Galen och omgiven av dåliga rådgivare

David Camerons beteende förskräcker mer och mer. Försöken att gissa hans motiv till att fortsätta vägra godta Jean-Claude Juncker som kommissionsordförande, blir famlande.

Inför den verkliga dödsstöten – att EU:s samlade socialistiska regeringschefer igår i Paris meddelade att de ställer sig bakom den borgerlige Juncker – hojtar Cameron att vid veckans ceremoni för att minnas offren från  första världskriget, tänker han ställa till liv.
Han skäms inte att använda ett sådant tillfälle till (vad han föreställer sig vara) sin egen politiska vinning?

Skandalblaskan Daily Mail rapporterar att den brittiske premiärministern  tänker ”tvinga fram en omröstning” (efter att först ha lanserat den bisarra idén att övriga EU-ledare skulle planera att skälla ut Cameron vid middagen i Ypres).

Det är som sagt svårt att begripa vad den isolerade Cameron tror sig vinna på en omröstning när han bara har Ungerns Victor Orban på sin sida (en regeringschef som ingen annan vill ta i med tång, eftersom han ogenerat krymper medborgerliga  rättigheter).

Financial Times rapporterar – från hästens mun – att Cameron under hela sin aggressiva, klumpiga kampanj mot Juncker, trott att han faktiskt skulle vinna den här striden.
Han tycks ha trott att Storbritannien är ett så viktigt land att det skulle kosta övriga 27 länder för mycket att gå emot Camerons personliga önskningar angående kommissionsordförande.

Det är då man oroligt undrar om Cameron egentligen, innerst inne, tror sig vara Napoleon.
Europeiska journalister skämtar redan om att det är vid Ypres som Cameron kommer att möta sitt Waterloo.

This entry was posted in EU:s maktbalans, Europaparlamentet and tagged , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.