Vilken del av det här är svår att förstå?

Kära EU-regeringar, ni får inte behandla de tamilska tigrarna som terrorister baserat på uppgifter ni läst i tidningen eller hittat på Internet.
Okej?
Återkom när ni har mer  på fötterna.

EU-domstolen slår till igen mot EU-regeringarnas terroriståtgärder.
Domstolen förklarar tålmodigt varje gång att ja, ni kan placera grupper och individer på en terroristlista, frysa deras tillgångar i Europa och neka dem inresa.

Men nej, ni får inte göra det baserat på rykten, på vad USA har sagt till er men inte visat er bevis på och nu alltså också –  inte heller baserat på vad ni läst i tidningen.

Och ni får som sagt inte terroriststämpla folk som inte först fått höra vad ni har för bevis mot dem och  chansen att försvara sig.
PKK och den saudiske affärsmannen Yassin al Quadi  kanske är terrorister – kanske inte – men de är det i alla fall inte förrän de har fått svara på anklagelserna.

Och diktatorn Khadaffis kusin Quadaf Al Dham  kan ha förtjänat inreseförbud i EU år 2011 när Khadaffi fortfarande hade makten men eftersom Khadaffiklanen är störtad så måste ni fundera över varför han ännu står på svarta listan.

Kort sagt: Ta och läs igenom EU-stadgan för medborgerliga rättigheter så ska det nog ordna sig.

 

Publicerat i EU-rätten | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Är det den tysk-franska motorn vi hör mullra?

Frankrikes parlament utövar idag sin suveräna rätt att besluta om budgeten för 2015.  Vilket inte är riktigt sant, för Frankrike har avtalat bort den rätten i överenskommelser med övriga EU.

Den franska regeringens förslag innebär besparingar på kring 20 miljarder euro nästa år vilket får budgetunderskottet att ändå hamnar på runt 4,4 procent av BNP.
Först 2017 planerar regeringen att vara nere inom den gräns som euro-reglerna kräver av Frankrike: 3 procent av BNP.

Den här extra tiden har den franska regeringen inte fått EU:s tillstånd att tillåta sig. 2015 ska underskottet redan vara nere.
”Det är vår suveräna rätt att besluta själva”, säger trotsigt finansminister Michel Sapin.

Kommer de undan med det?
Elyséepalatset läcker till den franska pressen att det nog ska ordna sig. För det första ska EU-kommissionen ta två veckor på sig att granska den franska budgetplanen vilket för oss fram till den 30 oktober… och då är det bara dagar innan Barroso-kommissionen slutar.

Alla vet att den 4 november kommer Juncker-kommissionens ekonomiska prognos vilken kommer att visa på fortsatt stagnation och lågkonjunktur – vore väl korkat att då kräva av Frankrike att bromsa in ekonomin ännu mer genom att göra nedskärningar?

Men framförallt – Tyskland sägs (enligt Paris) ha lovat den franska regeringen att inte rösta för att Frankrike skulle bötfällas för det franska underskottet.  Om nu EU-kommissionen envisas med att tjata om regelbrott.

Skulle Merkels regering verkligen ha gått med på det?, efter allt tufft tal hemmavid, om att alla länder som dragit sig på skulder måste spara.

Kanske.
Nya siffror understryker hur tysk ekonomi nu bromsar in rätt hårt. Att spendera pengar på att stimulera ekonomin ki Europa anske inte längre verkar vara en så dum idé i tyska ögon.

I fransk press sägs att Berlin och Paris har bett de två ekonomerna Jean Ferry-Pisani och Henrik Eberlein att till november ta fram en gemensam plan för reformer (franska, gissningsvis) och investeringar (tyska, får man tro?).

Den 20 oktober ska  finansminister Michel Sapin mötas med sina tyska kollegor Wolfgang Schäuble och Sigmar Gabriel i Berlin för att diskutera ”praktiska omedelbara åtgärder” för att få igång ekonomin igen (och den franska budgeten, tillägger Schäuble).

