Bäva månde EU – Sarkozy stormar fram

Nicholas Sarkozys återtåg in i fransk politik sker förstås med buller och bång. Den här gången är det med David Camerons politiska taktik som han vill ta över först sitt parti, sedan sitt land.

Precis som Cameron försöker trumfa anti-invandrings-Ukip, försöker Sarkozy trumfa anti-invandrings-Front National.
Sarkozy påstår alltså att ”social turism” är Frankrikes stora problem. Och hur vill han lösa det när fri rörlighet är en del av EU-fördraget?:
”Vi borde vägra  Schengen tills de andra länderna går med på att omförhandla fördraget,” meddelar  Sarkozy på valmöte i södra Frankrike.

Inte nöjd med att skylla Frankrikes misslyckanden på invandrarna, försöker han sedan  (liksom Cameron med Ukip) angripa EU hårdare än Marine Le Pen gör:
”EU borde fråntas hälften av sin kompetens.”
Ett tiotal områden kan EU få ha kvar, säger Sarkozy, resten ska tillbaka till huvudstäderna.

Liksom Cameron har han sina fakta fel.
Sarkozy vill nämligen att EU ska ”behålla” kompetensen över forskning – vilket idag är nationell kompetens – och industripolitik – vilket likaså är nationell kompetens… med mindre att han menar med det att han vill lösa upp den inre marknaden?

Mycket talar för att UMP väljer Nicholas Sarkozy som sin ledare i helgen. Sedan väntar kapplöpningen för att bli presidentkandidat. Hans starkaste rival, den tråkigare, mer sansade konservative Alain Juppé, är sinnebilden för det gamla etablissemanget och blev nyligen utbuad på ett UMP-möte på sin egen hemmaplan, i Bordeaux.

Sarkozy har kampanjat på att han vill åstadkomma en ”samling” för UMP men kommer antagligen istället att bryta sönder den franska högern. Han vägrar nämligen lova Juppé-anhängarna att följa partiets tradition och hålla ett separat val om vem som ska bli partiets presidentkandidat 2017.
Sarkozy vill istället att UMP:s ledare automatiskt blir presidentkandidat vilket – händelsevis – råkar vara han själv.
En grupp tongivande UMP:are hotar att i så fall lämna partiet.

I ett Frankrike där Hollande lyckats underminera all trovärdighet för socialisterna och Sarkozy ser ut att splittra högern, får man gissa att Marine Le Pen jublar.

Och inför franska presidentvalet 2017 finns det skäl för övriga EU att åtminstone sucka tungt.

This entry was posted in EU:s maktbalans and tagged , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.