Dansk demokrati nu snäppet märkligare än svensk

I Sverige regerar en tvåpartiregering som fick knappt 38 procent av rösterna i senaste valet.
I Storbritannien regerar Tories i ensamt majestät efter att ha fått  36,7 procent av rösterna (sant, detta räckte till en knapp parlamentsmajoritet).
Danmark får nu en enparti-regering som vunnit drygt 19 procent av rösterna.

Väljarna i Europa gör det inte precis enkelt att regera.

En snabb till på siffrorna säger oss att tillfrågad regeringsbildare Lars Lökke Rasmussen (Venstre) får det tufft.
Så vad gör han?
Hann grundar sin svajiga position med att ge Dansk Folkeparti en lång rad gåvor, i utbyte mot tillfredsställelsen över att få sitta på statsministerposten:

*Han går emot sina egna vallöften om minskad offentlig sektor och ökar istället utgifterna för de äldre och för sjukvården.
*Han lovar att sänka biståndet.
*Han stänger ner två statliga utredningar om eventuella brott som danska soldater anklagats för i Irak och i Afghanistan.
*Han inför hårdare villkor som är tänkta att avskräcka flyktingar att söka sig till Danmark.
*Han föreslår Dansk Folkepartis Pia Kjaersgaard som talman.

Tja, varför skulle han inte böja sig för Dansk Folkepartis önskemål? DF blev faktiskt  största borgerliga parti i valet med drygt 21 procent.
Större alltså, än tilltänkte statsminister Lars Lökke Rasmussens eget parti Venstre.

Men sitta i regering, det vill inte Dansk Folkeparti,  Danmarks näst största parti.

DF:s partiledaren Thulesen Dahl har inte hymlat med detta utan har gjort klart för väljare och massmedia under hela valkampanjen att det var han inte intresserad av. Och han har inte ändrat sig under de sonderingar som pågått för att bilda en borgerlig majoritetsregering.

Det är inte så lite underligt med ett parti som vill ha inflytande men inte sitta i regering. Men kalkylen från DF är simpel:
I regeringsställning tvingas  ett parti att kompromissa.

Demokrati fungerar ju som bekant på det viset. Ingen kan få bestämma själv, alla måste emellanåt gå med på beslut som andra önskat.
Se bara vad det har gjort med svenska Miljöpartiet att hamna i regering.

Nu består emellertid Dansk Folkepartis själva grund-strategi i att framställa sig själva som att vara de enda icke-politikerna i politiken, de enda som står utanför och inte har fingrarna i maktens syltburk, de enda som är ”vanliga” människor och som talar för de ”vanliga” människorna.
Att ta regeringsposter skulle förstås hacka den strategin i stycken.

Som partiledare Kristian Thulesen Dahl mer diplomatiskt uttrycker det:
”Som sakerna förhåller sig nu är det inte vår bedömning att inflytandet kommer att vara störst i en regering. Där är underlaget inte bra nog, säger Kristian Thulesen Dahl, partiledare för Dansk Folkeparti, enligt nyhetsbyrån Ritzau.”

Det är ju rätt sett av Thulesen Dahl. Från sin stol i folketinget kan han hota med att inte stödja Venstre-regeringens förslag och därigenom välta Lars Lökke från statsministerposten.
Ingick Dahl i regeringen, skulle samma hot klinga väldigt ihåligt.

Borgerliga Liberale Alliance ville för sin del väldigt, väldigt gärna sitta i en koalitionsregering.
Så gärna att partiledare Anders Samuelsen och övriga i ett helt års tid sagt och upprepat för alla som vill höra, att de har inte det minsta problem med att sitta i en regering med Dansk Folkeparti.

Samuelsens glädje efter valet blev kort.
Lars Lökke Rasmussen har som bekant förhandlat med de tre övriga borgerliga partierna i nästan en vecka om en eventuell borgerlig regering och där fick Anders Samuelsen vara med.
Han ställde inga ultimatum.
Spelade bara in sin önskan att se sänkta skatter för högavlönade.
Sänka skatter ingick i Lars Lökkes Rasmussens valkampanj – även de så kallade toppskatterna- så det kändes som ett tryggt kort att spela ut.

Men Lökke var aldrig intresserad av Liberal Alliance.
Han drog sig inte ens för att säga det högt, till pressen.
Hans val blev istället att bilda regering själv.
Byggd på en rad reformer som Dansk Folkeparti kommer rösta för i folketinget.
Och en sänkning av toppskatterna, varför inte? Klassisk borgerlig politik.

 

 

 

This entry was posted in Danmark and tagged , , . Bookmark the permalink.

One Response to Dansk demokrati nu snäppet märkligare än svensk

  1. Pingback: Populister och kompromisser | EU-merabloggen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.