Hur ska du ha det, Cameron?

David Cameron, Storbritanniens premiärminister, accepterar Angela Merkels krav att skriva om EU:s fördrag.
Det beskedet smugglade han elegant in i ett tal där han gjorde sitt bästa för att dissa EU.

EU hänger inte med (sa Cameron), lägger sig i saker de inte ska men…:
”Eurokrisen ger Storbritannien en chans att rita om EU så att det blir en lösare union”.
Så att makten flyter tillbaka till huvudstaden istället för i riktning mot Bryssel, förtydligade han.

Ack, den som hade ett pund för alla gånger som brittiska premiärministrar yttrat de orden inför en europeisk fördragsändring…

Storbritannien har varit i djup ekonomisk nedgång sedan 2009. Uppmuntrande tecken i somras på att det äntligen skulle vända, har under hösten bytts i dystra tecken på raka motsatsen.
Det blir ett dubbelt dopp i recession istället.

Cameron var snabb att skylla den första vågen av dåliga tider på sin föregångare i regering, labour. Den andra omgången är eurons fel.

Han själv och finansminister George Osborne är överens i alla uttalanden de har gjort länge nu, det är européerna som bär skulden till alla ekonomiska plågor som drabbar de brittiska öarna.

Cameron har retat gallfeber på fler än Sarkozy med sina ständiga uppmaningar till  européerna att ”agera kraftigt”.
Själv har han minsann agerat kraftigt.
Tre gånger nu, har brittiska centralbanken tryckt upp nya pengar när de gamla tog slut.  

550 miljarder pund har pumpats ut i systemet. Och ändå vänder det inte.
Baskade européer!

Fördragsändringen som Cameron nu vill ska flytta makt till huvudstäderna, ser annorlunda ut från initiativtagarens håll, i Berlin.
Angela Merkel sa som bekant raka motsatsen i sitt tal på partikongressen häromdagen.

Att brittiska och tyska regeringen ser så olika på en fördragsrevision behöver inte skapa problem.
Vad Merkozy vill åstadkomma med fördragsändringar är en oerhört tät eurozon där de medlemsländer som inte klarar sin ekonomi, får se den styrd av gruppen.
Här i den inre kärnan ska de avgörande besluten fattas.

Det innebär naturligtvis att man måste lossa på släpet med icke-euroländer som hittills skvalpat bakom. De vill inte avstå sin ekonomiska suveränitet.
 
De får alltså ingå i en union B. Gärna en ”lösare union” som Cameron talar om, det kvittar lika för Merkozy.

Det är nu David Cameron måste välja.
Om han verkligen tror att det är eurozonen som skapar Storbritanniens kriser, då borde han vilja vara med i den inre kärnan och återvinna makt över situationen.

Men om han bluffar och egentligen anser att problemen har uppstått och förvärrats av brister i den brittiska ekonomiska politiken, då blir en lösare union ett utmärkt alternativ.

”Game, set and match”, sa hans föregångare John Major belåtet när han förhandlat fram rätten för Storbritannien i Maastricht 1991 att inte ingå i eurozonen.
Om detta nu var en brittisk seger, varför står den då landet så dyrt?

This entry was posted in Euron and tagged , , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.