Kryphål räddar Myrorna

Myrorna är räddade!, EU-kommissionen har låtit sig övertalas att tillåta Sverige undanta icke-vinstorganisationer från moms.

Kommissionens förklaring är som följer (Vanessa Mock, talesman i skatte- och tullfrågor):
”Kommissionen beslöt att avsluta överträdelseproceduren mot Sverige i enlighet med en analys som konkluderar att momsundantaget inte har några snedvridande  gränsöverskridande effekter på den inre marknaden.”

Tolkningen är alltså att andra européer förmodligen inte kommer överge sina egna butiker och störta till Sverige för att handla på Myrorna.
Principen är sådan: Har handeln inte gränsöverskridande effekter så behöver EU inte ingripa.
Sedan finns visserligen många domstolsutslag som säger att det krävs ingen handel, det räcker med potentialen (det skulle kunna uppstå handel) för att saken ska vara en EU-angelägenhet.
Men EU-kommissionen väljer att vara hygglig.

För säkerhets skull fick regeringen lämna en  försäkran till EU-kommissionen:
”…att detta inte kommer att ha en negativ effekt på andra medlemsländers bidrag till EU-budgeten.”
Den delen är lite mer svårtolkad. Är detta en inlindad varning att inte locka andra EU-länder att göra samma sak? Att kommissionen kan komma att ändra sig om budgetläget förvärras på grund av en explosion i välgörenhetsbranschen?

Slutligen följer en direkt varning från EU-kommissionen:
”Emellertid vill vi tydligt understryka att kommissionens beslut att lägga ner detta ärende inte ska tolkas som en ny, mildare policy vad gäller överträdelser mot EU:s momsregler.
Vi insisterar fortfarande på att alla medlemsländer uppfyller det momsdirektiv som de enhälligt har enats om och vi är redo att ta itu med alla överträdelser av dessa regler.”

Och hör sen!

För Magdalena Andersson kvarstår förstås problemet att Sveriges högsta förvaltningsrätt tolkat läget som att Myrorna konkurrerar med andra second hand-butiker och därför måste betala moms.
Högsta förvaltningsrätten är sista instans och lägger fast prejudikat. Det borde inte gå att komma runt.
Men svenska regeringar brukar kunna fixa sånt.

 

Publicerat i Konkurrenspolitik, Sverige och EU | Etiketter , | Lämna en kommentar

Well, if bashing Greeks can save a career!

Never mind the economics for a moment, having to watch the eurozone walk all over the new Greek government was nothin short of shocking.

This is not how politics is done in the EU.
Sure, you have fights, all the time. Bitter and acrimonious fights even. But you always allow everyone to save face.
The EU is master of papering over deep rifts, cloathing superficial compromises in words of conciliation.

But the Greeks had to be stamped upon. In public. In the most humiliatiing way.

German finance minister Wolfgang Schäuble meted out the punishment and could not stop himself from gloating.
Schäuble was in favour of a grexit in 2012, didn´t get his way then so did what he could to provoke one this time around.
To be sure, the Greeks bringing up Nazis and the WW2 didn´t do anything to help their cause with the Germans.

But how could the other EU governments have let him?
Why would they allow Schäuble  to go against everything that has held the EU together for so long?
In the EU, you don´t crush opponents even if you can, because you will have to work with them tomorrow  and the next day and the next day again.

They let Schäuble loose because there were more people in the room, other than him, that wanted the Greeks to be publicly humiliated.
Not for the Greek audacity to ask for, basically, more time to repay so as not to aggravate the social plights of their people.
Not for fear of any moral hazard.
Certainly  not to save the credibility of the eurozone
They demonstrated that clearly by according France yet another ”sursis” from the obligation to use austerity to fix the French deficit.

No, they did that for fear of losing their next election and their own sweet spot at the power.

The Irish government has a furious population to handle back home. Having lived through a harsh austerity-regime in order to save their banks, people only really seem to feel they had had enough when the government this winter announced the introduction of fees for water.
High fees, up to 500 euros a year.

It´s been a long time since we´ve seen the Irish so mad. If the Greek government gets away with pleading hardship for their people, will  the Irish people not ask themselves why their government never attempted to do so?
The Irish government is not about to find out, they don´t want any more upsets or they know they will be out on their backsides.

