Folket (eller nåt i den stilen) har talat om ISDS

Det kommer en EU-reform av ISDS – skyddet för internationella investerare vilket ger dem rätt att stämma ett land som fattat politiska beslut där risk finns att de inte gör så stor vinst som de hade räknat med (ni vet, där till exempel Vattenfall har stämt Tyskland för beslutet att lägga ner kärnkraften och kräver 45 miljarder kr i skadestånd?).

EU-kommissionen har nu satt sig att studera närmare de svar som kommit in på kommissionens öppna konsultation kring ISDS.
De har fått 150 000 svar.
97 procent är emot ISDS.

Siffrorna säger inte hela sanningen. 145 000 av svaren kom från en stor grupp av NGOs vars medlemmar hade fyllt i färdigställda formulär.
Storbritannien har levererat mer än en tredjedel av svaren, Tyskland-Österrike över 40 procent tillsammans  och Frankrike-Spanien-Belgien-Holland kring en femtedel.

Motståndarna hade riggat hela tillställningen?
Inte  heller hela sanningen.
Över 3 000 individer och 450 av Europas frivilligorganisationer stod för övriga svar (fortfarande emot).
Konsultationen stängdes i juli. Hade den varit öppen efter novembers utfrågningar i EU-parlamentet där kritiken mot EU-USA:s blivande handelsavtal gjorde ISDS allmänt känt,  så hade det förmodligen kommit in ännu fler nej-röster.

Handelskommissionär Cecilia Malmström drar slutsatsen att ISDS i sin nuvarande form knappast går att tvinga igenom.
Hon konstaterar att EU-länderna idag har 1 400 bilaterala ISDS-avtal, varav många funnits sedan 1950-talet.
ISDS som instrument måste ses över, säger hon, och kommissionen kommer med sina tankar om hur det kan göras, under våren.

Men sannolikt kommer någon form av investerarskydd överleva.
De storföretag som hade svarat på konsultationen vill ha det (småföretagen var betydligt mer skeptiska).
USA antas kräva det av Europa (även om inga nävar slagits i bordet ännu).
Och EU:s regeringar har begärt att det ska ingå i USA-avtalet (tolv av dem har påmint Malmströmo m detta skriftligen, efter uppståndelsen som väcktes av EP-utfrågningarna).

En moderniserad form av ISDS alltså, till exempel som i avtalet med Kanada där det framgår att länder får fatta beslut i allmänhetens intresse (fattas bara!), skapar viss insyn i skiljemålsförhandlingar och rekommenderar att skiljedomarna bör vara opartiska.

This entry was posted in Fritt o rörligt, Globalt maktskifte and tagged , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.