Buffertfonder på tapeten i Bryssel

Minns någon diskussionen om buffertfonder?
För femton år sedan eller så, var dessa LO:s krav för att säga ja till att Sverige går med i euron.
Lars Calmfors, ekonomen som väl mer än någon annan blev ”bättre-vänta-och-se”-linjens företrädare i EMU-debatten, gillade också buffertfonder.

Nu har buffertfonder dykt upp i EU:s planer.
Förslaget finns med i ”Five presidents report” , alltså planen för fortsatta euroreformer som EU:s stats- och regeringschefer nickade instämmande till vid juni-toppmötet.
(De fem presidenterna är inte vilka som helst, det är EU-kommissionens Juncker, rådets Tusk, ECB:s Draghi och parlamentets Schulz.)

Ansvarige kommissionär Jyrki Katainen funderar redan på hur konkreta förslag kan se ut (väntas dock inte i brådrasket, andra reformer ligger före i pipeline) men grundidén är helt enkelt att ha en fond tillgänglig för att kunna möta asymmetriska chocker i något land.

Ni som minns den svenska EMU-debatten fick också bekanta er med asymmetriska chocker. Det är alltså sådana som uppstår utan att landet själv klantat till det.
Dålig ekonomisk hantering räknas inte som en asymmetrisk chock.
Fonden ska inte gå till att lösa ut slarvers.

Att ansvaret hamnat hos Katainen borgar möjligen för att det verkligen kommer ett förslag från EU-kommissionen. LO:s buffertfonder inspirerades just av Finland.  Katainen har själv som Finlands statsminister använt sig av dem.

 

This entry was posted in Euron, Sverige och EU and tagged , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.