Finansministern framtidsspanar, ser euron segla iväg

Guldstjärna åt finansminister Andersson för att hon för hem en europeisk debatt till Sverige innan besluten redan är tagna i Bryssel.
Det hör till ovanligheten.

Euroländerna planerar nämligen ( när de har en stund ledigt över från greklandskrisen) att gå längre i integration än de redan gjort.
Och då har de redan gjort en del.
Numera granskas t ex inte bara en budgetpropp samtidigt i Bryssel som i det nationella parlamentet.
Nej, idag ska  Bryssel se utkastet till budgetpropp, FÖRE det nationella parlamentet.
Det euroland som ens FUNDERAR över att lägga en orealistisk budgetpropp får hemläxa.
Som Finland var ett av flera länder som fick senast.

Men euroländerna vill alltså ha ännu stramare kontroll över nationella ekonomier. Förslaget finns här, hade beställts av euro-toppmötet i oktober förra året och låg klart till EU:s toppmöte i juni.
Det väckte ingen större diskussion där, stats- och regeringscheferna var utmattade av sina gräl om Grekland och vem som ska ta de uppfiskade båtflyktingarna som myllrar på italienska och grekiska badstränder.
Men förslaget godkändes som underlag och utformas just nu i detalj på lägre nivå.

Det handlar om att inte längre stanna vid att kontrollera och övervaka svaga punkter som statsskuld, tillväxt, budgetstabilitet, bubblor, osv. Euroländerna måste i fortsättningen ta gemensamt ansvar för risker i en finansiell och – orden finns med – en fiskal union.
(Schäuble får väl petas först…?)

Finansminister Anderssons reaktion på euro-förslagen är balanserat avvaktande:
Sverige ska inte vara med men inte heller ställa hinder i vägen.

Hon försöker även med det klassiskt svenska rådet att EU borde vänta med att införa nyheter och vårda vad som tidigare beslutats… men tja, det kommer förstås inte heller denna gång någon att lyssna på eftersom Sverige står utanför och knappast kan avgöra hur akut eller viktigt reformer är för dem som faktiskt är med.

Det svenska problemet, som Andersson korrekt identifierar, är att Sverige hamnar i en B-grupp som i praktiken får mindre inflytande även över EU-områden som t ex den inre marknaden.
Finansministern kallar det för ”Sverige riskerar att…” men Sverige är förstås redan där. Eurogruppen möts, grälar och beslutar såväl på finansministernivå som på statschefsnivå, för att sedan kalla in resten av EU och meddela vad som sagts.
Någon som tror att land nummer 20 och 21 kan ändra vad de 19 med stor möda kommit fram till?

Så kom till exempel beslutet till att använda EFSM för att i dagarna ge Grekland ett helt akut lån på 7 miljarder euro från en i princip redan avvecklad fond som alla EU-länder bidragit till.
Sverige, Storbritannien och Danmark blev tillfrågade i efterhand, med beslutet redan klart.
Till och med en rasande Cameron hade inget annat val än att böja sig.

Detta leder självklart inte till att Magdalena Andersson överväger att Sverige borde ansluta sig till euron.
Det hade varit en revolutionerande slutsats.

Så varför inte, som finansminister Andersson istället förespråkar,  försöka kämpa för att Sverige ska få full insyn och inflytande när euroländerna överlägger om sin framtid?
Att inte försöka vore trots allt bara konstigt.

 

 

This entry was posted in Euron, Sverige och EU and tagged , . Bookmark the permalink.

One Response to Finansministern framtidsspanar, ser euron segla iväg

  1. Pingback: Europa-läsning i hängmattan | EU-merabloggen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.