Droppa nu EU-patentet

Motståndare till Europaparlamentets flyttcirkus brukar räkna ut hur mycket flyttandet av hela verksamheten till Strabourg från Bryssel en gång i månaden, kostar. I pengar eller i klimat-fotavtryck.

Tänk om någon kunde räkna ut vad försöken att skapa ett gemensamt EU-patent har kostat skattebetalarna. Eller klimatet.

Själv måste jag som EU-korrespondent åren 1988 till 2002 ha utropat ”Nu är EU-patentet i hamn” ett dussintal gånger.
Då hade européerna hållit på sedan tidigt 1960-tal med sina patentreformer.
Men det var aldrig i hamn. Aldrig riktigt.

Det stupade alltid på att några (Spanien och Italien) krävde att alla patentdokument måste översättas till fler språk än bara tre.
Och att alla andra sa nej, nej, nej. Det blir för dyrt och omständligt.

Det senaste försöket (påhittat av de effektiva svenskarna under EU-ordförandeskapet hösten 2010) gick ut på att strunta i Spanien och Italien och göra ett EU-patent med de andra länderna. Det går rent juridiskt, som ett så kallat fördjupat samarbete.
”EU-patentet i hamn!”

Europaparlamentet gick motvilligt med på detta i februari.
”EU-patentet i hamn!”

Men så sa EU-domstolen den 8 mars att den planerade patentdomstolen strider mot EU-fördraget eftersom det skulle ta dömande makt både från EU-domstolen själv och från nationella domstolar.
Inte i hamn alls.

Skit i det!
Låt tjänstemännen slippa hitta på fler varianter, sluta hålla möten i Bryssel, sänd inga fler ministrar att förhandla om saken.
This is an ex-parrot. It´s expired and gone to meet its maker.

Patent hör gårdagen till. I vår nya informationsrika värld, gör lågprisländer kopior på all den bästa designen, innan någon ens hinner blinka.

Det är inte så farligt som det låter. Tidningen Wireds chefredaktör Chris Anderson* beskriver i ett reportage hur det ser ut i Kina där Armanikostymer, Rolexklockor och Louis Vuitton-väskor säljs för växelpengar i varje gathörn.
Fejkade sådana, självklart.

Vi som inte vill lägga ut 12 000 kronor på en handväska, vi köper billigare varianter.
Andra skulle inte vilja bli hittade döda med fejkade märkesvaror och ni betalar glatt buntvis med tusenlappar för de riktiga grejerna.

Kul för er. Bra för företagen med designade varor.
Vad är problemet?

Att kopior får Louis Vuitton att tjäna några miljarder mindre varje år?
Nej, egentligen inte. För det är ju inte så att Vuitton förlorar en kund, när en billig kopia säljs.
Köparna av kopior skulle aldrig kunna köpa riktiga märkesvaror, de har inte råd. De är inte ens potentiella köpare av Rolex eller Louis Vuitton.

Så lägg ner EU-patentet. 

Eller med Monty Pythons odödliga ord:
”This is a deceased parrot. Its metabolic processes are history. He´s off the twig. He’s kicked the bucket, he’s shuffled off  his mortal coil, run down the curtain and joined the bleedin’ choir invisible.”
Trust me, this is an ex-parrot.*Läs Chris Anderson: Free! Why 0.00 is the Future of Business

This entry was posted in Fritt o rörligt and tagged , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.