GMO-fred råder – till TTIP tar tag i frågan

Vad gör man när hälften av EU-länderna inte vill ha GMO-grödor men internationella handelsregler (framgångsrikt USA-klagomål till WTO) kräver att alla produkter måste tillåtas som inte är vetenskapligt bevisat farliga?
Man snor sig i spiral, är vad man gör.

Det har EU gjort sedan 1998.
EU:s regler respekterar numera WTOs. Om alltså EU:s miljöbyrå Efsa inte hittar vetenskaplig grund att förbjuda en GMO-gröda, så ska enligt reglerna EU-länderna godkänna den.

Men ungefär hälften av EU:s länder har ändå vägrat godkänna de grödor som föreslagits – Österrike, Frankrike, Ungern, mfl. Ministerrådet har därför inte lyckats få ihop en kvalificerad majoritet för godkännande.
Och inte heller en majoritet för underkännande.
Vilket skickat tillbaka ansökan i knäet på EU-kommissionen. Som enligt reglerna då ska godkänna grödan.

Nu är EU en konsensus-maskin och EU-kommissionen har inte gillat att plötsligt börja köra över medlemsländer.
Så de har omväxlande skickat frågan till en jordbrukskommitté (samma resultat), tillbaka till rådet (samma resultat). Eller helt enkelt suttit på sina händer.

Och så har alla levt lyckliga med 13 länder i EU som förbjudit allt GMO-odlande medan några (Sverige, Storbritannien) ägnat sig åt försöksodlande och fem andra släppt in GMO-majs på sina åkrar.

Mindre lyckliga var kanske bolagen ändå. Amerikanska DuPont Pioneer stämde 2007 EU-kommissionen för passivitet.

2010 överraskade EU-kommissionären för hälsa, maltesen John Dalli (avgick efter att ha anklagats ta mutor från svenskfött tobaksbolag), alla inblandade med att plötsligt godkänna en (svenskfödd) GMO-potatis.
Så nu kunde Basf slå på stort i Tyskland.

Det där ogillade många. Så frågan drevs till EU-domstolen som upphävde Dallis godkännande i december 2013.
Han hade baserat sig på ett utlåtande från EU:s miljöbyrå från 2007 när det fanns ett nyare. Formellt fel. (Fast det senare beskedet också frikände potatisen.)
Hur som helst, Basf hade vid det här laget lagt ner potatisodlingarna eftersom så många verkade misstro GMO-potatis.

Ny låsning och EU-kommissionen bestämmer sig för att försöka lösa det genom nya regler.
Ett medlemsland ska ges rätten att:
a) nobba en GMO-gröda av någon av sex skäl (socioekonomiska, jordbrukspolitiska, spridningsrisk…), dock INTE av vetenskapliga skäl.
b) be ansökande bolag att vara snälla och inte odla GMO-grödan i just deras land. Och att kunna säga nej om bolaget inte vill vara hyggliga.
Även om grödan är EU-godkänd.

Frid och fröjd?
EU följer ju fortfarande internationella handelsregler om att inte stoppa en vara utan vetenskapliga bevis, det EU-land som vill nobba en GMO-gröda kan göra det och det EU-land som vill odla, kan odla på.
Det finns 49 godkända GMO-grödor som väntar på att få komma till.

Nja.
Det finns gott om hål i den luftpastejen. Till exempel kan ett amerikanskt bolag antagligen fortfarande vända sig till domstol om ett land prövar stoppa deras (EU-godkända) produkt via något av motiven i alternativ a.
Både Monsanto och DuPont är välkända aktörer i domstolarna runtom i världen.

Alternativ b… ja, det liknar väl dagens läge. Österrike, t ex, kan väl redan nu ”be” Monsanto att låta dem vara ifred. Eller hotas med domstol.

Men kompromissen åstadkommer åtminstone att de återkommande GMO-grälen lämnar Bryssel. EU-kommissionen får lite mer lugn.
Ett tag.
För en allmän förväntan är att USA tar upp saken i de pågående frihandelsförhandlingarna, TTIP.

This entry was posted in Fritt o rörligt, Klimat och miljö and tagged , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.