Juncker utan gullegull

Så var Junckerkommissionen godkänd i sin helhet med 423 ja mot 209 nej.
Socialistgruppen, den blå gruppen och liberalerna har han bakom ryggen.

Vänstern, de Gröna och förstås högerpopulisterna röstade emot honom….
…”inte för att jag har något emot dessa individer ( de är ingenting alls – non-entities) men för att ni är de facto Europas regering”, meddelade Ukips Nigel Farage som lovade att detta ”blir den sista europeiska regering som styr över Storbritannien, för om fem år är landet inte med i EU”.

Juncker fick sitt godkännande även om han gjort ganska lite för att försöka charma parlamentet.
Han talade visserligen varmt – och förmodligen uppriktigt – om samarbete med Europaparlamentet men meddelade samtidigt att EU kan inte fatta beslut som går emot medlemsländernas vilja.

Han har noga taget inte gjort fler eftergifter efter utfrågningarna, än den omstuvning som måste följa av att slovenska kandidaten Bratusek inte höll måttet.
Utöver detta handlar det om detaljer, som en flytt av medborgarfrågor bort från ungraren Tibor Navrasics och och att läkemedelsindustrin hamnar också hos hälsokommissionären, inte bara hos inre marknadskollegan.

Oljebolagsägande Miguel Canete blir alltså kvar på energi, fortfarande med en överrock men som inte heter Bratusek utan istället Frans Timmermans.

En liten eftergift kanske hans hantering av frihandelsavtalet med USA  ska  ses som.
Efter  utfrågningen av handelskommissionär Cecilia Malmström stod det väldigt klart att parlamentet inte gillar vad de tror sig veta om det kommande USA-avtalet och är alldeles särskilt ogillande av idén med ISDS (att låta investerare vända sig till skiljedomstolar vid tvister).
Juncker har sagt det förut men var nu helt glasklar i parlamentet om att han tänker inte godta något ISDS i avtalet.

Han placerade sedan raskt ännu en överrock över Malmström – Frans Timmermans, förutom alltså utrikeskommissionären Mogherini som redan spelar den rollen.
Det betyder knappast någon avgörande skillnad, amerikanerna har redan uppfattat att det räcker inte med att övertyga Malmström för att få ett avtal på plats.

This entry was posted in EU:s maktbalans, Europaparlamentet and tagged . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.