Kanske är det den tysk-franska motorn vi hör mullra igång igen i bakgrunden, efter att ha stått stilla sedan Nicholas Sarkozy lämnade Elyséepalatset i juni 2012.

 

Publicerat i EU:s maktbalans | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

EU och tvätt av Italiens smutsiga byk

Nu pågår som bäst en jakt på papperslösa, ett exempel på hur Italien lyckats utnyttja sitt EU-ordförandeskap till att få andra EU-länder att utföra deras smutsiga arbete.

Försvaret för operationen ”Mos Maiorum”, som italienarna satte igång att organisera så snart EU-ordförandeskapet blev deras den 1 juli, är att myndigheterna enbart är ute efter information för att kunna stoppa människosmugglare.
Italien skulle  enbart vilja hindra fler farliga båtturer över Medelhavet.
Därför ska poliser i alla EU-länder i en samordnad aktion under tretton dagar kasta sig över potentiellt illegala invandrare… för att ställa frågor.

Det tror förstås ingen på.
Polisen behöver inte jaga papperslösa på gatan och i parker för att fråga ut dem om på vilka vägar de tog sig in i Europa.
Det sitter redan tiotusentals och väntar i asylmottagningsläger och baracker över hela Europa.

Alla papperslösa som har oturen att plockas upp i svepet, kommer raskt att fängslas och sedan skickas iväg.

Till och med Frontex – EU:s gränskontrollbyrå –  skäms över operationen och skickar ut ett offentligt uttalande där de förklarar att de inget har att göra med Mos Maiorum.
Det enda Frontex gör, förklarar Frontexchefen,  är något som de inte kan neka något EU-ordförandeland- att skicka begärd statistik och riskanalyser till Italien.

Den svenske inrikesministern svarar inte på frågor om saken.
Ansvarige på svenska polisen – Patrik Engström, biträdande enhetschef för gränspolisens centralenhet- säger att han…:
…”har oerhört svårt att se att det skulle vara möjligt att avstå från ett deltagande. Jag kan inte se att det skulle finnas ett utrymme att inte medverka i en gemensam europeisk operation som har beslutats i en rådsarbetsgrupp”.

Enkelt.
”All Member States and Schengen Associated Countries (SAC) are going to be invited to participate in the operation”, skriver italienarna i de officiella dokumenten.
Säg nej.

Låt inte de främlingsfientliga italienarna använda EU-institutionerna till att jaga papperslösa.
Säg nej!

 

Publicerat i Fritt o rörligt | Etiketter , | Lämna en kommentar

En idé vars tid har kommit?

EU-regeringarna har diskuterat Israel-Palestinakonflikten länge och grundligt utan att komma fram till särskilt mycket.
Israels agerande mot palestinierna tycks frustrera många europeiska regeringar men på något sätt stannar man alltid vid att låta USA leda i den frågan.

Därför bröt det mönstret att den nya svenska regeringen gick ut med att nu erkänner man den palestinska staten.
Igår följde det brittiska parlamentet med. Med rösterna 274 mot 12 röstade man för att den brittiska regeringen ska erkänna staten Palestina

Carl Bildt var aldrig en anti-palestinsk utrikesminister men sa tvärt nej till att erkänna Palestina som en stat.
Tre kriterier krävs för att Sverige ska erkänna en stat,meddelade han i riksdagen för några år sedan (och dit skickar han oss nu igen, i sin blogg) varav den avgörande är ”en regering som har möjlighet att uppvisa effektiv kontroll över statens territorium och dess befolkning”.

Den principen struntade han förstås själv i 2008 när han lobbyade energiskt i EU och i Stockholm för ett erkännande av staten Kosovo.
Landsdelen bröt sig loss  ur Serbien den 17 februari det året och Reinfeldt-regeringen beslöt att godkänna den nya staten tre veckor senare, den 4 mars.

Kosovo uppfyllde inte någon av de tre kriterierna. Inte ens frågan om de serber som bodde i Kosovo var på något sätt löst.

