Krisen är inte eurons, den är global

Lättnad infinner sig både här och där, rapporterar media, för att Grekland på söndagen röstat fram ett av de gamla, välkända partierna till att bli störst i parlamentet (det parti som ställt till landets problem).

Marknaderna gick genast upp (i Asien som öppnar först), som de alltid gör vid något som verkar likna goda nyheter.

Marknaderna brukar ändra sig efter någon dag eller så. Då går de ned igen.
Det har marknaderna gjort varje gång EU hållit toppmöte eller fattat ännu något krisbeslut.

Senast hände det när de spanska bankerna fick rätt till stödlån i mitten av juni. Först var det bra att bankerna fick hjälp så därför gick marknaderna  upp.
Sedan kom någon på att hjälpen mer visade att spanska banker var i dåligt skick, så då sjönk marknaderna igen.

Även om nu grekerna skulle bilda en stabil regering (vilket valresultatet antyder att det kommer knappast att hända) – kommer mrknaderna inte vara glada i någon längre stund.

Spekulanterna kommer genast börja leta efter nästa tänkbara offer, någon att tjäna mer pengar på.  Det är vad spekulanter gör.

Och det är här det egentliga problemet ligger, inte i vilken regering som grekerna väljer eller vilken kapitalbas spanska banker har.

Inte heller har euron vållat krisen även om eurons uppenbart svaga konstruktion har gjort krisen svårare att möta.

Krisens utgångspunkt finns här:
Det globala kapitalet har vuxit sig så starkt och så globalt att de politiska motkrafterna har förlorat spelet.

Angela Merkels instinkt att varje enskilt land måste ha en stark ekonomi för att kunna motstå attackerna är inte fel, även om hon gör resten av världen nervös med att inte vilja agera akut, i förtröstan  på att långsiktiga reformer ska förbättra läget.

När den dag kommer igen (om denna dag kommer igen…) som euroländerna har sunda statsfinanser , som de hade vid ingången av år 2009, kommer kapitalet istället kasta sig över små länder som trots sunda finanser inte klarar en attack.
Sunda statsfinanser ensamt kommer aldrig att räcka.

Det globala kapitalet är för stort, för anonymt och därmed totalt befriat från ansvar.
Spekulationer och attacker är inbyggda i spelet, kapital måste söka avkastning.

Europa kan inte lösa problemet själv. Det måste till globala avtal för att begränsa det globala kapitalet.

Idag öppnar G 20-mötet i Mexiko. Senast världens stats- och regeringschefer möttes, gjorde alla gemensam sak mot Angela Merkel. Obama hand i hand med Francois Hollande, Hollande stödd mot Mario Monti och Rajoy.
Som om hon och Tyskland ensamt skulle kunna lösa den globala kapitalobalansen.

Chansen är stor att det här G20-mötet blir en upprepning av det förra. I så fall fortsätter den finansiella oron, oavsett vad de andra skulle lyckas övertala Merkel till att pröva härnäst.

G 20-mötet kommer säkert att få marknaderna att gå upp.  Men sedan går de tvärt ned igen.

This entry was posted in Euron. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.