Juncker roar sig kungligt med EU-ledarna

Det är många länder i EU nu. Jean-Claude Juncker tröttnar ganska snart på att hälsa och le för foto, när premiärministrar, presidenter och utrikesministrar defilerar förbi, inför Riga-toppmötet.

Så Ungerns premiärminister Orban hälsas med ett: ”Hello dictator!” och en handrörelse som ser ut att vara på väg mot ett Heil.
Frankrikes president Hollande skruvas fast i en björnkram och får några rejäla stötar för bröstet.
Belgiens premiärminister Michel får en puss på sin skalliga hjässa.
Luxemburgs utrikesminister får en örfil.
En östeuropeisk minister får sin slips omknuten.
De flesta får en omild knuff i ryggen och ett : ”Ge dig iväg. Nästa!”

Allt påpassligt fångat av franska Petit Journal (inga franska kunskaper behövs för att få sig ett gott skratt.
Inte kul?
Hans medresenärer, EU-ordförande Donald Tusk och Lettlands premiärminister Laimdota Straujuama har i alla fall mycket roligt liksom de flesta omkramade, knuffade EU-ledarna.

Stefan Löfven får också sitt.
Det blir fyra, djupa bugningar och en örfil av Juncker som sedan meddelar honom: ”Sweden. 8 points.”

I Europeiska rådets egna filmklipp av arrivals  (strikt censurerade) finns även Cecilia Malmströms ankomst (2.39 min)
Juncker får syn på sin svenska kollega i EU-kommissionen på håll, suckar: ”Ja,ja,ja” för sig själv och vrider sina händer innan han smilar upp sig och pussar goddag.

Publicerat i Övrigt | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Dags att styra upp euron, säger Merkel

En högst vältajmad läcka gavs plats i Le Monde igår.
Så när brittiske premiärminister David Cameron några timmar senare slog sig ner till lunch på Chequers med sin gäst Jean-Claude Juncker för att prata reformer av EU – då visste bägge vad senaste ordet i saken från Berlin och Paris är.

Le Monde kunde nämligen redogöra för ett gemensamt dokument i ämnet , framhyvlat av förbundskansler Angela Merkel och president Francois Hollande.

Sista handen på dokumentet lades under helgens toppmöte i Riga.
Alltså det toppmöte där EU-ledarna mötte östländer i Rysslands skugga och resonerade med dem om framtiden.
Cameron skippade för sin del mötet/middagen men såg till att anlända i tid för andra dagens presskonferens där han talade enbart om det avtal som han vill ha med EU för Storbritannien.

Kort översättning på det fransk-tyska utspelet:
Under eurokrisen visade sig instrumenten inte vara tuffa nog för att hålla alla euroländer i schack – nu fixar vi det.

Mer detaljerat föreslår duon för övriga EU-länder på toppmötet i juni att:
EU stärker sin ekonomiska konvergens,
utveckla en starkare ekonomisk politik,
utveckla skatte- och social politik (obs, arbetsmarknad åsyftas),
stärka investerings- och finansiella stabiliteten samt
utveckla styrningen av den monetära unionen (läs euron).

(Om någon saknar budgetpolitik och upplåning/skuldsättning på listan så beror det på att EU:s integration på de punkterna redan har skruvats åt ganska stenhårt efter krisen.)

Alla känner säkert igen de första fyra punkterna som Angela Merkels krav sedan dag ett av finanskrisen. Punkt fem låter misstänkt likt franska försök (sedan dag ett) att undgå en disciplin som utlöses av konkreta misslyckanden för att istället beslutas politiskt.

Ha!, tänker Cameron när han läser listan, då måste det bli en fördragsändring. Där kan vi ta chansen att få in våra brittiska reformer (rätt att diskriminera östeuropéer, rätt att gynna finanssektorn i London City ).

Men nej.
Att genomföra denna ökade sammanhållning, menar den tysk-franska duon, kan göras -och ska göras – utan fördragsändringar.

Det har de säkert rätt i, på andra områden har skruvarna som sagt dragits åt stenhårt inom traktaterna och där det inte gick, i särskilda avtal utanför (Fiscal Compact, minns ni?)

Cameron blåser nu vidare på sin turné i Europa – Köpenhamn, Warsawa, Berlin och Paris får nedslag.
Egentligen är han ju hur som helst på väg mot sitt önskeavtal. Euroländerna skapar en ännu tajtare cirkel än idag och Storbritannien står utanför.
Återstår bara att garantera London Citys unika ställning på något vis.

