Brexit eller… nej, bara Brexit

Den brittiska regeringen turnerar Europa för att skaffa sig allierade inför Brexit-förhandlingarna med EU.
Men vad vill britterna ha av oss andra?
Det förblir en gåta, skiftar för varje ny presskonferens som premiärminister David Cameron ger.

Finansminister George Osborne är lite mer oförskräckt tydlig. Han vill ha garantier att euroländerna inte kan rösta ner icke-euroländerna när beslut tas om finansfrågor. Här har han Finland och Sverige med sig, säger han.

Nu finns förstås sådana regler redan, en så kallad dubbel majoritet i European Banking Authority.
Det retliga är bara att Storbritannien ändå blivit nedröstad där (sist det begav sig handlade det om bankbonusar, bara eurolandet Irland stödde britterna).
Det beror på att icke-euroländerna tenderar att inte heller alltid tycka som britterna.
Och då duger det ju inte.

Nej, helst ska euroländerna också förbjudas att prata utan att icke-euroländerna är med, anser Osborne.
Häromsistens när euroländerna pratade sinsemellan kokade de ihop idén att använda en övergiven EU-fond för att hjälpa Grekland genom en likvid-fattig helg.
Osborne tvingades kämpa för att inte brittiska pengar skulle  utgöra del av garanti för helglånet.

Osborne säger det nu rent ut: Hans mission handlar om att rädda Londons finansiella center, the City, mot diskriminering från euroländernas sida.
Financial Times´ journalister blir bekymrade. ”Inget mindre än ett brittiskt veto kan göra det och ett sådant är nog politiskt omöjligt att erhålla.”
Nähä?

Det liknar alltmer ett seriöst problem med de förhandlingar som David Cameron säger sig så småningom vilja starta med EU men inte tycks komma igång med, att de brittiska förväntningarna blivit mer och mer orealistiska.

Tankesmedjan Open Europe gör hoppfullt ett försök och föreslår:
Man kan väl ge tre icke-euroländer rätten att stoppa alla förslag som eurogruppen önskar ta om risk finns att underminera den inre marknaden.
Skulle euroländerna och icke-euro-trion inte enas inom sex månader, får euroländerna ge sig.
Eventuellt kan en mindre grupp få gå vidare med idén men då under strikta begränsningar (läs: i så fall utan Tyskland eller Frankrike).
Med andra ord, misstänkt nära ett brittiskt veto på eurogruppen.

Hmm.
Varför skulle eurogruppen vilja ge britterna detta?
Eller som ex-MEPen, liberale Andrew Duff, uttrycker det med klassisk brittisk återhållsamhet:
”Slutsatsen är svår att undgå, skapandet av ett speciellt avtal för ett mer distanserat  Storbritannien  är osannolikt att lyckas.

This entry was posted in Euron and tagged , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.