Nyare inlägg finns just nu på…

Brors & Elvis om Europa

Publicerat i Övrigt | Lämna en kommentar

Sarkozy öppnar för Front National

Förra söndagen kunde främlingsfientliga Front National jubla.  Frankrike håller regionala val och FN blev största parti i sex av 13 regioner.
Kring en tredjedel av alla väljare röstade för dem.

Nu sker franska val i två steg så regionerna är inte vunna än. De två etablerade partiblocken kan fortfarande vinna i steg två, nu på söndag.

Socialisterna måste i så fall dra tillbaka sina kandidater och uppmana socialistiska väljare att rösta borgerligt (LR) i regioner där det finns en stark borgerlig kandidat men en socialistisk kandidat inte skulle ha stor chans att vinna.
Det gör socialisterna och har gjort sedan första rundan i söndags.

Sedan måste LR göra samma sak i regioner där de inte har en chans att vinna men en socialist har det.

Socialisterna skulle då få fem regioner, de borgerliga åtta. Så håller man FN borta från makten. Frankrike har gjort det förut.
Men den här gången vill de borgerligas ledare Nicolas Sarkozy inte leka med.

Antingen tror Sarkozy att FN:s väljare inte vet hur de vill ha det, han tror att han kan övertala dem att rösta på honom istället.
Opinionsmätningar säger att han har fel.
FN:s ledare Marine Le Pen myser.

Eller kanske har han bestämt sig:
Hellre FN än socialister.

Publicerat i Utrikespolitik | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Nej, EU ger inte migranterna rätt till svensk socialhjälp

Det är välment av Civil Rights Defenders att hävda att de så kallade ”EU-migranterna”  juridiskt har samma rättigheter som svenska medborgare från första dagen de sätter fot i Sverige.

Men det har de förstås inte.

EU-rätten säger att EU-medborgare fritt kan vistas i Sverige i tre månader.
Under dessa tre månader är Sverige inte är skyldig att ge något socialt bistånd eller annat stöd.
EU-medborgare får sedan stanna i mer än tre månader men bara om de kan försörja sig själva.
Annars inte.

CRD hänvisar till en generell rätt för EU-medborgare  att likabehandlas med värdlandets invånare.
Absolut, den existerar, som en grundläggande princip att använda i alla möjliga sammanhang. Men den ger fortfarande inte värdlandet försörjningsansvar för tillfälliga besökare.

En viktig sak att komma ihåg – att inte förlora bakom  juridiska spetsfundigheter – är att reglerna förhandlades fram mellan EU-regeringar med det uttalande syftet att inte behöva belastas med varandras fattiglappar.
Ursäkta ordvalet men exakt så gick diskussionerna den gången.
Folk utan försörjning skulle hålla sig hemma.

EU-domstolen har också påpekat att det inte går att åberopa principen om likabehandling när folk reser till andra EU-länder. För att få det måste de inresande först ha vunnit rätten att bo i  värdlandet.

Detta finns det regler för. Och de reglerna gäller enbart: Arbetare, egenföretagare, studenter och den som kan visa att försörjning samt sjukförsäkring är ordnad.
”Playboys”, kallade man dem lite putslustigt under förhandlingarnas gång.

Där stupar också CRD:s lite lustiga idé om att EU-migranter skulle kunna vinna rätten till likabehandling med svenska medborgare genom att vistas tre månader i Sverige utan att arbeta eller ha egen försörjning, därefter lämna Sverige och komma tillbaka igen för att stanna i tre månader till.

EU-domstolen behandlade frågan socialbidrag och andra länders välfärd i november förra året, i fallet Dano.
Elisabeta Dano – en arbetslös, icke-arbetssökande rumänsk kvinna som bott med en liten son längre än tre månader i Tyskland, erkändes ingen rätt alls till sociala förmåner.
Det föll på att hon aldrig erhållit uppehållsrätt i Tyskland eftersom hon varken arbetat eller hade egna ekonomiska resurser.
EU-medborgare eller ej, hon omfattades inte av EU:s direktiv eftersom hon inte ingick i någon av de fyra kategorierna.

