Blir nog ingen EU-budget i november

Det var förmodligen klokt att boka in ett helt eget EU-toppmöte för den kommande sjuårsbudgeten.
Så stör det grälet inte andra diskussioner och frågan kan inte användas som gisslan heller.
Chanserna att bli överens är nämligen nära noll.

Dels gick brittiske premiärministern redan för ett par veckor sedan ut med hot om veto, ifall han inte får sin vilja igenom. Han vill se en nedskärning på med 20 miljarder euro ur budgetförslaget samt att behålla Storbritanniens rabatt på 3-4 miljarder pund orörd.

Angela Merkel  svarade på hans hot om veto innan mötet ens inletts, med att säga: Då kanske vi lika gärna kan strunta i att hålla mötet.

Danska regeringen gick sedan ut med ett eget hot om veto, ifall Danmark inte också får en rabatt. 1 miljard danska kronor, kan man tänka sig.

Franska regeringen reagerade irriterat med att dra fram sitt veto – om inte jordbruksstödet förblir oförändrat.

Varför den danska regeringen tyckte de skulle förvärra förhandlingarna med att bli så högljudda är  lite svårbegripligt – man ser lätt ut som en idiot om man inte får igenom sina krav.

Den svenska statsministern var klokare. Han brännmärker EU-budgeten som ”orealistisk” och begär att få behålla den svenska rabatten men säger inget om veto.

Den franska regeringens veto är lätt att förstå – president Hollande har förödmjukande snabbt tvingats visa att hans valkampanj var trams och besluta om plågsamma nedskärningar. Han kan inget annat än vara tuff  i EU-budgeten.

Den brittiske premiärministern David Cameron likaså, han försöker desperat rädda sin politiska nacke.
Det demonstrerade brittiska parlamentet  i veckan när en motion röstades igenom om att premiärministern ska ställa ännu tuffare krav på EU-budgeten än han redan gjort.
Hans egna röstade emot honom.
Cameron är i sanning klämd mellan ordspråkets klippa (torie-partiet) och ett hårt ställe (övriga EU).

Sjuårsbudgeten hamnar istället förmodligen på Irlands bord  när man blir EU-ordförande i januari nästa år, antydde Angela Merkel på snabbvisit på Irland.
Om inte förbundskansler Merkel själv får skäl att dra fram sitt veto, förstås. Därtill tvingad av tyskt val nästa höst.

Det gör egentligen inte så mycket. Nya sjuårsbudgeten ska träda i kraft i januari 2014. Blir man inte klar i tid så gäller den gamla budgeten år för år + inflation.
Illa för Storbritannien för då krymper rabatten, men annars ingen fara.

Men då behöver oenigheten åtminstone inte spilla över på EU:s reformplaner som ska diskuteras i någorlunda lugn och ro på det sedvanliga decembertoppmötet.

This entry was posted in Övrigt and tagged . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.