Publicerat i EU:s maktbalans, Euron | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Lag och Rätt går hem i Polen

För tio år sedan eller så, såg Bryssel häpet på när Polens president klev in på EU-toppmöten som han inte ackrediterats till av sin regering, hur han ryckte åt sig utrikesministerns stol för att slå sig ned bredvid sin premiärminister.

Tvillingarna Kaczynski i spetsen för partiet Lag och Rättvisa både syntes och hördes. Premiärminister Jaroslaw Kaczynski sa till Angela Merkel under fördragsförhandlingarna att: ”Vi stod åtminstone på rätt sida under kriget”.
President Lech  Kaczynski krävde för sin del att Polen tilldelades fler röster i EU, eftersom polackerna hade varit så många fler om inte så många dödats i andra världskriget.

Det är en före detta medarbetare till Lech som igår vann presidentvalet i Polen. Ärkekonservative Andrzej Duda från Lag och Rättvisa (självklart mot aborter och homoäktenskap och lägger till det även konstgjord befruktning) har lovat att ”slita tillbaka makt från Bryssel”.

Vi får se hur premiärminister Ewa Kopacz gör med Dudas ackreditering till EU-toppmöten framöver men det råder väl ingen tvekan om att  minst en toppmötesdeltagare hoppas att få se honom där (ja, jag tänker förstås på David Cameron).

Publicerat i Utrikespolitik | Etiketter , | Lämna en kommentar

När EU lägger sig i för lite

Fåglarna försvinner i Europa och forskarna vet inte säkert varför.
En halv miljard färre redan.
Hälften av alla lövsångare i Norrland är borta.

Det är sorgligt.
Och på Malta ordnas en folkomröstning som ger jägarna fortsatt rätt till den gamla maltesiska traditionen att på våren massmörda flyttfåglar på sin väg norrut, innan de hunnit bilda par och lägga sina ägg.

Att EU-kommissionen ett flertal gånger – och EU-domstolen -två gånger – meddelat Maltas regering att detta strider mot EU:s direktiv för att skydda natur- och djurliv, ändrar ingenting.

Folkomröstningar trumfar tydligen demokratiskt beslutade regler.

Publicerat i Fritt o rörligt, Klimat och miljö | Etiketter , | Lämna en kommentar

Ett mångfaldigt misslyckat presstöd

Riksdag och regering är igång igen med att fördela skattepengar till dagstidningarna. Presstödet, det statliga stöd som EU invände mot 2008.

”Vi vill ha redaktioner med kvalitet, journalister som har tid att någon gång göra en fördjupning, lokalt material och inte bara centralproducerat material.
Det är väldigt viktigt för en öppen debatt och en levande demokrati”, säger riksdagskvinnan Berit Högman (S) till Sveriges Radio.

Vem vill inte ha det?
Tyvärr vill kunderna inte betala för den tjänsten, kanske för att nyheter finns att hitta gratis på så många ställen numera.

Marknaden är obeveklig.
Trots att norska Schibstedt mottagit i runda slängar  1 miljard kronor från svenska skattebetalare för att driva Svenska Dagbladet mellan 1999 och 2015, så överger man nu tidningen för att satsa på mer lönsamma verksamheter.
Som Hemnet, till exempel.

Presstödsutredningen från 2013   såg skriften på väggen redan före SvD-försäljningen:
”Samtidigt är det uppenbart att det har skett betydande förändringar i medielandskapet under senare år, även för tidningar med driftsstöd.
Presstödet har alltså inte hindrat den effektivisering och strukturrationalisering som präglat dagstidningsbransche genom introduktionen av ny teknik och genom bildandet av nya företagsstrukturer.”

Och så var det EU.
EU-kommissionen sa uttryckligen ifrån 2009.  Svenskt presstöd, som det var utformat då, snedvrider konkurrensen.
Stöd till landsortspressen är okej, där är annonsmarknaden så svag att det annars är svårt att finansiera journalistik.
Men inte till storstadspress.
Svenska argument om att samhällsdebatt bara levde i prenumererade papperstidningar viftade Bryssel bort som struntprat.