Domstolen är rentav övertydligt klar:
”Art 7, punkt 1 b i direktiv 2004/38 avser att hindra ekonomiskt inaktiva EU-medborgare att utnyttja värdlandets välfärdssystem för att finansiera deras försörjning.”
Alltså, man har skrivit in en särskild paragraf om saken.

Just Elisabeta Dano talade dålig tyska, skrev och läste i stort sett inte alls på landets språk, hade ingen yrkesutbildning, har aldrig arbetat och aldrig sökt ett jobb.
Hon var inte ens anställningsbar.
Men socialbidrag då, till en EU-migrant som har arbetat i värdlandet?, och därför kan sorteras in under den första kategorin, arbetare.

Nej, inte stor skillnad.
I september i år kom nästa dom från EU-domstolen om rätt till socialt skydd för EU-migranter. Den handlade om svenskan Nazifa Alimanovic och hennes tre barn som flyttat till Tyskland.
Hon hade jobbat i Tyskland (men mindre än ett år) och kunde till skillnad från Dano betraktas som arbetare. Alimanovic erkändes rätten till arbetslöshetsbidrag men bara för sex månader.
Därefter upphör Tysklands ansvar.

Domstolen är inte svårtolkad:
EU-medborgare som reser till ett annat EU-land för att erhålla välfärdsförmåner ELLER som har uppnått uppehållsrätt som arbetssökande, kan nekas välfärdsförmåner som inte är intjänade (av personen ifråga).
Alltså – inga socialbidrag för en arbetslös som inte har särskilda skäl att hålla sig kvar i ett land.

Att behöva bära försörjningsbördan för arbetslösa icke-tyskar längre än så vore en orimlig börda för landets välfärdssystem, beslöt domstolen.

CRD:s känner till dessa saker och fyller därför sin rapport med FN-konventioner, folkrätt och svensk kommunallag som alla sägs tilldela människor rätt till allt möjligt. Sedan påstår man ändå i sin slutsats:
”För utsatta unionsmedborgare gäller, i enlighet med nationell rätt, bindande människorättsinstrument och EU-rätten…”
…utsatta unionsmedborgare har efter en behovsprövning rätt till socialt bistånd på samma villkor som svenska medborgare.”

Nej. det har de inte.
Det kan finnas mänskliga skäl att vilja hjälpa utsatta människor. Men påstå inte att EU ger dem rätt till sådan hjälp.
EU-domstolen har sagt raka motsatsen.

Allt annat vore befängt.
För det är klart att Sverige inte kan bära försörjningsansvar för alla 500 miljoner människor som bor i något av EU:s 28 medlemsländer.

Publicerat i EU-rätten, Sverige och EU | Etiketter , | Lämna en kommentar

Men vem kommer på dessa bisarra idéer?

Förslaget att regeringen skulle få makt att stänga Öresundsbron har stoppats – men bara tillfälligt, tycks det.
Det är ett konstigt förslag på så många grunder (vad ska det hjälpa mot?), inte minst avslöjar det ministrarnas djupa okunskap om hur Sverige fungerar idag.

Men låt oss ta den juridiska delen.
Lagrådet invände mot förslaget på flera grunder men var mest vältaligt apropå svensk lagstiftningsprocess.
Att ge regeringen nya maktbefogenheter vore bisarrt, menade juristerna, efter en två dagar lång remissrunda där nästan ingen av de berörda parterna hann tycka till medan några gavs chansen att lämna åsikter i telefon till en anonym statstjänsteman.

Är det så vi lagstiftar i fredstid i Sverige?
Naturligtvis inte, sa lagrådet.
”Man måste respektera lagrådet”, sa principfast moderatledaren Anna Kinberg Batra.

Den principiella hållningen hade varit lättare att beundra om inte Kinberg Batra släppt samma princip för den andra halvan av det kritiserade förslaget.
Del nummer två; att avlasta våra poliser gränskontroll och avvisande av flyktingar, för att istället lägga denna uppgift på transportföretag.
Den saken tycker såväl regeringen som opposition är viktigt nog för att strunta i lagrådet.

