ISDS – att piska en död häst

Handelskommissionär Cecilia Malmström gör modiga försök att sälja in handelsavtalet TTIP trots all misstro och all kritik som avtalet möter.
Blir det lättare nu när hon från EU-kommissionen har fått med sig ett förslag till reform av ISDS ?
Troligen inte.
Reformförslaget ger tvärtom en insyn i ISDS som gör det än mer skrämmande

ISDS-klausulerna skulle som bekant ge amerikanska investerare rätt att söka ersättning i en skiljedomstol för politiska beslut i EU, som minskar värdet på deras investeringar.

”Vår nya approach garanterar att en regering aldrig kan tvingas ändra ett politiskt beslut…”, sa Malmström inför Europaparlamentet på onsdagen.
Och  detta är inte redan alldeles självklart i en demokrati?

”…bara betala en rättvis ersättning om investeraren behandlats orättvist.”
Vilket ju är precis vad ISDS har kritiserats för. Att regeringar kan tvinagas betala skadestånd för politiska reformer de valt att genomföra.
Tillbaka till ruta ett.

(Tyska Eon måste förstås hoppa av längtan att svenska regeringen ska stänga ner kärnkraften. Bara så kan deras olönsamma Oskarshamns-reaktorer dra in pengar igen.)

Kritiken om att nästan vem som helst kan utses till skiljedomare, att krav saknas på relevanta meriter, har tagits ombord av EU-kommissionen.
”Vår nya approach är att skiljedomstolarna ska operera mer som riktiga domstolar med en uppförandekod för skiljedomarna.”

En uppförandekod? Nej, det lugnar inte det minsta.
”En helt ny parallell rättspraxis håller på att utvecklas utanför våra domstolar”, anser en kritisk amerikansk jurist, George Kahale, (ironiskt nog specialist på skiljedomar) som ser affärsadvokater förhandla fram rätt och fel apropå politiska beslut, i uppgörelser i skiljedomstolar vilka inte alls behöver följa sedvanlig rättspraxis.

Enligt EU-kommissionen själv har skiljedomsjuristerna med hjälp av ISDS skapat ett högst obalanserat system som är i akut behov av omgörning.
Ändå ska samma jurister,  enligt reformförslaget, i framtiden få  avgöra om vad som utgör en ”rättvis balans” mellan utländska investerares rättigheter och staters suveränitet.

Malmström lovar också i sitt nya konceptpapper för ISDS att ”sträva mot” rätten att  kunna överklaga ett skiljedomsbeslut.
I EU är det en medborgerlig rättighet att kunna överklaga domstols- och myndighetsbeslut.
Och nu har alltså EU, enligt kommissionären, övertygat motparten (USA) att ”sträva mot” möjligheten att få överklaga även skiljdomar.
Blotta möjligheten att denna strävan skulle kunna misslyckas, avskräcker.

Ännu en nyhet som kommissionen föreslår är att investerare inte ska kunna driva sin sak både i skiljedomsmål och  som skadeståndsmål i vanliga domstolar.
Att detta inte redan är en självklarhet i våra  rättssamhällen, lugnar inte heller.

Det är helt enkelt svårt att försvara ISDS, reform eller ej, anser flera parlamentariker.

Beuc, den europeiska konsumentorganisationen, ger Malmström poäng för att ändå försöka men förutom åsikten att EU-kommissionen i sitt förslag mest  plåstrar över något som är riktigt dåligt, påpekar man ännu en brist:
ISDS diskriminerar mot europeiskt näringsliv eftersom ju bara utländska investerare någonsin skulle kunna vinna skadestånd.

Kvar står då det ultimata argumentet som brukar komma upp när ISDS är på tal:
Om inte EU – eller USA – går med på att ha ett investerarskydd i sina handelsavtal så kommer diktatorer och underutvecklade länder vägra att utsättas för  skymfen att behöva ha med dem.

Detta tror jag personligen att vi kan ta med ro.
Världens största handelsblock brukar ha styrkan att kunna stipulera villkor för handel med de flesta andra länder.

This entry was posted in Globalt maktskifte and tagged , , , . Bookmark the permalink.

2 Responses to ISDS – att piska en död häst

  1. Pingback: Glad och lessen över investerarskydd | EU-merabloggen

  2. Pingback: Frihandel är bra | EU-merabloggen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.