Borgs stund i strålkastarljuset

Reinfeldt tänker fortfarande, Anders Borg har tänkt klart. Han gillar inte bankunionen.

Finansministermötet på Cypern i helgen bjöd på EU-regeringarnas första chans att diskutera förslaget.
Anders Borg lovade i förväg att förhandlingarna skulle bli en tuff resa. Sedan förverkligade han sin förutsägelse med att bli mycket långrandig i sin kritik under mötet.

Enligt det diplomatiska skvallret började till slut ministrarna att skruva på sig, titta på klockan och undra om han aldrig tänkte bli klar.
Det blev Borg så småningom, men för att ingen skulle vara i tvivel om hans åsikter bjöd han sedan den samlade europeiska pressen på en kortare version av sin kritik.

”Totalt oacceptabelt”, sa han bestämt till pressen, för säkerhets skull tre, fyra gånger.

Michel Barnier, ansvarig EU-kommissionär och  Costanza från ECB, tog Borgs angrepp med upphöjt lugn.
– För det första, sa Barnier, så är det för alla icke-euroländer ett fritt val att vara med i bankunionen eller inte. De kan välja, det är frivilligt. Inte obligatoriskt.

– Jag vill gärna framhålla, sa Costanza, att EU:s toppmöte i juni tydligt påpekar att artikel 127 innebär att ECB:s beslut bara är bindande för banker i eurozonen. Andra har full frihet att stanna utanför. Eller att vara med.

Den tråkiga sanningen för Anders Borg, liksom för britterna vilka också förutspår långdragna förhandlingar, är ju att de inte är med i spelet.
Även om upplägget just nu är att EU ska besluta om sin bankunion inom ramen för fördraget – med enhällighet – så har eurozonen redan visat att när de tröttnar på britter och svenskar, går de utanför.

Brittiske premiärministern Cameron trodde han skulle kunna påverka europlus-pakten förra året genom att hota med sitt veto. Hela pakten lyftes blixtsnabbt ur fördraget, samma natt som han plockade fram sitt veto.
Anders Borg har inte mycket att hoppas på här.

Borgs invändningar mot att ett icke-euroland saknar rösträtt i ECB  och därför förlorar all kontroll över sin banker om de går med i bankunionen – är ändå korrekt och tas på största allvar av Barnier och Costanza.

Inte för att de bryr sig det minsta om Borg. De känner väl till britters och svenskars taktik att vara stridbara i förhandlingarna men sedan i slutändan ändå hoppa av.
Nej, invändningen är relevant för att den gäller Polen, Danmark och andra icke-euroländer som är potentiella framtida euroländer.

Därför kommer man arbeta vidare med den delen av bankunionen för att försöka hitta ett sätt att utöka icke-euroländernas inflytande.

Till Borg var budskapet tydligt: Du är inte med i leken.

 

 

This entry was posted in Euron and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.