Det finns, påpekar lagrådet en annan juridisk princip som Sverige enligt svensk lag och EU-förordning, måste upprätthålla.
Extraordinära gränskontroller får bara införas om de är ”nödvändiga” och ”proportionerliga”.

Är det ”nödvändigt” att regeringen ges makt att stänga Öresundsbron?
Regeringen har inte gett oss mycket att gå på här. Trots envisa frågor från massmedia vill ingen minister berätta för oss vad som krävs för att de skulle få lust att stänga bron. De vill ha den makten utan att egentligen förklara varför.

Inrikesminister Ygeman lät sig till slut undslippa något om att ”… om det kommer många gående över bron.”
För det behöver vi förstås inte ge regeringen nya, extraordinära befogenheter.
Polisen har den makten redan.

Polisen har mer än så, de har rentav plikten att rycka in om ordning och säkerhet skulle hotas.
Det är ett rätt bra system som används i de flesta rättsstater. Polisen är trots allt mer av experter i hot mot ordning och säkerhet än Löfvens ministrar.

Försvaret har likaså den makten. Om nu ryssar skulle vara de som kommer gående över bron, med vapen i hand.
Överbefälhavaren har makt och befogenhet att stänga bron.

Svaret blir då nej, det är inte nödvändigt att ge regeringen denna extra maktbefogenhet.

Vore det då proportionerligt att i något läge stänga bron?
Det beror självklart på situationen.

Men mot en stängning ska först vägas in att:
Över 800 000 bilar kör dag över Öresundsbron med människor som är på väg till sitt arbete, som en del av sitt arbete eller på väg hem. Ännu fler tar tåget över bron (1,1 miljon).

En tredjedel av Sveriges import och export, mätt i värde, passerar genom Skåne varje år.
1 750 000 lastbilar passerar Skåne varje dag.
Sedan 2003 har godstransporterna ökat med 20 procent varav i stort sett hela ökningen skett på Öresundsbron.

Det är inte bara svensk export som berörs, även norsk samt till en del finsk.
Transittransporterna sker främst mellan Sverige/Norge och större delen av den europeiska kontinenten, då i första hand med våra största handelspartners, nämligen Danmark och Tyskland men också med Polen och nordvästra Europa.
Tre av landets tio största hamnar är för övrigt skånska och de hanterar 30 miljoner ton gods per år.

Skåne är helt centralt för våra relationer med omvärlden.
Även för Stockholms relationer med omvärlden.
(Vet inte regeringen det?)

Kan det alltså betraktas som proportionerligt att stänga Öresundsbron för att det är trångt på asylboenden och migrationsverkets tjänstemän jobbar orimliga pass?

Svaret måste bli nej.
Slaget mot svenskt, norskt och danskt näringsliv vore helt orimligt hårt.
Inte förrän ryssarna kommer över bron, börjar den åtgärden att verka rimlig.

Regeringens förslag är varken nödvändigt eller proportionerligt.
Det bryter mot svensk lag och mot EU:s gränsförordning.

Men förutom det är det dessutom en väldigt, väldigt konstig idé.

 

Publicerat i EU-rätten, Fritt o rörligt, Ministrar o struntprat, Sverige och EU | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Sant och osant i Romsons värld

Miljöpartisten Åsa Romson har haft lite svårt att förklara varför Sverige med henne som miljöminister röstar för i EU att dieselbilar ska tillåtas släppa ut 110 procent mer partiklar än tidigare.
Hennes första förklaring sa bland annat att Sverige tvärtom drivit på för snabbare och tuffare tester.
Ja, Sverige ska rentav ha skrivit två gånger skrivit till EU-kommissionen och bett dem skynda på med bättre och tuffare tester på dieselbilar, säger hon i ett pressmeddelande från oktober.

”Lögn” skriver EP-ledamoten Jasenko Selimovic på twitter och Expressen har fått fram dokumenten (grattis till det) som visar att Sverige tvärtom har agerat aktivt för raka motsatsen mot vad Romson säger.