In Spain, anti-austerity Podemos rates first in all opinion polls.
If Syriza succeds to put a damper on the austerity fever of the Eurozone, Podemos will for certain have won the argument against Prime minister Mariano Rajoy and his People´s Party .

Portuguese prime minister Pedro Passos Coelho refuses all leniency towards the Greek government and  calls Syriza demands ”a fairytale” ignoring the Socialist opposition (leading in the polls) arguing for a better treatment of the Greeks.

The austerity-enamoured Finnish Prime minister Jyrkki Katainen has an upcoming election where his coalition-partners, the Social-Democrats, are faced with an internal rebellion that argues for a ”more social Europe”.

And French socialist president Hollande, why did he not stand up for his Greek friends? Well, that would have lost him the extra time he has asked for to fix the French deficit.  Without it he would be force to introduce more austerity and his voters will then, for sure, not accord him a second round as president.

So to strengthen their chances to remain in power, these politicians chose to trample all over the new Greek government.
And stamp about a bit, for good measure.
We´ve seen the broader European interest being thrown to the wind before, in order to save a narrower national interest but this wasnt even about that.
They sacrified the Greeks for their personal careers.

Did they at the same time sacrifice the  functioning of the unique political animal that is the European Union?, who weirdly has managed to march on through one crisis after another, helped along by the most imaginative compromises that pretends everyone has won something they can show off to their home audiences.
It´s not anywhere near perfect. It is often ludicrous.
But it has got us a very long way.
Can the EU hold together in the future now that we know it can turn on one of its own?
It remains to be seen.

All the same, the public thrashing of the Greeks was shocking to watch.

Publicerat i EU:s maktbalans, Övrigt | Etiketter , | Lämna en kommentar

Om Löfvens kärlek till FN

”Sverige ska ta sitt ansvar”.
Så lyder statsministerns svar på frågan varför Sverige skulle få för sig att lägga ned så mycket kraft på att få en tillfällig plats under två år i FNs säkerhetsråd.

Utrikesminister Margot Wallström har förtydligat det där om ansvaret  genom tillägget: ”…i en osäker värld med många konfliktområden.”
Osäkert är läget onekligen.
Vi är ju nästan granne med ett Ukraina i krig. Kiev ligger en timme närmare med flyg från Stockholm än vad Bryssel gör.

Men nej.
Det var nog inte den konflikten som regeringen tänkte på. För Margot Wallström uteblev från ett EU-utrikesministermöte som kallats in efter att läget i Ukraina förvärrats, minst 30 civila dog i Mariupol.
(EU bestämde sig för att svara med skärpta sanktioner mot Ryssland.)
Wallström var istället i New York för att hålla tal i FN. Hon pratade bland annat om att beskydda civila i beväpnade konflikter.

Stefan Löfven hade redan slagit fast den nya prioriteringen  genom att som första utlandsresa bege sig till New York och där försöka sälja in Sverige som kandidat.
”Det handlar om att man tar sitt ansvar och finns med i den här typen av ganska svåra frågor, som är oerhört viktiga för världsfreden.”

Sedan säger  statsministern att Sverige  skickar svenska soldater till Mali under FN-flagg (den sjunde våldsammaste konflikten i världen) för att öka de svenska chanserna att få platsen i säkerhetsrådet.
Soldater blir det svenska sättet att visa att vi ”står upp för FN”.

Egentligen avslöjade ju redan regeringens utrikesdeklaration alldeles tydligt att FN i fortsättningen ska prioriteras framför EU i svensk utrikespolitik. Efter ett inledande stycke i denna om EU (fast egentligen mer om Ukraina) följer tre långa stycken om FN som ska ”återupprättas i svensk utrikespolitik”.
Det kommer fler svenska soldater till FN-insatser, lovar regeringen.

Men varför skulle svenska regeringen lägga våra ansträngningar på att – i bästa fall – få bli en mycket liten fisk i en väldigt stor damm?
Särskilt när denna stora damm inte är världens mest resultateffektiva damm. När var FN centralt i någon konflikt senast?
Det faktum att Ryssland, Kina och USA är permanenta medlemmar i FN:s säkerhetsråd garanterar som bekant att vi knappast kommer få se FN enas om något som helst, med eller utan Sverige som en av 15 medlemmar.

