Det verkliga hotet mot ISDS är EU-domstolen

Det blir utan tvekan ett hallå nu när kontroversiella TTIP igen dyker upp på Europaparlamentets bord (debatt tisdag, omröstning onsdag).

EP skulle som bekant i juni ha röstat om en TTIP-resolution med tips och goda råd till förhandlarna i EU-kommissionen.
Resolutionen drogs emellertid tillbaka av talmannen Martin Schulz, på vaga juridiska grunder.

Nu är den tillbaka. Det handlar egentligen inte om någon avgörande omröstning. Viktig blir den bara om  tillägg röstas in som kan göra det besvärligt för EU:s förhandlare, t ex genom att säga nej till investerarskyddet ISDS.

Riktigt besvärligt – som i livsavgörande besvärligt – skulle istället EU-domstolen kunna göra det för TTIP.
Domstolen skulle kunna vägra ISDS på grunden att systemet hotar domstolens rätt att ha sista ordet över EU-beslut.
(För fler detaljer, se Sieps-rapport).

Här är problemet:
Investerardispyter à la  ISDS löses genom att man tillsätter tre skiljedomare som får bestämma vem som har rätt enligt gällande avtal och lag – vilket i Europa betyder att tolka EU:s regler för inre marknaden.
En partssammansatt skiljedomstol skulle alltså med ISDS ges möjlighet att tolka hur den EU:s inre marknad ska fungera.

Det har redan inträffat. Micula-fallet är det mest kända fallet. Där beviljade skiljedomare ett svenskt företag 250 miljoner dollar i ersättning för investeringsstöd som Rumänien utlovat innan landet blev EU-medlem. Stödet drogs in eftersom  Rumänien kommit med i EU där sådana bidrag utgör illegalt statsstöd.
En partssammansatt skiljedomstol fick här genom ett ISDS-avtal alltså möjlighet att tolka hur regler för EU:s inre marknad ska tillämpas.

Sådant lär EU-domstolen inte gilla (om man frågar den).
EU-domstolen kan inte ens i efterhand påverka en skiljedomstol eftersom dess utslag inte kan överklagas.
Nationella domstolar kan inte heller gå in i en skiljedomstvist (för att eventuellt skicka den vidare för avgörande till EU-domstolen).  Väljer parterna tvistlösning i skiljedomstol så väljer man bort rätten att ta samma tvist till en nationell domstol.

Kommer EU-domstolen kunna gå med på att EU tar med ISDS i handelsavtalet med USA? För inte ens med EU-kommissionens senaste förslag till ändringar av ISDS (som motparten USA för övrigt inte gått med på) löses själva grundkonflikten.

EU-domstolen har tidigare satt ner foten mycket tydligt  när andra parter tassar på deras mark. Först gällde det att Eftaländerna ville få ha en egen parallell domstol som uttalar sig i Eftatvister kring EU:s inre marknad.
Det fick de men bara om denna domstol accepterar EU-domstolens utslag som praxis.

Och var detta inte tydligt tecken nog så stoppade domstolen nyligen att EU ansluter sig till Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Det skulle nämligen kunna innebära att vissa europeiska tvister avgörs av Europadomstolen i Strasbourg. Det vill inte EU:s domare i Luxemburg gå med på, de vill ha sista ordet i allt som gäller EU-fördragen.

Det finns andra skäl för EU-domstolen att ha invändningar mot ISDS  förutom frågan om deras egen juridiska överhöghet. T ex det faktum att partsdomare inte måste vara meriterade eller neutrala, att tvistlösningen är sekretessbelagd, att skiljedomstolar är tillfälliga aktörer som varken följer eller skapar prejudikat vilket underminerar kontinuitet och rättssäkerhet.

Nu har EU-kommissionen valt att inte ställa frågan till EU-domstolen om ISDS-paragrafernas eventuella laglighet under EU-fördraget. ändå ges ett tillfälle för domstolen att säga sitt.

En annan  annan stridsfråga har nämligen  fångat juristernas uppmärksamhet:
Vilka internationella avtal ger Lissabonfördraget egentligen EU-kommissionen kompetens att sluta för EU:s räkning?
Medlemsländerna gör för tillfället vad de kan för att begränsa kommissionen som utrikes aktör. De vill att handelsavtal ska fortsätta att kräva godkännande av alla 28 medlemsländers parlament.

För att få tyst på medlemsländerna (får man väl tro) bad kommissionen  i mars i år EU-domstolen att besvara frågan om deras avtalskompetens utifrån EU:s och Singapores nyligen slutna handelsavtal.
(Som för övrigt i sista sekunden fått ISDS inlagt.)
Någon formell fråga om det legala i den juridiskt kontroversiella del av TTIP som investerarskyddet är, har därmed visserligen inte influtit till juristerna i Luxemburg.
Men kanske EU-domstolen utnyttjar chansen att uttala sig även om ISDS-delen när de nu sätter tänderna i Singapore-avtalet.

This entry was posted in EU-rätten and tagged , , . Bookmark the permalink.

One Response to Det verkliga hotet mot ISDS är EU-domstolen

  1. Pingback: Glad och lessen över investerarskydd | EU-merabloggen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.