Juncker med guldbyxorna

De obetalda räkningarna hopar sig nu i EU-kommissionen. Inte för att kommissionen har överspenderat.
Nej, för att det finns inte nog med pengar att betala dem som har beviljats EU-bidrag. EU-regeringarna segar tydligen med att hosta upp de summor som man i sitt sjuårs-budgetbeslut åtog sig att anslå.

År 2010 låg Bryssel 5 miljarder EUR efter med utbetalningar till projekt som beviljats EU-bidrag.
Året efter var summan 11 mdr, därefter 16 mdr, förra året 23 mdr och i år ser det ut att stanna på cirka 30 mdr.

Vilka väntar på sina utlovade pengar?
Det är små- och medelstora företag som beviljats bidrag för att få igång tillväxten, det är forskningsprojekt, det är åtgärder mot ungdomsarbetslöshet, studenter som beviljats Erasmus-stipendier och katastrofoffer som EU valt att hjälpa.
Det handlar om just sådant som Sverige, Storbritannien, Tyskland och de andra vill att EU ska ägna sig åt.

Men när EP i en slutförhandling med EU-regeringarna i veckan för 2015 års budget krävde att obetalda räkningar ska regleras, mötte man motstånd.
2015 års budget bör istället krympas, ansåg rådet.

EU-kommissionens föreslog att åtminstone betala de mest akuta räkningarna. 4,5 mdr EUR drog kommissionen in förra året i böter från bolag som begått felsteg, så det påverkar inget annat.
Men nej.
Dessa miljarder ska gå tillbaka till statskassorna i medlemsländerna, sa EU-regeringarna.

Vi talar alltså om samma EU-regeringar som enstämmigt kräver att EU ska investera i forskning, små- och medelstora företag, i utbildning och i åtgärder mot ungdomsarbetslöshet.
Samma regeringar som gång på gång säger att utan investeringar kommer Europa aldrig ur krisen.

Just samma regeringar, faktiskt, som med spänning väntar på att Juncker om några veckor ska lägga fram sitt förslag till en ny europeisk investeringsplan på 300 mdr EUR.

Nu ligger det ju till så att EU i princip har en enda inkomstkälla:
EU-länderna.
Någon annan inkomstkälla får man inte ha, för då skulle EU naturligtvis i ett slag vinna oberoende från sina medlemsländer.

Frågan inställer sig då osökt:  Var föreställer EU-regeringarna sig att Juncker ska hitta dessa 300 miljarder?

This entry was posted in Övrigt and tagged , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.