Grått, grått i politiken

José Manuel Barroso har inte lång tid kvar i Europa-politiken, jakten efter en ny kommissionsordförande är intensiv.
Kanske är det därför han tycker att han kan kosta på sig att synas offentligt med ett högt kontroversiellt tilltag.
Barros har just besökt Israel och hade med sig ett underskrivet avtal som ger staten Israel rätt att delta i det sju-åriga europeiska forskningsprogrammet Horizon 2020.

Till stor del tack vare Europaparlamentet, sluter EU numera inga avtal med Israel som gör att skattepengar kan subventionera israeliska bosättningar på palestinskt territorium.  Så detta faktum måste finnas med i detta och alla avtal med Israel.

EU protesterar ofta över Israels bosättningar på den palestinska Västbanken. Enligt officiell europeisk politik förstör bosättningarna chansen till att komma någonstans i fredsprocessen.
Lite retar sig kanske Bryssle också över att Israels armé regelmässigt river ner allt som byggs upp av EU:s humanitära hjälp till palsetinierna.

Om Barroso ändå skriver under ett Israel-avtal kan det kanske ha lite att göra med att just nu har Europaparlamentet stängt. För nyval.

Det är ett bra avtal för Israel. De får internationellt erkännande (lite ont om det i dessa dagar) och chansen till 1 miljard euro i forskningsanslag – de behöver själva bara bidra med 600 miljoner.

Men Israel vägrade ändå att skriva under något avtal som säger att bosättningarna skulle vara olagliga.
Så  då sockrade EU-kommissionen avtalet (ivrigt påhejat av amerikanske utrikesministern John Kerry) med a) en paragraf om att EU lovar inte låta några forskningspengar gå till palestinier,
och b) en skrivning där Israel lägger till att Israel godtar inte icke-erkännande av sina fullt lagliga bosättningar.

Kort sagt – Israel har skrivit in i avtalet rätten att sända EU-pengarna vart de vill.

Kan Europaparlamentet ingripa, med sitt veto över avtal med tredje land?
Kanske.
Kanske inte.
Det beror på om avtalet kan tolkas som en ”uppgradering” av EU:s och Israels relationer eller bara ska ses som ”business as usual”.
Och, förstås, om det nya Europaparlamentet har lust att ta fajten.

This entry was posted in Utrikespolitik and tagged , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.