I Juncker/Camerons skugga

Utöver de fem minuter det tog att nominera Juncker till ny kommissionsordförande, händer fler politiskt högintressanta saker på EU-toppmötet.
Stats- och regeringscheferna skrev också på samarbetsavtal med Ukraina, Georgien och Moldavien.

Det är inte vilka avtal som helst – det handlar om ett mycket intimt samarbete där relationerna blir så täta att denna trio länder – som bekant alldeles nyss Rysslands satellitstater – ska införa en lång rad EU-lagar i sin lagstiftning.
Målet är att länderna ska bli en del av EU:s inre marknad.

Vad tyckte Rysslands president Vladimir Putin om detta?
Han sa att varje suverän stat självklart får skriva avtal med vem de vill. Men de ska inte räkna med att Putin inte svarar på ett eller annat sätt. Till exempel med nya handelsbarriärer.

Det handlar egentligen inte pengarna som Ryssland förlorar när trion orienterar sig mot EU, förklarar Alexei Makarkin på en tankesmedja i Moskva, det handlar om att det här är ”europeiskt intrång i (rysk) tradionell inflytelsesfär,”  

Men det vet förstås EU-ledarna. De  tycks ändå känna sig sig trygga med att stiga in på vad Putin betraktar som sina tassemarker. Kanske för  att de här befinner sig i den bekanta terrängen handelsrelationer.
Om Ryssland skulle hämnas genom att slå till där EU är riktigt svagt –  på gasleveranser – så råkar som en händelse EU-kommissionen ha tummen i ögat på Gazprom.

För utrikesministrarnas sanktioner i all ära, det skrattar  ryska oligarker åt. Finns det något lättare när man har kapital än att flytta det dit man har lust? Villiga medbrottslingar är aldrig svåra att hitta.

Lite mer skrämmande för Moskva är att vad som i realiteten är den mäktigaste delen av EU-systemet – konkurrensavdelningen – har liggande på sitt bord bevis för en lång lista konkurrensbrott som Gazprom gjort sig skyldigt till på senare år.
Det kan kosta hundratals miljarder i böter för ett redan politiskt belastat bolag som investerare redan flyr.

Den som mycket snart har detta laddade vapen i sin hand, råkar vara den erkänt skicklige men också egensinnige och svårstyrde förhandlaren Jean-Claude Juncker, (vilken dag som helst nu) EU-kommissionens ordförande.

This entry was posted in Utrikespolitik and tagged , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.