Regeringen tog emot beskedet, och bestämde sig för att välja och vraka. Presstödet fortsatte att utgå i stort sett på samma sätt. Driftsstöd utdelades utan motkrav, storstadstidningen SvD fick sina 65 miljoner om året.
Man valde att skjuta på uppdraget att stegvis avveckla det svenska driftsstödet.
Men regeringen följde åtminstone ordern att ompröva presstödet efter ett antal år.

Så nu är riksdag och regering alltså igång igen.
Och nu har den grymma marknaden hunnit ställa till det ännu värre för dagspressen.
Men har då inte presstödet fungerat?
Regeringen konstaterar:
”För första gången under de 38 år som Presstödsnämndens rapportering om dagspressens ekonomi omfattar, slutade det samlade resultatet för de icke presstödsbärande tidningsföretagen på minus.
För de presstödsbärande tidningsföretagen är situationen ännu värre.”

Slutsats?
Fortsatt presstöd, förstås!

EU:s besked att avveckla presstödet i nuvarande form väljs därför åter bort. Som om det var valfritt att följa reglerna för den inre marknaden.

EU:s uppmaning att ställa motkrav för alla statsstöd väljs också bort – inga tidningar behöver alltså använda pengarna de får till att stärka sina redaktioner, till att anställa journalister.

Idén att mångfalden bara bor i prenumererade morgontidningar råder fortsatt, det är dessa som ska ha stöd.
Nu har visserligen även morgontidningarna i så hög grad lämnat papperstidningen bakom sig att riksdagen tvingas modernisera en smula: Dagspressen ska få stöd också för digitala prenumeranter.
Och de tillåts i fortsättningen använda statsstödet även till sina nättidningar. (Vilket de förstås har kunnat göra hela tiden eftersom staten aldrig begärt någon redovisning för hur pengarna används.)

Men det som verkligen skulle kunna göra skillnad för tidningarna, något som vore fullt förenligt med EU-regler, nämligen att slippa reklamskatten – 100 Mkr årligen som tidningar betalar in till staten för de annonser de lyckas vinna och som bara utgår på tidningar, inte radio, TV eller ens på reklamutskick i brevlådan)…

…nej, det har S- och Mp-regeringen inte med i sina presstödsförslag, lika lite som alliansregeringen hade det på sin tid.

Publicerat i Konkurrenspolitik, Sverige och EU | Etiketter | Lämna en kommentar

Varför tänkte vi inte på det…?

Varken Brexit eller Grexit är svårt att fixa, skriver FT:s Wolfgang Munchau.

Den enkla och eleganta lösningen på Brexit är att eurozonen knyter sig närmare varandra i integration och att Storbritannien (med Sverige och några andra, får man tro) stannar utanför i en lösare cirkel.

Helt rätt.
Denna enkla lösning stöter emellertid tyvärr på patrull därför att,
a) euroländernas politiker finner det politiskt svårt att övertyga hemma om behovet av mer integration.
Integrationen kommer (var så säker) men ingen i eurozonen har det minsta bråttom.

Och så var det,
b) Storbritannien har verkligen inte tänkt att placera sig utanför maktens centrum. Camerons regering går efter att få ha privilegierna kvar och slippa plikterna.
Yttre cirkel med Sverige och Norge? Skulle inte tro det.

Den enkla lösningen till Grexit då?
Tre steg, skriver Wolfgang Munchau.
Steg ett: Greklands regering måste inse att landet måste reformeras i grunden.

Och där kan vi då sluta lyssna på Munchau.
Har han ens följt den plågsamma följetongen?, där krismöte efter krismöte hålls mellan parterna med  Munchaus steg ett som  just förhandlarnas steg ett… men utgången av alla dessa möten är så obefintlig att Greklandskrisen nu förpassats till notiser i uttråkade massmedia.

Greklands regering går så långt i förnekande att de i förra veckan övertygade IMF om att låna ut nya pengar för att klara Greklands akuta avbetalning på ett lån till… IMF.
”Heureusement”, som fransmännen säger, att ”le ridicule ne tue pas” (ingen dör av att göra sig löjlig).

Men för skojs skull, vad är Munchaus andra och tredje steg?
Jo, tvåan är att Tyskland ska erkänna att åtstramningen inte har fungerat. Och trean är att Grekland ska konka.
Lite snyggt och fint, en konkurs i stillhet.
Bara sluta betala till IMF och ECB.
Men fortsätta betala till de privata långivarna  (= västerländska investerare som köpt på sig nya grekiska lån på senare år i spekulation att EU kommer tvinga Grekland att hedra dessa.)