Ville statsminister på riktigt påverka världspolitiken är  förstås EU en betydligt bättre arena. Vad EU gör påverkar såväl Ryssland och Kina som USA.
På riktigt.

Fanns viljan att påverka sina EU-grannar och partners och få med sig EU på…vad regeringen nu vill åstadkomma, skulle man kanske inte, som Sverige just nu gör, sälja in sig i övriga världen som en ”oberoende röst” i utrikespolitiken.
Inte Europas röst, alltså.
Utan en helt egen.
Hört talas om  Gusp, EU:s  gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, Löfven? Den bygger på tanken att man får större påverkan om man agerar kollektivt.

SvD skriver i sin rapport från New York-besöket att det handlar om att profilera Stefan Löfven som en internationell statsman.
UD förefaller faktiskt ge SvD rätt när UD-diplomaten som leder kampanjhögkvarteret i  New York, Carl Skau, förtydligar (på regeringens hemsida):
”Statusen av att ha varit med i FN:s säkerhetråd skulle vi kunna ha nytta av lång tid framåt, ungefär som när vi var ordförande för EU.”

Statusen.
Jaha.
Göran Persson blev statsman i svenska folkets ögon när han som EU-ordförande våren 2001 fick stå sida vid sida med statschefer inte bara från Europa men 0också Putin och George Bush.
Fredrik Reinfeldt hade turen att få göra detsamma som EU-ordförande hösten 2009.
EU-ordförandeskapet liksom bjuder en statsminister på sådant. Men inget EU-ordförandeskap infaller lika lägligt för Stefan Löfven.

FN-platsen erbjuder inte så mycket chansen att vara en internationell statsman, som att se ut att vara en internationell statsman.

Publicerat i Globalt maktskifte, Sverige och EU, Utrikespolitik | Etiketter , , | 1 kommentar

Nordens sak är vår – tassarna bort

Det verkade lite… märkligt..?
Varför skulle de svenska socialdemokraterna vilja söka patenträtt på uttrycket ”den nordiska modellen”?
”Den svenska modellen” kan man väl möjligen förstå men den nordiska?

Sakta  lyfts slöjorna.
Framtidsminister Kristina Persson bygger upp ett framtidskansli där en uppgift blir att fundera på hur man kan låta Norden avancera gemensamt för att få större genomslag internationellt.

Utrikesminister Margot Wallström lutar sig likaså mot Norden när hon försöker skaffa Sverige en plats i FN:s säkerhetsråd.
Hon talar för Norden, meddelar hon.
Och när statsminister Stefan Löfven håller anförande i New York om den svenska modellen så har den ”för dagen” döpts om till den nordiska modellen.

Helt rätt tänkt, förstås. Vi kan få större genomslag om vi talar för hela Norden och inte bara för Sverige.
Det enda som har hindrat oss från att göra det tidigare är förstås att det alltid har varit så svårt att få de nordiska länderna vilja tala med en röst.
Om inte de fick föra ordet, alltså.

Nu är äntligen det hindret undanröjt, de andra nordiska länderna har inget att komma med.
Patent till varumärket ”den nordiska modellen” ägs numera av de svenska socialdemokraterna!

Publicerat i Globalt maktskifte, Utrikespolitik | Etiketter , | Lämna en kommentar

Myror och moms hör ihop – tyvärr

Det började som ett av de där slentrianmässiga attackerna på EU som svenska massmedia gärna ger plats för.
”EU kräver moms av Myrorna”, typ.

Anders Borg lovade modigt att slåss mot EU ända in i kaklet.
Även det hör till rutinen.
Suck.

Sedan blev det tyst länge. Till Högsta förvaltningsrätten kom med en dom som gav Skatteverket rätt.
Second hand-butiker bör betala moms.

Då överraskar svenska media med att attackera/vädja till den svenska regeringen.
Det gör också Myrorna.
Fullständigt glömd är nu EU:s skuld.
Ovanligt.
Och Magdalena Andersson lovar bättring, hon vill inte ha deras momspengar.