I Sverige säger krönikörer att erkännandet av Palestina har mer inrikespolitiska skäl än utrikespolitiska.

I Storbritannien är det antagligen också fallet och förklarar varför Cameron inte tog strid utan väntar på sidlinjen. Han uppmanade sin regering – men inte andra Tories – att lägga ned sina röster. Han bad ingen att rösta emot.
Skulle Cameron uppfatta att opinionsvinden blåser i riktning för att faktiskt genomföra det erkännande som parlamentet bett honom om, så kan han göra det utan att det blir pinsamt.

Urban Ahlin (s) sa när Kosovo var på tal, att Sverige vinner inget på att höra till de sena som erkänner ett land. Poäng för modighet och framsynthet vinner man genom att vara bland de första.

I så fall har Frankrike två skäl att poppa upp härnäst på banan. President Hollande gick till val på ett erkännande av Palestina och har sedan dess haft svårt att bortförklara varför han inte gör något åt saken.

Blir det strömhopp nu, så har Margot Wallström – förtjänt eller oförtjänt – fått en internationell rivstart som utrikesminister.

Publicerat i Globalt maktskifte, Utrikespolitik | Etiketter , , | Lämna en kommentar

När svenskar stjäl från afrikanska flyktingar

Som en slutpunkt i en skamlig historia som tillåtits pågå alltför länge, meddelade EU-domstolen igår att det var illegalt fiske som svenska västkustfiskare bedrivit utanför Västra Sahara.

Svenska västkustfiskare har gjort gemensam sak med spanska kolleger när de tömt fiskevattnen för västsaharier, ockuperade av Marocko och därför oförmögna att försvara sin sak.
EU har i flera år låtit det pågå. Stopp för den folkrättsligt olagliga utfiskningen sattes först i november 2011 av Europaparlamentet.

De svenska fiskarna har gömt sig bakom avtal med marockanska myndigheter men detta säger alltså EU-domstolen nej till.
Nu kan de dömas för tjuvfiske.
Men skadan som de tillfogat västsaharierna och fiskebestånden är förstås redan gjord.

Frilansaren Fredrik Laurin har lagt ned mycket tid och resurser för att kunna berätta den sorgliga historien.

Publicerat i EU-rätten | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Omkörda av EU på öppenhet

EU-regeringarna beslöt idag att offentliggöra vilket förhandlingsmandat de har gett EU-kommissionen för frihandelsavtalet med USA.

Detta gör ministerrådet (bland annat…) efter påtryckningar från EU:s ombudsman som argumenterat att insyn i förhandlingar om saker som rör dem, är det minsta som medborgarna kan kräva av sina företrädare.

Alltså, exakt vad EU-domstolen har sagt i två domar under det senaste året - medborgarnas rätt till insyn är viktigare än idén om att det blir mer effektivt att förhandla i hemlighet.

Och nu kan vi skänka en tanke till den svenska riksdagen som i november 2013 accepterade Reinfeldt-regeringens förslag att kraftigt krympa den svenska grundlagsfästa öppenheten.

Regeringens skäl var att ”EU krävde det av oss”. Fast de kunde inte peka på någon inom EU som någonsin ställt ett sådant krav på oss.
Kan inte ha öppenhet i internationella förhandlingar, sa regeringe, ingen i EU kommer låta Sverige se några förhandlingsdokument (som om någon EU-part skulle kunna neka ett medlemsland att se alla dokument…!)

I riksdagen svalde man detta med hull och hår.
Då.
Kan vi nu – när vi vet alla bättre – riva upp beslutet?

Publicerat i EU-rätten, Sverige och EU | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Junckers summa summarum

När larmet nu har lagt sig över Europaparlamentets korridorer kan vi konstatera att bara en kommissionärskandidat fick foten: slovenskan Alenka Bratusek.
Det var välförtjänt.