Tulipanaros.

 

Publicerat i Euron | Etiketter , | 3 kommentarer

Räkna med nej, nej, nej till EUs flyktingförslag

EU-kommissionären/utrikesminister Mogherini försökte under gårdagkvällen övertyga FN att ge EU mandat att jaga flyktingsmugglare med militärer.
Det gick inte så bra.
(Tänk att man skulle bli glad för att Ryssland har ett veto i FN:s säkerhetsråd.)

”Det här är inte bara en humanitär situation, det är en säkerhetsfråga”, försökte hon få amerikaner och ryssar ombord med.

Invändningarna är så uppenbara att till och med FN sa emot. Att EU ger sig på människor vid Libyens kust skulle utgöra en invasion. Drönare har föreslagits, för att skjuta båtar i sank. ”Search-and-destroy”-uppdrag för militärer.
”Hjälp oss att rädda människor”, bad Mogherini.
Men risken att skada oskyldiga är naturligtvis många gånger större än att någon människosmugglare stryker med.

Idag ska EU-kommissionen lägga fram den andra delen av flyktingförslagen: Kommissionen vill diskutera att fördela flyktingar mellan EU-länderna.

Först handlar det om 20 000 redan i år.
Sedan väntas ett förslag att i en akut situation (som i Italien och Malta just nu, till exempel) måste alla EU-länder rycka in och hjälpa till.
Då ska flyktinggrupper delas mellan EU-länderna beroende på hur BNP-rika länderna är, hur stor arbetslöshet de har och hur många flyktingar de redan har tagit emot.

Slutligen tänker EU-kommissionen före årets slut komma med ett permanent förslag om flyktingfördelning.
Här skulle Sverige och Tyskland förmodligen falla bort eftersom vi tar flest flyktingar per capita redan. Danmark, Storbritannien och Irland faller bort för de har undantag.
Medelhavsländerna faller bort för de befinner sig i nämnda akutsituation.

Ser ni vilka som blir kvar?
Finland, Holland, Polen och Ungern…
Räkna med tvärnej på de förslagen.

 

Publicerat i Utrikespolitik | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Frihandel är bra

Frihandelsavtal ska vi ha. Förstås.
Vem kan vara emot det?

Men TTIP innehåller så många förslag till underligheter att det är tur att förhandlarna övervakas av Europaparlamentarikerna.

Varför skulle vi vilja ha en ordning där vi konsulterar USA om nya lagar och regler innan vi inför dem i Europa?
Varför skulle vi vilja plocka in ISDS-avtal mellan EU och USA, avtal som skapats för att skydda investeringar från att beslagtas av korrupta diktatorer i länder utan rättssystem?

En tredje fråga drar professor Svend Aage Christensen, tidigare forskningschef vid  danska DIIS uppmärksamheten till.
Varför skulle vi vilja tillåta ett fritt flöde av personuppgifter över Atlanten när vi vet att amerikansk lagstiftning inte garanterar oss att dessa inte missbrukas?

 

Publicerat i Globalt maktskifte | Etiketter , , | Lämna en kommentar

EU gör…vadå, rätt?

”Här är något där
EU gör alldeles rätt”

Den rubriken valde Svenska Dagbladet till ett debattinlägg om Google-utredningen.

Så demonstrerar man på samma gång den svenska inställningen till EU.


 

Publicerat i Sverige och EU | Etiketter | Lämna en kommentar

Medan britterna väljer…

Demokratin – as-we-know-it – håller på att förändras inför våra ögon.

Sverige och Storbritannien  försöker oroligt förhålla sig till att ett land kan tvingas leva utan ett dominerande parti, istället med många små partier i en svajig dans.
Italien har istället just genomfört en reform som bromsar småparti-tyranniet.

Premiärminister Matteo Renzis största politiska seger kom i dagarna när han slutligen fick igenom den reform som kommer att leda till att störst parti gynnas extra av valsystemet.
Tiden med italienskt regeringsbyte en gång om året, bör vara över.

Sedan andra världskriget har Italien avverkat 62 regeringar på 67 år.
Så det här kan väl bara vara bra?

Publicerat i Övrigt | Etiketter , , | Lämna en kommentar