Kan ändå  inte låta bli att kolla hur det ser ut med sakargumenten i fråga, ganska säker på att det är en av de där svenska försöken att köra en tuff stil och sedan skylla på EU.
Då får jag min andra överraskning.
Det är faktiskt EU:s fel.

Fakta i korthet:
EU-regler belägger alla varor och tjänster med moms (låg moms eller 0-moms är dock tillåtet).
Det finns ett antal undantag som en regering får göra från momsplikten. Idrotten hör dit, småföretag under vissa förutsättningar, kultur och sjukvård, osv.
Men ingenstans i EU:s momsdirektiv nämns välgörenhet.

Glömde de bort välgörenhet, EU-regeringarna?
Det har ställt till problem för i många EU-länder är välgörenhet en stor sektor. Så EU-domstolen har fått hantera flera knepiga case.
Bland annat har domstolen slagit fast att alla konserter och tillställningar, på TV eller i konsertsalar, inte ska momsbeläggas. De utgör ju enstaka tillfällen och inte en pågående konkurrens med kommersiell verksamhet.

Inte heller insamlingar i idrottsklubbar, lokala Röda Kors-föreningar eller Människa-till-Människa (…eller vad nu de många privata initiativ som folk tar när de blir upprörda över medmänniskors utsatthet) är en ekonomisk aktivitet i direkt konkurrens med kommersiell affärsverksamhet.
De slipper moms.

Däremot är det svårt att se att Myrorna kan sorteras in under samma rubrik.
Problemet är att Myrorna säljer begagnade kläder och möbler i konkurrens med små vintagebutiker och antikaffärer.
Samma slag av varor, samma kunder. Ekonomisk verksamhet i direkt konkurrens med kommersiella företag.

Antingen måste regeringen fullfölja (gjorde Borg alls någon insats eller pratade han bara?) den förre finansministerns påstötningar i Bryssel om att införa ett momsundantag för välgörenhet.
Eller kanske  regeringen kan avstå skatt på vinsten i välgörenhetsorganisationer.

Men som det ser ut nu, är det svårt att göra något åt momsplikten.
Och det är EU:s fel.

 

Publicerat i EU-rätten, Sverige och EU | Etiketter , | Lämna en kommentar

Euron = alla-FÖR-en eller alla-MOT-en?

Så på ena sidan har vi 18 euro-länder där ekonomin för en del har gått lysande länge och där även den samlade ekonomin hittat glada vårtecken på snabbare återhämtning.

På andra sidan har vi skuldsatta Grekland i ekonomiskt och socialt kaos som just valt in en ny regering vilken  säger till eurogruppen att nu, efter fem års offentliga nedskärningar, får det räcka.

Marknaderna (i New York och London) håller andan, hur ska det gå? vem ska de kasta sig över?
Marknaderna i Grekland (grekerna själva) tömmer sina bankkkonton (kapital motsvarande 4 proc av BNP lämnade landet enbart under dec 2014 och fler miljarder försvinner varje dag).

Då väljer eurogruppen att ställa ultimatum: Ni gör som vi säger eller så är det adjö.
Vad kallar man sådant?

Förhandlingsskicklighet?
Brinkmanship?
Översitteri?

Gårdagens euromöte var inkallat efter Syrizas maktövertagande, efter två veckors turnerande runt Europa av den nya regeringen, efter förra veckans finansministermöte uppföljt av diskussioner på förra veckans toppmöte, som slutligen följts upp av tre dagars tekniska samtal.

Det börjar hyggligt. Efter ett samtal mellan kommissionsordförande Jean-Claude Juncker och premiärminister Alex Tsipras, kan kommissionären Pierre Moscovici överlämna ett förslag till avtal till finansminister Yannis Varoufakis.
Grekland åtar sig att betala alla skulder, åtar sig att reformera skatteindrivning och korruption mot att de tyngsta sociala bördorna plockas bort.
”Jag var beredd att skriva på där och då”, säger Varoufakis till pressen.

Till Bryssel anländer då tyske finansministern Wolfgang Schäuble som redan vid ankomsten meddelar pressen att ingen kompromiss är möjlig, grekerna måste böja sig.
Punkt.