Några andra förtjänade också att skickas hem men räddades av att partipolitiken fick gå före sakfrågan.
Ungraren Tibor Navracsics och spanjoren Miguel Arias Canete hade aldrig överlevt annars (EPP). Nu plockas istället medborgarfrågor bort från ungraren och Canete får en överrock i vice president Frans Timmermans.

En sidoeffekt av EP-förhören är att ett par kommissionärers misstänkt varma förhållande till delar av näringslivet kommit upp i strålkastarljuset. Canete (oljeindustrin) och Jonathan Hill (finanssektorn) kommer att granskas under lupp framöver.

Sammantaget är det ändå en imponerande grupp politiker där vice presidenterna, som förhördes sist, alla övertygade (utom, som bekant, Bratusek). Andrus Ansip blir t ex en bra överrock till IT-kommissionären Oettinger eftersom han, till skillnad från tysken, begriper ämnet.
Federica Mogherini vann över många med sin balans och kunskap. Jyri Katainen är en hök i ekonomi men en eftertänksam hök.

Flera kandidater lyckades med konsstycket att göra politiska helomvändningar utan att rodna. Pierre Moscovici svär t ex numera på att för honom gäller bara ”regler, regler, regler”. Jonathan Hill talade övertygande om att det behövs MER EU-reglering av kapitalmarknaden. Mavropoulos ömmar numera för flyktingar och Canetes nya prioritering är klimatet.

EP-förhören kan få som extra bieffekt att regeringar tänker sig noga för i framtiden vilka de sänder till Bryssel.
Junckerkommissionen på 27 (+1 ny sloven) består av fem f d statsministrar, arton f d ministrar och fyra f d EU-kommissionärer. Portugisen Carlos Moeda, f d statsekreterare och parlamentsledamot, är ensam om att ännu inte ha nått så långt i sin karriär.
Det duger inte att skicka in gröngölingar eller föredettingar i ett sånt gäng.

Hur den nya maktordningen ska fungera i Juncker-kommissionen, lyckades parlamentet  aldrig räkna ut trots alla sina frågor.
President Juncker har ju försett sig med en ”topp-vice president” (Frans Timmermans) under sig själv som  styr över dem alla och sedan ytterligare sex vice presidenter under Timmermans som ska styra över var sin grupp kommissionärer.

Kanske svaret på den frågan helt enkelt är att räven Juncker förutsett att kommissionärernas samlade briljans och politiska erfarenhet kan göra dem svårstyrda för honom, skulle de gadda ihop sig.
Så…enade ni stå men splittrade ni falla…

Publicerat i Europaparlamentet | Etiketter | Lämna en kommentar

Regeringens skakiga EU-kompetens

En Europaminister kan Löfven-regeringen säkert klara sig utan. Betydligt värre är att den inte har en jordbruksminister och att departementet avvecklas vid årsskiftet för att ingå i näringsdepartementet.

Jordbruk och fiske regleras och finansieras till 100 procent genom EU.
Det kräver en hel del insikt och kunskap – gärna erfarenhet också, det underlättar – för att kunna förklara och försvara svenska villkor och förutsättningar för resten av Europa.

Livsmedel, djurhälsa och plantskydd – frågorna är knappast politiskt ointressanta i Sverige. Även här: 100 procent EU.

På förhandlingsbordet i Bryssel just nu ligger EU:s första strategi om skogen. Svensk skogsindustri är världsledande. Svensk skog har helt andra klimatförutsättningar än skog  i andra EU-länder.
En kunnig minister hade varit bra att ha.

Är man inte uppmärksam i EU-förhandlingar kan saker plötsligt vara förbjudna som är viktiga för oss. Det har hänt förut.
Ta snuset.
Eller rätten att låta djuren beta i skogsbevuxna områden.

Nye landsbygdsministern med det snart avvecklade departementet, Sven-Erik Bucht, är tidigare kommunalråd och ledamot av riksdagens finansutskott.
Sin statssekreterare hämtar han på Migrationsverket, tidigare finansdepartmentet.
Meriterna lugnar knappast.

