Blev lite dålig stämning nu…

Så tokigt det kan bli.
Premiärminister David Cameron blev så övertygad av sitt eget  högtravande moraliska prat om rätten att straffa Syrienregimen, att han glömde att piska in rösterna i brittiska parlamentet när de skulle rösta.

Slarvigt.
30 av hans egna partimedlemmar röstade emot honom.
10 av hans regeringskolleger var inte ens närvarande.

Förödmjukande för Cameron och ett hårt slag för president Obama.
President Obama var ju så säker på att han kunde strunta i FN, kongress och alla andra ovidkommande och gå till attack.
Men utan brittiskt stöd såg han plötsligt lite naken ut.
Och att inte fråga de folkvalda när Cameron hade gjort det, såg plötsligt lite grovt ut.

Men när Obama backade, sköt allting framför sig och inväntar kongressens åsikt istället, då står plötsligt franske presidenten Francois Hollande med rumpan bar.
Han har talat tufft och statsmannalikt i Le Monde och till alla andra som vill lyssna. Assad måste straffas, Frankrike var landet för att göra det.

Åh, at få susa ner över Damaskus och bomba lite grann, sådär som Sarkozy gjorde i Libyen och vann libyiska folkets (TV-sända) jubel och tacksamhet!

Hollande stod fast även när Cameron föll bort. Vid Obamas sida. Till Obama bytte sida, eller åtminstone satte sig på staketet.
Nu vill inte Hollande tala med pressen längre eller någon annan heller, för den delen.

Hans socialistiska partikamrater befinner sig plötsligt i den obekväma positionen att behöva försvara presidentens ensamrätt att gå i krig utan att låta parlamentet rösta om saken – en helomvändning som heter duga.

Var inte en släpvagn på Obamas åk”, säger oppositionsledare Jean-Francois Copé till Hollande vilket är en av de snällare formuleringarna om vådan att vara pudel i detta land som djupt och instinktivt misstror en ledare som följer USA.

…blev lite dålig stämning nu…

This entry was posted in Utrikespolitik and tagged , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.