Miljöministerns andra förklaring till hur det kunnat bli så, är att hon bara har följt experternas instruktioner.
För hon är ingen expert själv.
Experterna säger istället att regeringskansliet har gett dem instruktioner. Jo, medger Romson men som grund för de instruktionerna låg expertbedömningar från expertmyndigheter som regeringskansliet gett till experterna.

Niklas Svenssons TV-intervju med Romson får allas våra huvuden att snurra.
I all sin förvirring är nog ändå den senare förklaringen sann.
Det går smått kaotiskt till i regeringskansliet numera.
Svenska regeringar har på senare år – utan att meddela allmänheten – valt att tumma på förbudet mot ministerstyre och påbudet om självständiga myndigheter.
Det blev för opraktiskt.
Istället samråder man ”informellt”. När och hur blir lite som man tycker (enligt Statskontoret som utrett det hela ett par gånger nu).

Här är bakgrunden:
I EU finns gott om expertkommittéer. En del överlägger före förslag och politiska beslut. Andra fattar tekniska beslut om tillämpning efter politiska beslut.
En del kommittéer kan få nog så kontroversiella frågor på bordet även om avsikten är att de ska hantera teknik och inte politik.
I deras händer hamnade bland annat ”Dieselgate”.

EU-kommissionen föreslog EU-regeringarna att införa tuffare tester på dieselutsläpp vilket dessa enades om i maj i år.
Före Dieselgate.
Regeringarna överlåter sådant åt experterna = medlemsländernas utsända företrädare.
I den aktuella ”verkställighetskommittén”sitter, utsänd från Sverige, en man från Transportstyrelsen.

Kommitténs nästa beslut,  om hur stora avvikelser som skulle tillåtas från utsläppsgränsen, råkade infalla i oktober.
Efter Dieselgate.
Nu kände vi alla till hur Volkswagen och andra biltillverkare fuskat med tidigare tester. Den politiska åsikten var att testerna måste tuffas upp och skyndas på.
Den tekniska åsikten var att ta det piano. Industrin måste få tid att ställa om. Om de inte klarar nuvarande regler behöver industrin snällare regler. Det fick de.
Så kan det gå.

För Sverige finns, förutom utsläppsgränser, också ett dilemma i själva processen.
Samtliga svenska regeringar sedan vi blev EU-medlemmar 1995, har struntat i att lösa problemet.
Eftersom vi har relativt små departement skickar svenska regeringen våra myndigheters tjänstemän till dessa EU-kommittéer
Men enligt svensk förvaltningstradition ska myndigheterna agera oberoende regeringen. Ministerstyre är fult.

Det där funkar dåligt i EU-sammanhang. Sverige behöver kunna samordna så att ministrar och utsända tjänstemän driver samma linje för att ha någon chans att påverka EU-beslut i svensk riktning.
Fast… formell samordning vore förstås ministerstyre.

Lösning?
Svenska ministrar och myndigheter samordnar informellt.
Nästan alltid muntligt, berättar Statskontoret i en utredning.
Praktiskt, det lämnar inga spår för journalister eller andra nyfikna att upptäcka.

Läget är alltså ungefär lika snurrigt som Romson får det att framstå – vad gäller vem som har gjort vad och vem som borde ha gjort vad.

Hon har dock fortfarande inte förklarat hur en miljöpartistisk minister kan gå på en linje som en expert har föreslagit efter att ha kollat med biltillverkarna först hur de vill ha det.
Med hans egna ord: ”Vi har en dialog hela tiden med industrin i Sverige om vad den anser och vad man kan uppnå.”

Publicerat i Miljö, Ministrar o struntprat, Sverige och EU | Etiketter , , | 2 kommentarer

Jagade jägare och jamsande ja-sägare

Svenska Jägarförbundet – sällan lågmält – kastade sig ut i en strid mot EU-kommissionens förslag att skärpa vapenlagarna redan innan förslaget ens lagts fram. Först idag kom texten.
Men man visste redan häromdagen att det skulle drabba jägare och tävlingsskyttar.
Hårt.

Idén att i förslaget om att förbjuda vapenhandel på nätet utom för licensierade handlare och samlare, kallas ”dråpslag mot privathandeln”.
EU-kommissionen lutar sig annars här på erfarenheter av att terrorister har köpt sina vapen på nätet och att legitima vapenhandlare inte har dragit sig för att sälja både till ”vanliga” kriminella och till terrorister.