Återstår det magra hoppet att Marit Paulsen eller Fredrick Federley kan rädda något, i de frågor som passerar Europaparlamentet.

Publicerat i Sverige och EU | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

The Nordic Way or the EU Way?

The new Swedish government has opted for not having a minister of European Affairs but to nominate a minister of Nordic Affairs. Does that mean we can expect a policy change from Stockholm?
Yes, it would seem so, if we are to believe the new  minister of Nordic Affairs, Mrs Kristina Persson.

In an exclusive interview with the think tank Global Utmaning Mrs Persson heralds a new era in Swedish policies towards the rest of the world. Rather than seeing the EU as its starting point in global affairs, Sweden would operate in cooperation with the other Nordic countries within the EU as well as outside of it.

”The Nordic countries can exert a bigger influence both within the EU and towards
other larger regions, if we act together rather than each on his own,” Mrs Persson rightly points out.

A  common Nordic approach within the EU is something almost unseen during the 20 years that Sweden has been an EU member country, largely  because the Nordic countries tend to find it difficult to agree on most things.

Mrs Persson is also minister of ”Strategy and ””Future” and sees her task as preparing for global challenges, including green growth and technology job challenges.

The Nordic Affairs minister grants that the EU is important when it comes to solving the large global challenges but she also sees clear disadvantages of moving forward the EU way:
”The EU is an important platform in this but it consists of 28 countries which makes it difficult to take decisions quickly enough.”

 

Publicerat i Sverige och EU | Etiketter , | Lämna en kommentar

Canete – var han så dum egentligen?

Europaparlamentet har efter de senaste förhören styrt mot en trolig begäran att få möblera om mellan portföljerna i Juncker-kommissionen.
Frågan är om inte Jean-Claude Juncker ringde EP igår och självmant bad om att få göra en ommöblering.
Så uselt var nämligen den slovenska kommissionärskandidaten Alenka Bratuseks framträdande i parlamentsförhören.
I den löpande karaktärslakten på Twitter av henne, försökte plågade slovenska twittrare till slut hävda att Bratusek var slovak.

Ändå var det enda Bratusek hade emot sig när hon kom in, vissa tveksamheter kring hennes nominering och en sånginsats på Youtube (Bandiera Rossa, klämmig låt med politiskt inkorrekt text som Alliansens politiker uppenbarligen gärna skrålar efter ett par öl.)
När hon gick ut tre timmar senare, hade hon emot sig samtliga som hade hört henne.

Denna blivande vice president som förväntas leda EU:s nya framtidsprojekt energiunionen, och hålla koll på energi/klimatkommissionären (och ”oljebaronen”) Miguel Arias Canete, kunde inte sitt sakområde alls och förolämpade ledamöterna med att inte svara på någon fråga med annat än floskler.

Värst brott av alla; Bratusek envisades gång på gång med att hon och EU-kommissionen inte har något inflytande att tala om över energifrågor. Sådana skulle medlemsländerna själva bestämma över.
Översatt till Brysseljargong: Inte heller ni här i Europaparlamentet kommer att ha något inflytande över energiunionen.

Bratusek matchar rentav den spanske oljebaronen i sexism. Han har sagt att han måste hålla tillbaka sin intellektuella överlägsenhet för att inte krossa kvinnor i debatter.
Hon meddelade i förhöret att den egenskap som hjälpt henne i den slovenska regeringen var att hon besatt egenskapen: ”…a woman´s soft touch…”
Där tystnade till och med twitter ett tag, förstummat.

Canete låg som bekant riktigt illa till efter sitt förhör (hans slutliga godkännande av utskottet är uppskjutet) och en viktig del i avgörandet av hans öde hänger på om Bratuseks fördelar kan uppväga hans nackdelar.
Det kan hon alltså inte.
Frågan är om ens Jean-Claude Juncker kan tänka sig att ha henne på posten efter gårdagens haveri.

 

Publicerat i Europaparlamentet | Etiketter , , | 1 kommentar