EU-merabloggen

Den svenske statsministern har bara ett smalt förhandlingsmandat med sig från riksdagen när han idag reser till krisernas krismöte i Bryssel.

Standard & Poor´s har placerat samtliga euroländer på sin varningslista.
EU:s räddningsfond EFSF är placerad på varningslistan.

Bara ett någorlunda samlat EU-toppmöte som är överens om beslutsamma handlingar - tillräckligt för att övertyga marknaden – står emellan att Tyskland, Frankrike, Finland, Holland, Östterrike och Luxemburg på måndag åker ner ett steg i kreditvärdering medan resten åker ner två steg.
Grekland är inte ens med på listan. De står redan på ett C = hög risk för snar kollaps.

Balanserande på denna knivsegg ska EU-länderna välja mellan tre modeller:
a) Ska alla 27 ge startskott till fördragsändringar – fullt demokratiskt förstås, komplett med 27 parlaments åsikter och X antal folkomröstningar?… vilket tar åratal… 
b) Ska de 27 ändra i fördragets protokoll 12 och låtsas att det egentligen inte är en fördragsändring?
(Fast grönt ljus från alla 27 länder + deras parlament + eventuella folkomröstningar fortfarande krävs… vilket tar åratal…)

Eller c) Ska 17 länder gå sin egen väg i ett ”flexibelt samarbete” med möjlighet för frivilliga bland de 10 övriga att delta?
Omedelbums.

Hmmm. Vad ska vi tro fungerar på den misstänksamma marknaden? (Jo – och så förstås den smått patetiska gesten i sammanhanget, att starta den nya räddningsfonden EMS redan (!) sommaren 2012 och låta den gamla fonden EFSF finnas kvar ett tag till.)

Alltså. Balanserande på denna knivsegg, har statsminister Fredrik Reinfeldt begärt smalast möjligast mandat av EU-nämnden.

Han har enbart bett om tillstånd att gå med på ett protokoll 12 och att få bidra med svenskt kapital till internationella IMF som också kan bistå euroländer i kris.

Om diskussionerna i Bryssel löper iväg i någon annan riktning än just denna, har Reinfeldt lovat att återkomma till EU-nämnden först, innan han gör något.

Kanske förståeligt, han leder en minoritetsregering och har svårt att röra sig utan framförallt socialdemokraterna.
(Socialdemokraterna, som möjligen inte förstått situationens allvar eftersom de på EU-nämnden föreslog Reinfeldt att Sverige skulle bidra med alldeles egna krav om fördragsändringar på mötet  – ett stopp på alltför fri rörlighet av lettiska arbetare i Sverige, var önskemålet).

Men den danska statsministern Helle Thorning-Schmidt sitter i samma minoritetssits och hon gjorde annorlunda när hon mötte sitt EU-udvalg.
Hon begärde ett brett mandat, för att kunna vara konstruktiv allt eftersom situationen utvecklar sig.
Det är oerhört viktigt för dansk ekonomi nämligen, att eurozonens kris snart får ett slut.
Då vill Danmark inte vara den som står emellan ett resolut toppmöte eller ett tjafsigt möte – ett möte som övertygar marknaderna eller ett som inte övertygar.

Viktigt för svensk ekonomi också?
Man skulle tro det. Reinfeldt berättade för EU-nämnden att svensk finanssektor är den tredje största i Europa i förhållandet till landets BNP. 
Rimligen är vi då högst utsatta.

Men någon tycks ha intalat Reinfeldt att Merkel, Sarkozy och de andra kommer nöja sig med protokoll 12.
Att en fördragsändring med inkorporerade 27 nationella parlaments samförstånd och möjliga folkomröstningar, räcker för att få marknaderna att släppa strupgreppet om euroländerna. 

Det tredje alternativet tror han inte kommer ske, sa han igår, eftersom det ändå är bara Sarkozy som vill ha ett uttåg av de 17.

Jag gissar på att Reinfeldt håller sig med brittiska och tyska rådgivare.

Ett ”de 17s uttåg” har Reinfeldt konsekvent motarbetat, berättade han. Risken är stor att det skulle utveckla en dynamik där man snabbt kommer in på frågor som i högsta grad berör Sverige och som vi inte vill förlora inflytande över.

Ändå frågade han inte EU-nämnden om Sverige – skulle toppmötet gå den vägen – borde ansluta sig till de 17.
Trots att han själv bedömde att minst sju av de andra icke-EU-länderna kommer hänga på. 

Skulle han och hans rådgivare ha fel, kan Reinfeldt som det nu står varken anmäla svenskt intresse eller ens ge klartecken för de övriga. Han lovade två gånger igår att först återvända till EU-nämnden.

Vi får hoppas att EU-nämnden håller sig nära en telefon de kommande dagarna.