”Landsbygdens jägare skulle helt plötsligt behöva ta sig till storstan,” fnyser EU-parlamentarikern Lars-Åke Adaktusson.
Omtänksamt av honom, men han vet nog inte hur många vapenbutiker och vapenmässor det finns ute på den svenska landsorten.

Förnya vapenlicensen vart femte  år – idén möts med hån.
”Förnedrande,” kallar EP-ledamöterna Cecilia Wikström och Jasenko Selimovic det.
Den förnedringen skulle alltså bestå i att behöva titta in på polisstation och få en stämpel vart femte år. Om inte polisen väljer att sköta förnyandet över nätet, förstås.

Att införa  hälsokontroll för vapenlicenser anses likaså onödigt och dumt. Annars kunde man ju argumentera att förmågan att  se och höra bra samt att vara mentalt okej, tyvärr inte är permanenta förmågor.

SD-ledamoten Peter Lundgren tänker rösta emot alltihop – fast till och med Jägareförbundet tycker att förslaget är bra på vissa punkter. Hårda tag mot de-aktiverade automatvapen godkänner Jägareförbundet. Sådana kan lätt kan göras brukbara igen och har de facto  använts vid terrordåd i Paris.

Men så var det den verkliga stötestenen för Jägareförbundet. EU-kommissionen föreslår att halvautomatiska vapen inte tillåts för civilt bruk.
Argumentet är dels att halvautomatiska vapen är betydligt farligare än jaktvapen där man måste ladda om innan man kan skjuta igen, dels att det inte är svårt att ställa om halvautomatiska vapen till helautomatiska – och sådana vapen får bara polis eller militär ha i Europa.

De senaste tio åren har svenska jaktvapen utvecklats en hel del. Den gamla älgstudsaren har ersatts av halvautomatiska vapen som gör det lättare även för en halvdålig skytt att fälla en älg.
En femtedel av alla vapen som säljs i Sverige idag är halvautomatiska, enligt  Jägareförbundet.

Om nu jägarna skaffar sig farligare vapen, kanske en skärpning av vapenlagstiftningen vore logisk?
Även internt på Jägareförbundet har man ställt sig den frågan – om hur snart myndigheterna kommer upptäcka och reagera på den svenska vapenutvecklingen.

En svensk vapenutredare  var där redan för några år sedan, talade om förbud mot halvautomatiska vapen. Apropå att Breivik dödade 69 personer med ett halvautomatiskt vapen.
Men han möttes av ett kompakt motstånd och trots stöd från polisen, dog idén.

Intressant nog har de flesta svenska EU-parlamentariker inte brytt sig om att fundera mycket och länge på saken utan snabbt ställt sig på Jägareförbundets sida.
Enkla politiska poänger levereras prompt: ”Terrorister tar inte svensk jägarexamen.”

Kanske inte. Men kan Hells Angels tänkas bli intresserade om det bjuds på allt tuffare vapen med diplomet?

Publicerat i EU-rätten, Sverige och EU | Etiketter , | 3 kommentarer

Allt är inte dåligt – samlade ljusglimtar

Vi behöver en paus från dåliga nyheter. Har ni lagt märke till att den ekonomiska krisen smygande är på väg att lämna Europa?
Se bara tillväxten: (siffrorna från juli 2010 när det var som värst, fram till nu)

proxy

 

 

 

 

Grekland och Italien kämpar, men annars överstiger EU-ekonomiernas BNP nu vad den var år 2000 – med råge i flera fall. Irland har sannerligen kommit tillbaka från sin kris (den översta blå linjen).
CU_GZaWWwAAHQZE

 

 

 

Italien är åtminstone på väg åt rätt håll (+ 0,2 proc). Annars är det just nu östeuropéerna som brakar på snabbast. Och Spanien (+0,8 proc).

