Fransk borgerlighet i Camerons spår

Förre franske presidenten Nicholas Sarkozy har sedan en tid tillbaka gnuggat händerna i skadeglädje över att hans efterträdare Francois Hollande  – som tog ifrån honom presidentmakten med löften om att trotsa ”Bryssels” åtstramningspolitik och istället ”franskt ”stimulera fram en nystart – tvingats längre och längre in på den politik som han lovade bryta med.

Inget andrum för Hollande – i förra veckan hördes  överraskande från hans nyinstallerade premiärminister Manuel Valls att  tidigare tal om att det nog ska gå att få Bryssel att ta reson,  bytts ut med en detaljerad plan för att göra de åtstramningar och reformer som EU-kollegerna länge krävt av det skuldsatta Frankrike.

Enligt fransk press sker omvändningen under galgen.
Bakom kulisserna ska Paris ha fått budskapet högt och tydligt från euro-gruppens ordförande Jeroen Dijseelbloem och ECB:s tyske företrädare Jens Weidmann. Som grädde på moset piskades sedan Paris´ sydliga allierade in med hjälp av tyskarna i EPP (Portugal, Spanien och Grekland har sina premiärministrar där), varefter dödsstöten kom när Italiens unge man Matteo Renzi föll till föga.
Sarkozy njuter förstås.

Men den EU-skeptisism som socialisterna tvingats överge i maktställning, vinner samtidigt kraft i Sarkozys eget parti, det opponerande UMP.
Inflytelserika delar av det borgerliga Frankrike byter ogenerat retorik och anammar en mildare version av Camerons tänkande.
UMP känner helt enkelt att man (liksom Cameron med Ukip) måste plocka upp EU-kritiken som Front National tycks vinna väljare på.

Första namnet på UMP:s lista till Europaparlamentet, veteranen Alain Lamassoure, har sålunda fyndigt lanserat som sin valslogan : ”Jag älskar Europa så mycket att jag vill ha ett annat”.

Det är dock inte EU-kritiskt nog för andra namnet på listan, tidigare Sarkozys justitieminister,  Rachida Dati.
Hon vill bland annat se den fria rörligheten omförhandlad och begränsad ”eftersom lönedumpingen skadar franska företags konkurrenskraft”.
(Vilken ekonomisk teori hon hämtat den tanken från framgår tyvärr inte av sammanhanget.)

De trumfas ändå bägge av den sanne EU-kritikern Henri Guiano, Sarkozys närmaste rådgivare under presidentåren.
Guiano tycker att båda toppnamn på UMP-listan är så mesiga i sin EU-kritik att han inte ens tänker rösta på sitt parti i valet.

This entry was posted in Europaparlamentet and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.