Därefter överlämnar eurogruppens ordförande Jeroen Dijsselbloem ett papper till grekerna som slår fast:
”Allt fortsätter som förut, ni åtar er att inte vidta några åtgärder på egen hand och då kan möjligheten öppna sig att ”explorera flexibilitet” i eurogruppens krav på Grekland.

Översättning?
Vad Schäuble sa.

Varoufakis sa nej.
Dijsselbloem meddelade att mötet var slut och inget nytt möte planeras förrän grekerna ber om det.

Chicken race?
Principfasthet i statsmannaskap?
Mobbing?

 

Publicerat i Euron | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Löfven kommer applådera och sedan backa

Nu inleds en tung  diskussion om eurons framtid.
Juncker, Tusk och Draghi fick i oktober EU-toppmötets uppdrag att fundera över vilka reformer som krävs för att undvika att liknande kriser bryter ut igen.
Juncker la fram en första idéskiss för euro-reformer för EU-toppmötet redan igår.

Det råder ingen tvivel om att planen för euroländernas framtid handlar om starkare  integration.
Tre punkter är särskilt detaljerade i skissen:
1) Mer bindande åtaganden från högsta politiska nivå för tillväxtskapande strukturreformer.
Flera euroländer använde inte de goda åren under 2000-talet för att genomföra de strukturreformer som alla ändå hade kommit överens om. (Frankrike och Italien inte minst skyldiga). Därför var de oerhört sårbara när kriserna kom.
Junckers fråga till stats- och regeringscheferna blir: Hur tvingar man länder till detta? Kan euro-institutionerna ges mer makt?

2) Ökad arbetskraftsrörlighet.
Detta sägs avgörande för att öka euroländernas anpassning till olika ekonomiska villkor. För sker inte en anpassning till rådande villkor, som ekonomiska teorier om marknaden räknar med, så förvärras en pågående kris.

3) En integrerad kapitalmarknad.
Bland  de hinder som finns för att kapitalet/investeringar ska bege sig till lämplig plats (enligt samma marknadsekonomiska teorier) nämner Juncker speciellt:
Skatter, konkurser, bolagslagstiftning.

En fjärde punkt tar Juncker bara upp i frågeform:
Måste inte euron få en central styrning som gör det möjligt att agera snabbt i en kris?, (vilket USA var kapabelt att göra under den globala finanskrisen men inte euroländerna.)

För svensk del?
En gissning: Både den svenska regeringen och oppositionen kommer applådera reformerna för europeisk del.
För det vore toppen för svensk ekonomi om Europa kunde sparka igång sitt ekonomiska hjul igen och dessa reformer kommer förefalla som en vettig väg dit.

Men – eftersom både regering och opposition gärna lyssnar på sitt svenska näringsliv – bägge kommer se förslagen som en bekräftelse på att Sverige ska vara kvar utanför euron.

Svenskt näringsliv föredrar nämligen att makten ligger kvar i Stockholm som är påverkbart, till skillnad från Bryssel.
Särskilt när man ändå släpps in fullt ut på denna integrerade marknad.

 

Publicerat i Euron, Globalt maktskifte, Sverige och EU | Etiketter , | Lämna en kommentar

Merkel besegrar ännu en

Trojkan är död, sa en belåten grekisk  premiärminister Alex Tsipras efter EU-toppmötet.
I hans egna ord:
”Trojkan existerar inte längre. Vi kommer att ta kontakt med våra institutionella partners, kommissionen och IMF samt ECB.”

Det gick undan för en amatör att bli en fullfjädrad politiker.

Låneavtalet är också avskaffat, enligt Tsipras. Istället har eurons krisunge Grekland  placerats i ”tekniska samtal” med EU-kommissionen, IMF och ECB (inte längre kallade trojkan).

Kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker hade efter toppmötet en bra sammanfattning på vad som ska göras:
“Vi har hört den grekiska regeringens planer att dra tillbaka ett antal åtgärder som de anser anti-sociala och de är verkligen anti-sociala. Men på intäktssidan när en åtgärd dras tillbaka, måste den ersättas av en annan åtgärd…som kan ge samma intäkt.”

 

Publicerat i Euron | Etiketter | Lämna en kommentar

Komma långt med fräckhet?