CTsKiF4XAAAP8e8

 

De dåliga statsfinanserna är  också på hyggliga nivåer igen.
I EU 28 har dessa gått från 2009 års snitt på 6,4 procents underskott av BNP till  2,5 procent  2015 (på väg mot 2,0 procent 2016).
17 EU-länder har faktiskt fått lämna skampålen och övervakningen  som kallas ”excessive deficit procedure”. Tre andra väntas skrivas ut före årets slut (Irland, Portugal och Slovenien) och två har aldrig varit där (Estland och Sverige).

Det kanske inte är så mycket att hurra för men EU-ländernas samlade forskningsanslag har ändå ökat. Till drygt 2 procent av BNP (det var trots allt låga 2,76 procent 2004).

Tillväxt och forskning ger fler jobb. Arbetslösheten i EU 28 är nu nere i sitt lägsta (10,7 proc) sedan september 2009, innan krisen bröt ut på allvar.
euro-area-unemployment-rate

Goda nyheter även för unga arbetslösa – nära en halv miljon fler av dem har hittat jobb det senaste året.

Och så en riktigt bra nyhet för att runda av.  CO2-utsläppen går utmärkt att minska – som Norden tidigare har bevisat – utan att därför skjuta ekonomin i sank.
EU totalt har också lyckats bryta vad som sett ut som en tvungen koppling mellan ökade utsläpp och ökad ekonomisk tillväxt.
Sedan 1990 har nämligen tillväxtökningen i EU varit 43 procent samtidigt som CO2-utsläppen minskat  23 procent.

CUGoX_rUsAEkQme

Flyktingkris?
Om vår medmänsklighet överlever, kan vi glädja oss åt EU-kommissionens prognos att den kommer innebära en liten stärkning av våra finanser – mellan 0.2 och 0,5 procent av BNP.

 

Publicerat i Euron | Etiketter | Lämna en kommentar

Snurr på den svenska flyktingkarusellen

”Ett genombrott”, kallar inrikesminister Anders Ygeman löftet från migrationskommissionär Avramopoulos att Sverige ska få skicka iväg flyktingar till andra EU-länder.
EU-kommissionen stöder alltså svensk begäran om att få del av de 120 000 platser som EU-länderna lovat ställa till förfogande för frontländerna Grekland och Italien.
Sverige som hade åtagit sig att ta emot 4 500 av dessa 120 000  föreslås lösas från det löftet.

Nu ska övriga 27 EU-länder säga sitt.
Sedan ska någon öppna sina gränser också.
Mellan omplaceringsbeslutet den 23 september och den 30 november, har summa 159 av dessa utvalda 120 000 tagits emot någonstans.
Vi kanske ska avvakta med att köpa tågbiljetter till de som sover på golvet i Malmö mässhall.

Dessutom föreslås Sverige få 154 miljoner euro i EU-bidrag för gränskontroller och flyktingmottagande.
Det kommer säkert bra till pass för på söndagen lovade statsminister Stefan Löfven att ge EU extra 77 miljoner euro.
De pengarna ska gå till Turkiets flyktingmottagande.

Dessutom anslöt sig Stefan Löfven till förbundskansler Angela Merkels  lilla ”koalition av villiga”.
Den består av åtta EU-länder (Belgien, Finland, Grekland, Luxemburg, Nederländerna, Tyskland och Österrike) som är villiga att hjälpa Turkiet ta emot flyktingar som hamnat hos dem.
Det talades om 400 000 personer men inga siffror är beslutade ännu.

Så – flyktingar ut och flyktingar in. Pengar ut och pengar in. Kort sagt, gungor och karuseller för den svenska regeringens del.
Men det måste gunga rätt bra för de människor på flykt som väntar på besked om sitt öde också.

Publicerat i Fritt o rörligt, Sverige och EU | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Turkiet-kramar säger något om Löfvens omdöme

Tre Turkiet-relaterade saker som hände i helgen:
* En känd kurdisk advokat och förespråkare för medborgerliga rättigheter mördades.
* Två ledande journalister greps för spioneri efter att ha publicerad uppgifter att regimen sänt vapen till ISIS-grupper i Syrien.
* Turkiets premiärminister Ahmet Davutoglu togs emot med värme och kärlek av EU-ledare i Bryssel.

