Junckers summa summarum

När larmet nu har lagt sig över Europaparlamentets korridorer kan vi konstatera att bara en kommissionärskandidat fick foten: slovenskan Alenka Bratusek.
Det var välförtjänt.

Några andra förtjänade också att skickas hem men räddades av att partipolitiken fick gå före sakfrågan.
Ungraren Tibor Navracsics och spanjoren Miguel Arias Canete hade aldrig överlevt annars (EPP). Nu plockas istället medborgarfrågor bort från ungraren och Canete får en överrock i vice president Frans Timmermans.

En sidoeffekt av EP-förhören är att ett par kommissionärers misstänkt varma förhållande till delar av näringslivet kommit upp i strålkastarljuset. Canete (oljeindustrin) och Jonathan Hill (finanssektorn) kommer att granskas under lupp framöver.

Sammantaget är det ändå en imponerande grupp politiker där vice presidenterna, som förhördes sist, alla övertygade (utom, som bekant, Bratusek). Andrus Ansip blir t ex en bra överrock till IT-kommissionären Oettinger eftersom han, till skillnad från tysken, begriper ämnet.
Federica Mogherini vann över många med sin balans och kunskap. Jyri Katainen är en hök i ekonomi men en eftertänksam hök.

Flera kandidater lyckades med konsstycket att göra politiska helomvändningar utan att rodna. Pierre Moscovici svär t ex numera på att för honom gäller bara ”regler, regler, regler”. Jonathan Hill talade övertygande om att det behövs MER EU-reglering av kapitalmarknaden. Mavropoulos ömmar numera för flyktingar och Canetes nya prioritering är klimatet.

EP-förhören kan få som extra bieffekt att regeringar tänker sig noga för i framtiden vilka de sänder till Bryssel.
Junckerkommissionen på 27 (+1 ny sloven) består av fem f d statsministrar, arton f d ministrar och fyra f d EU-kommissionärer. Portugisen Carlos Moeda, f d statsekreterare och parlamentsledamot, är ensam om att ännu inte ha nått så långt i sin karriär.
Det duger inte att skicka in gröngölingar eller föredettingar i ett sånt gäng.

Hur den nya maktordningen ska fungera i Juncker-kommissionen, lyckades parlamentet  aldrig räkna ut trots alla sina frågor.
President Juncker har ju försett sig med en ”topp-vice president” (Frans Timmermans) under sig själv som  styr över dem alla och sedan ytterligare sex vice presidenter under Timmermans som ska styra över var sin grupp kommissionärer.

Kanske svaret på den frågan helt enkelt är att räven Juncker förutsett att kommissionärernas samlade briljans och politiska erfarenhet kan göra dem svårstyrda för honom, skulle de gadda ihop sig.
Så…enade ni stå men splittrade ni falla…

This entry was posted in Europaparlamentet and tagged . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.