Glad och lessen över investerarskydd

Idag hurrar Christofer Fjellner (m) nöjd över Europaparlamentets omröstning om TTIP och om ISDS.
Medan Miljöpartiets Max Andersson tycks besviken, framförallt över ISDS-paragrafen som gick igenom.

Helt logiskt förstås, att frihandelsförespråkaren Fjellner är glad att Europaparlamentets stora grupper (borgerliga, socialistiska och liberala gruppen) fick igenom en resolution som ger EU-kommissionens förhandlare stöd i TTIP-förhandlingarna.

Men det är lite svårare att förstå Fjellners glädje över investerarskyddet.  Fjellner har argumenterat hett och rikligt om behovet av ISDS och förklarat hur meningslöst motståndet mot skiljedomstolarna är.

Europaparlamentet röstade igår i sin resolution igenom uttalandet att ISDS som det fungerar nu måste bort, för att ersättas av ett helt nytt system.
EU-kommissionens förslag till reform av ISDS skjuts helt i sank.

I det nya systemet, säger EP, måste det bli möjligt att överklaga, domarna måste vara i fortsättningen vara både oberoende och professionella jurister. Förhandlingarna måste ske inför öppna dörrar.
Och! – här kommer det viktiga ur EU-rättens synvinkel – det måste finnas garantier att utslagen…
”…blir konsistenta (respekterar prejudikat), respekterar nationell rätts domvärjo liksom  EU-domstolens domvärjo.

Alltså, hotet mot EU-rätten som ISDS i sin nuvarande utformning utgör ska undanröjas, säger EP.

Då har väl ändå Christofer Fjellner som önskat behålla dagens snabba och enkla tvistlösning för företagen mindre anledning att hurra?
Men han säger nyktert:
”… det som var viktigt var att den inte sätter käppar i hjulet för frihandelsförhandlingarna och det gör den inte. ”

Medan Max Andersson som sitter i rättsliga och i konstitutionella utskottet och borde lärt sig lite juridik, rimligen borde vara mer än nöjd med den nya paragrafen om investerarskydd.
Men han säger till Sveriges Radio:
”Jag tycker den här resolutionen är svag. Man för inte fram den hårda kritik som man borde göra, om hoten mot att demokratin undergrävs eller riskerna att miljöstandarder undergrävs med det här handelsavtalet.”

Ändå slutar den artikel 117 som EP tog så här:
”…ett nytt system…”där privata intressen inte kan underminera offentligpolitiska mål.”

För mig demonstrerar Fjellners reaktion hans politiska erfarenhet.
Man får helt enkelt inte igenom exakt allt man vill, ordagrant, särskilt ofta i kompromissmaskinen EU.
Man jobbar med vad man har.

 

 

This entry was posted in EU-rätten, Sverige och EU and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.