Det behöver knappt sägas att EU:s anspråk på att försvara mänskliga och medborgerliga rättigheter aldrig nått en så låg punkt sedan dessa rättigheter blev en del av fördraget och därmed binder såväl länderna som institutionerna.

EU-länderna och EU-institutionerna enades (utan minsta gräl eller oenighet) om att byta sitt åtagande att följa fördraget, mot ett avtal där Turkiet stänger in flyktingar hos sig.
EU-länderna som alltid kämpar hårt mot att behöva betala medlemsavgifter till EU, var för den sakens skull villiga att plocka fram summa 30 miljarder kronor ur sina egna nationella statskassor.
Vad som förtjänar att understrykas,  är att detta är det europeiska landskap som statsminister Stefan Löfven bedömde att han skulle förändra genom att anmäla Sverige som deltagare i den pågående tävlingen:
”Vem Kan Behandla Flyende Människor Sämst”.

Kan Stefan Löfven själv verkligen vara förvånad att hans nya flyktingregler (anpassade till ”EU:s och FN:s minikrav”) inte har förmått andra EU-länder att göra som han uppmanat dem; att ”ta större ansvar”?
I så fall är han inte den skicklige förhandlare hans förespråkare har utmålat honom som.

Synd, för det var väl den enda övertygande ledaregenskap han hade demonstrerat innan socialdemokraterna valde honom till partiledare?

 

 

Publicerat i Fritt o rörligt, Sverige och EU | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Deppa inte, Transport – här finns nya möjligheter

Svenska fackförbund är förmodligen dystra idag när de förlorat ännu en domstolstvist om stridsåtgärder.
Bakgrunden är att Transport och Seco nekade fartyget Sava Star att lämna svensk hamn 2001 och 2003 om man inte först slöt kollektivavtal för polska och ryska sjömän ombord vilka hade ett ryskt avtal.

Och redan där hittar vi tre motiv för Arbetsdomstolen att idag förklara dessa kollektivavtal för ogiltiga:
1) Transport och Seco hade inga medlemmar på båten och därför inte rätt att företräda dem,
2) Svenska fack har inte rätt att tvinga på arbetare sina avtal,
3) Kollektivavtal som är framtvingade är inte rättsligt giltiga.

Jepp, det är åter EU-rätten som här ställer sig i vägen för svenska fackförbund. Fast fackförbunden och den svenska regeringen har hävdat att EU-rätten inte gäller eftersom fartyget gick under Panama-flagg.
Svensk lag ger nämligen förbunden rätt att tvinga utländska fartyg sluta svenska avtal.

Men EU-domstolen sa i ett förhandsutlåtande förra året att  om (…domstolen finner att…) fartyget på uppdrag av en ägare inom EES-området (norsk ägare, check) transporterar varor mellan EES-länder (Norge och Sverige, check) till en kund i EES-området (svenska kunder, check) så ska EU-rätten gälla.

”Historiskt dumt”, anser fackförbundens jurist som påpekar att sjömännens löner borde ha varit mycket högre ”för norsk arbetskraft i ett norskt rederi”.
Vilket ju var lite dumt sagt av honom eftersom fackens seger i fallet helt hängde på att rederiet skulle ha varit panamanskt…

Men utslaget behöver inte få fackförbunden att deppa.
Rättsläget har ju inte försämrats, det är precis detsamma som när EU-domstolen i Laval-målet sa att fackliga stridsåtgärder inte får användas för att stoppa fri rörlighet för tjänster.

Och lägg märke till att skandinaviska rederiers försök att undkomma skandinaviska arbetsvillkor genom att Panama-flagga har skjutits i sank.
Det är ju bra, väl?
…Om transporten går mellan EU/EES-länder från säljare till kund i EU/EES-land så gäller EU-rätten.
Panama-flaggan är blaha, blaha.

På dom bara!, med legala metoder (skaffa er medlemmar ombord, till att börja med. På frivillig väg.)
Och tipsa sedan Skatteverket: Börja skatta hemma, rederier.

Publicerat i EU-rätten, Inre marknad | Etiketter , , | Lämna en kommentar