Europa-läsning i hängmattan

I skuggan under äppelträdet, nu när solen äntligen kommit tillbaka, läser jag den nyutkomna ”Europas eviga dragkamp” där Stefan Höjelid gör en filosofiskt vindlande betraktelse av Europa och EU – hur kom vi egentligen hit?

Bland påminnelser om renässansen, påven och arvet från Sovjetunionen hittar vi resonemang om EU-kommissionens väsen och Lettlands eurointräde, allt sammanvävt för att leda oss fram till idag.

Och då kan det lätt bli högaktuellt, som det här stycket  – apropå mitt senaste inlägg om finansminister Magdalena Andersson på DN Debatt.
Här fångas utanförskapets problematik  av Magnus Jerneck, statsvetarprofessor i Lund,  citat hämtade ur en Sieps-rapport:

”Sverige befinner sig av allt att döma i ett besvärligt predikament, som inte bara har med själva vägvalet att göra, utan också med det sätt på vilket man motiverat och legitimerat det.
Talesättet ”som man bäddar får man ligga” fångar väl problematiken.
Om den politiska eliten skulle ändra hållning och vilja gå med i EMU befinner man sig i en opinionsmässig uppförsbacke, som man själv skapat genom att inte öppet tala om Europa, undvika att debattera det svenska EU-medlemskapets förutsättningar och tidvis underblåsa eller flörta med den euroskepsis som länge präglat den inhemska svenska diskussionen.
Den politiska tystnad som brett ut sig sedan folkomröstningen om EMU för tio år sedan är talande och dessutom ett allvarligt demokratiproblem.
I likhet med många andra länder har Sverige valt att i den politiska retoriken särkoppla den nationella beslutsprocessen från den europeiska, som om de vore åtskilda och artskilda, när de i själva verket är sammanflätade och ömsesidigt konstituerande, och det sedan decennier”.

Lägg ”Europas eviga dragkamp” till er läslista i sommar.

This entry was posted in Sverige och EU and tagged , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.