Jakten på den Arktiska skatten

Lite mystifikt är det allt, när Islands president Olafur Ragnar Grimsson meddelar att han startar en ny arktisk organisation – the Arctic Circle.

Den sammanslutning som räknas, som mer eller mindre rår över allt utom militära spörsmål, är ju Arctic Council.*
Faktiskt, om bara en månad, håller Arctic Councils åtta länder en omröstning för att avgöra om fler ska få bli ”permanenta observatörer”.

Kina är det framförallt som vill vara med. Men medlem kan inget land bli som inte har en landgräns där uppe. Och vanliga observatörer finns det gott om (26 st) där de flesta är organisationer för inuiter så det är ju inget sällskap för stormakten Kina.
Nej, observatörstatus av en bättre sort, är målet för dagen.

Förra året flörtade Kina stenhårt med Arctic Council-medlemmen Danmark – utbytte dignitärer i statsbesök och slöt ett ”strategiskt partnerskap” med löften om storhandel och forskningssamarbete för lilla Danmark.

Arctic Council-medlemmen Kanada fick också sin del av den kinesiska kakan i form av stora gruv- och energiinvesteringar.

I år flörtar Kina med Island. Premiärminister Wen Jiabao (nyligen utbytt) tog med sig elva regeringsministrar för ett statsbesök, Islands president tas emot som kunglighet i Beijing och för två dagar sedan slöts ett frihandelsavtal som sägs bli ”ömsesidigt värdefullt” enligt den gemensamma deklarationen.

Nu är Kinas handelsutbyte som bekant av en storlek att Islands 300 000 nvånare inte kan göra mycket skillnad hit eller dit. Men ön är strategiskt belägen, mitt i den arktiska, tinande oceanen där Kina nästa år öppnar en reguljär fartygsrutt.
Rutten kommer halvera tid och kostnader för transporter till Europa.

En lycklig slump är att den kinesiska regeringens förre officielle talesman har köpt en rejäl bit av den isländska kusten för att öppna en turistort för kinesiska turister. Platsen ligger helt rätt till också för en hamn som skulle kunna serva och proviantera förbipasserande fartyg.

Helst vill Kina vara med i Arctic Council där beslut fattas. Kinas regering argumenterar för detta med att landet är en ”near-Arctic” state.
Nåja.
Skulle det inte funka så har islänningarna alltså varit hyggliga och startat en annan arktisk församling som väl rent juridiskt inte har mindre rätt att bestämma över denna del av världen där världens största kända olje- och gasreserver samt fyndigheter av sällsynta mineraler finns.

Kinas Wen Jiabao hann med en sväng till Arctic Council-medlemmen Sverige också förra året men avtalen som undertecknades var inte alls lika generösa som vad Island eller Danmark såg till att få.
Det ryktas om ännu fler kinesiska visiter innan Arctic Councils nuvaramde ordförandeland Sverige uppe i arktiska Kiruna den 15 maj förklarar omröstningen  öppnad.

Är  regeringen på hugget för att ordna hem lite mer fördelar  eller kommer Carl Bildt skänka bort Sveriges röst av ren storsinthet?
* Medlemmar i Arctic Council: Danmark, Finland, Island, Kanada, Norge, Ryssland, Sverige, USA.

This entry was posted in Globalt maktskifte and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.