Finansminister Varoufakis och premiärminister Tsipras har talat tufft både före och efter de fick regeringsmakten i Grekland.
De gillar inte trojkan, de vill inte ha förlängning av lånen om det kommer med samma paket reformkrav.

Duon har mött sympati från många av EU-ledarna trots en kantig stil. Tsipras inledande hot att inte godkänna nya sanktioner mot Ryssland (tillbakadraget) gillades inte.
Varoufakis maniska tal om tyskt skadestånd för andra världskriget är tröttsamt.

Varoufakis fortsatte sin hårdföra stil på gårdagens euromöte om Greklands kris. Mötet slutade i noll enighet.
Man kunde inte ens komma överens om hur fortsättningen av samtalen ska förlöpa.

Och idag möts EU:s stats- och regeringschefer för att diskutera Ukraina. Hur kommer Greklands premiärminister Tsipras förhålla sig till att ställa krav på Ryssland?

Putin har lovat grekerna nya lån om EU-kompisarna inte ställer upp.
Greklands öppet ryssvänlige utrikesminister Nikos Kotzias besökte Moskva igår.

Så här sa Kotzias i Moskva om sitt värdland Ryssland:
”Vi bör alltid visa respekt för en stor makt som alltid har spelat en fredlig roll i Europa.”

Hm.
Viljan att hjälpa Grekland är trots allt inte oändlig.

Publicerat i Euron, Utrikespolitik | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Sökes: Pigga idéer om skulddilemma

Den nya grekiska regeringen har ingen plan.
Tsipras och  Varoufakis vill tvinga andra att komma upp med en plan.

Det första påståendet är en slutsats av premiärminister Alex Tsipras´ och finansminister Yannis Varoufakis´ fjorton-dagarsturné runt i Europa för att diskutera skuldfrågor.
Inga ekonomiska idéer läckte ut från alla samtal, bara kaxiga besked från grekerna om att de fått nog.
Hade de haft något uppslag så hade vi hört om det.
Men intet.

Det andra påståendet är en slutsats av talet som Tsipras höll i parlamentet igår kväll.
Han meddelade att regeringen vägrar ”business-as-usual” (att i slutet av februari förnya det paket av stödlån som skulle beviljas mot löften att genomföra trojkans reformer).

Finansminister Varoufakis är en matematiker som specialiserat sig på ”game theory”. Kanske har han tipsat premiärministern att det är så man ska tvinga ut de andra på banan.
(Å andra sidan, hur bra är han på ”game theory” som drar upp andra världskriget med tyskarna? Det känns som ett väldigt svagt kort.)

ECB meddelade var de stod i dilemmat före Tsipras.
I förra veckan kom beskedet att man slutar hålla grekiska banker under armarna om februari-dealen inte blir av.
Detta var en tydlig varning till euro-politikerna att ECB den här gången inte tänker plocka upp notan medan politikerna drar saker i långbänk.

Det är inte många som förnekar att Tsipras har starka argument på sin sida.
Grekland har stått under konkursförvaltning sedan 2009 och vad har det lett till?
Alla utländska banker har fått sina pengar tillbaka.
Euroländer som bidragit till Greklands nödlån har fått marknadsränta och tills vidare inte förlorat på att hjälpa grekerna, tvärtom.
I stort sett alla lån som löper ut före 2020 är till ECB och IMF.
Jo, och så förstås har den grekiska tillväxten störtdykt under tvångsförvaltningen, arbetslösheten och fattigdomen slagit nya rekord.

De flesta är eniga om att  Grekland inte kan fortsätta som nu.
Frankrike, Italien och Spanien instämmer särskilt varmt med Tsipras att något måste göras, eftersom den europeiska åtstramningen stryper även deras möjligheter.
Lettland och Irland talar istället tufft, de har själva lidit sig igenom kriser och kommit tillbaka.
Men knepigast är förstås att Tyskland inte tycks ha utrymme på hemmaplan att kunna backa från sin retorik om åtstramningar. Och att avskriva skulderna är inte på tal.

Frågan är hur man löser den ekvationen.
Pigga, konstruktiva förslag inlämnas vänligen till finansministrarnas möte i Bryssel på onsdag med uppföljande EU-toppmöte på torsdag.

Publicerat i Euron | Etiketter , , | Lämna en kommentar