Glasklar Palestinapolitik

Så vad är officiell svensk policy i Palestinafrågan?
För ett år sedan var Sverige ett av fem EU-länder som röstade emot att den palestinska myndigheten skulle få bli medlem av FN-organet Unesco.
Det var nämligen en olämplig nivå att hantera palestinafrågan.
Elva EU-länder röstade för.

Palestinierna vann omröstningen och jublade. USA, som hade lobbyat stenhårt för ett ”nej” i omröstningen, drog in sitt finansiella stöd till Unesco som hämnd.

Idag tar  palestinierna det ett steg vidare och begär observatörstaus i FN.
USA och Israel har bedrivit ilsken lobbying för att få ett ”nej”.  Det skulle störa fredsprocessen, säger de.
Fredsprocessen?

Carl Bildt instämde så sent som för en vecka sedan i den amerikansk/israeliska logiken och sa i riksdagen :
”Jag tror dess värre att det finns en betydande risk för en mycket allvarlig negativ spiral när det gäller utvecklingen i området i dess helhet. Jag fruktar tyvärr att den (FN-omröstningen) kan komma att leda till att den nedåtgående spiralen intensifieras ytterligare.”

Det vore amatörmässigt att ”idag” (en vecka innan omröstningen) ta ställning, förklarade Bildt för sina amatörmässiga riksdagskollegor, för ”det pågår ett intensivt diplomatiskt spel”.

Han kan knappast ha menat de försök som gjorts i EU sedan Danmark var EU-ordförande,  att få alla 27 att rösta likadant. Det stod klart för länge sedan att det skulle bli  helt omöjligt.

Det enda övriga pågående diplomatiska spel som läckt ut (men Bildt brukar ju låta oss veta att han vet mer än alla andra) , var USA:s försök att få palestinierna att lova de aldrig skulle använda sig av FN-statusen för att dra Israel till ICC, internationella krigsdomstolen.
Men det kan väl inte ha varit för att glädja USA som svenska regeringen tvekade?

Nej, det var säkert som Bildt själv sa i riksdagen:
”Jag är inte är övertygad om att ett erkännande i dag skulle spela rätt krafter i händerna.”

Den svenska regeringens officiella hållning har varit att EU-enighet är så viktigt i sig, att det var bäst att inte ta ställning tills vidare.
Inofficiellt har man varit så diskret att övriga EU-länder svävat i okunnighet om hur svenskarna tänkte göra.

Idag vet vi att  minst 13 EU-länder tänker säger ja vid FN-omröstningen. Elva tänker rösta nej eller lägga ned sin röst.
Och timmarna före omröstningen fick  vi till slut besked om svensk hållning.
Carl Bildt meddelar via sin blogg att Sverige tänker rösta ja.

Fint. Men EU-enigheten då? Och explosiviteten i regionen? Och risken att det spelar fel krafter i händerna?

Carl Bildt förklarar U-svängen på sitt oefterhärmliga sätt:
”Min inriktning har hela tiden varit att rösta ja om inte EU-enighet gick att uppnå .”
…men han har uppenbarligen inte tyckt att det var viktigt att nämna för vare sig riksdagen övriga EU eller svensk press…

Om Palestina-policyn fortfarande verkar luddig, så bjuder utrikesministern på:
”För ett år sedan röstade Sverige nej till palestinskt medlemskap i Unesco… Dagens votering är på sitt sätt en logisk följd av detta.”

Aha.

This entry was posted in Övrigt, Utrikespolitik and tagged , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.