Cameron på Korsika

David Camerons uppträdande när det gäller valet av ny kommissionsordförande tillhör en lång  tradition bland brittiska premiärministrar som aldrig dragit sig för att i EU kräva att ensamma få sin vilja igenom.

1984 la Margaret Thatcher in sitt veto mot den kandidat som alla övriga önskade, den franske utrikesministern Claude Cheysson.
1994 blockerade John Major öppet och på ett ganska förödmjukande sätt, den belgiske premiärministern Jean-Luc Dehaenes i övrigt säkra väg till att få jobbet.
2004 stoppade Tony Blair ännu en belgisk premiärminister från utnämningen, Guy Verhofstadt.

I Lissabonfördraget som började gälla i december 2009, skrev EU-länderna av någon anledning bort vetot.
Inget ensamt land kan längre stoppa en utnämning som alla övriga önskar.

Ändå suckar någon i kommentatorsfältet till Coulisses de Bruxelles: ”Det hela påminner mig om `Asterix på Korsika`. Först ställer vi fram valurnorna, så röstar vi. Sedan ställer vi bort urnorna, så slåss vi.”

 

This entry was posted in EU:s maktbalans, Europaparlamentet and tagged , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.