Hur man får som man INTE vill

Att hota och ställa ultimatum är inte den europeiska andan, sa Angela Merkel i Harpsund. Brittiske premiärministern David Cameron ser ut att bli ett levande exempel påa tt hon hade rätt.

Nu är nämligen Italiens pigga premiärminister Matteo Renzi inte längre emot Juncker som kommissionsordförande.
Camerons hopp om att få ihop en blockerande minoritet på EU-toppmötet emot Jean-Claude Juncker har därmed rasat.

Renzi har skickligt antytt att han tänkte  stödja Cameron medan han samtidigt förhandlat med tyskarna om att i utbyte för att stödja Juncker, uppnå sina egna politiska mål.
Lyckad taktik.

I Europaparlamentet förhandlar just nu de två stora partiblocken fram en uppgörelse där bägge röstar för Juncker. Socialisterna kräver lite mindre åtstramning i utbyte för sina röster.
Det ser ut att gå vägen.
Därmed är Camerons idé om att bara en liten del av parlamentet skulle stödja Juncker snart borta.

Merkel var ganska tydlig med att ta avstånd till Cameron redan i Harpsund.  Hennes folk lät sprida redan i förra veckan att hon vill ha ett avslut på den här olyckligt historien snabbt och att nästa veckas toppmöte är lämplig plats för det.

Till och med den politiske oskicklige Reinfeldt, som alltför sent upptäckt att han slarvigt låtit sig dras in i fel läger – i förlorarnas läger – läcker nu att han egentligen inte sagt att han skulle gå så långt som till att rösta EMOT Juncker.

Cameron måste ha missat att han under sina år kraftigt urholkat Storbritanniens marknadsvärde i EU-sammanhang.
Hans fräcka i-sista-minuten-försök att göra en kohandel med Juncker om att ge en brittisk kommissionär super-posten med inflytande över alla andra viktiga, kom försent.
Det stöp på att Camerons hand redan var så svag att Juncker inte behövde ge honom något.

Och därmed talar mycket för att Jean-Claude Juncker – mannen som få europeiska politiker egentligen vill ha som kommissionsordförande – mannen som själv egentligen inte vill vara kommissionsordförande –  tack vare David Cameron, blir vår näste kommissionsordförande.

This entry was posted in EU:s maktbalans, Europaparlamentet and tagged , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.