Knappast Ashtons fel…

Stackars Catherine Ashton. EU:s utrikesminister hörs för lite, syns för lite.
Den här gången var det Belgiens utrikesminister Steven Vanackere som levererade skopan med ovett men han är bara en i den långa raden av kverulanter.

Sanningen är att hon har inte en chans. De stora EU-länderna för sin egen utrikespolitik.

När Ashton- hyggligt snabbt – tog sig till Egypten i våras för att för EU:s räkning hälsa den arabiska våren välkommen, så fick hon trängas i kölvattnet av en fransk utrikesminister (alltid snabbast), en brittisk utrikesminister (gör sitt bästa) och en svensk utrikesminister (gör vad som helst för att slippa lämna den trygga världen av flygplatser).

William Hague går inte som katten runt het gröt. I ett tal i London rankar han Storbritanniens viktigaste utrikespartners: 1) USA, 2) EU.
Och sedan måste man jobba mer med Brasilien och Turkiet…

”Jag har aldrig ansett att EU skulle agera som om man har en nationell utrikespolitik. Alla försök från EU:s sida att göra det kommer sluta i ett pinsamt misslyckande,” säger han.

Ord och inga visor, för Ashton från sin landsman och kollega.

Den arabiska våren kallar Hague för det största som hänt på länge och vill att EU ska vara med och bygga upp de nya demokratierna till fungerande marknadsekonomier.

Nej, han går inte därför med på att öka anslagen till EU när nu långtidsbudgeten diskuteras, varken i allmänhet eller specifikt till de gemensamma utrikesaktionerna.

Hague prioriterar just nu ”bilaterala relationer”, (läs föredrar att störta ned själv till Egypten i sprintertävling med franske Alain Juppé) och ökar anslagen till brittiska utrikesdepartementet istället.

I slutändan handlar det om mandat.
EU:s utrikesminister Catherine Ashton har inget mandat att vare sig tala för EU-länderna eller att agera för dem.
Hon kan i stort sett inte mer än samordna de delar som utrikesministrarna vill ha samordnade (relationer med Very Importan Countries som Togo eller Island).

EU har inte egentligen en gemensam utrikespolitik.
EU-länderna vill inte heller ha det.

Så kan vi sluta klaga på Ashton?, det är knappast hennes fel.

This entry was posted in Utrikespolitik and tagged , , , , , . Bookmark the permalink.

Comments are closed.