Man tror det är en saga…

I bakvattnet på den grekiska kollapsen ligger en ännu större skandal och skvalpar.
Cypern fick inte sitt nödlån vid veckans finansministermöte heller.

Det var i juli 2012 som den lilla EU-ön först vände sig till euro-kamraterna om hjälp i nöden. De grekiska bankernas krasch har tömt kistbottnarna i Cypern också.
Ändå har ingen gjort sig någon brådska.

Cypern har inte haft bråttom för regeringen har halvt om halvt räknat med att Ryssland skulle rycka ut till undsättning… för andra gången. Nu visade sig tyvärr inte 2,5 mdr dollar i ryska lån räcka för att täcka förlusterna.
EU har inte haft bråttom för Cypern är så litet. Spanien och bankunionen var viktigare att ta hand om.

Men mot senhösten blev det akut. Cypern begärde 10 mdr euro ur eurozonens nödfond.
Eurozonen och IMF begärde att Cypern först går med på ett sparpaket.
Cyperns president Dimitris Christoufias vägrade.
Sedan vägrade han igen.
Och igen.

Till slut gick han med på kravet och trumfade det igenom i parlamentet. Ett av många villkor från EU-IMF-trojkan var att alla myndigheter måste hålla öppet veckodagar från kl 8.00 och statsanställda arbeta minst 7,5 timmar om dagen.
På förekommen anledning.

Nåja. Men ingen försäljning av statlig egendom, sa Cyperns president. Aldrig i livet.
Då blir det inget, sa IMF, som betraktar en framtida skuldsättning på 140 procent av BNP som ohållbar.

Mitt i samtalen släppte den tyska säkerhetstjänsten BND en utredning som visade att Cypern härbärgerar kapitalet för  i stort sett alla Rysslands oligarker.
Över 20 miljarder euro. Minst en fjärdedel av bankernas tillgångar.

Offentlig hemlighet: Cyperns banker är ivrigast i Europa att tvätta svarta pengar vita.
För att kringgå EU-förbud mot import av svarta pengar, har man t ex generöst delat ut cypriotiskt medborgarskap till ryssar som så behöver.

Översatt i tyska tidningsrubriker skulle ett EU-lån betyda att  tyska skattebetalares pengar används till att skydda stormrika, kriminella affärsmäns vinster, gömda i Cyperns banker.

Aldrig i livet, sa tyska socialdemokraterna och miljöpartiet. Och så hade eurozonens största land inte längre en parlamentarisk majoritet för att godkänna ett europeiskt nödlån till Cypern.

IMF kom upp med en plan. Man kunde tvinga dem som har konton i cypriotiska banker att omvandla kapitalet till bankaktier. Bankerna får nytt kapital, insättarnas pengar går (förhoppningsvis) inte förlorade.

Men den medicinen har EU-sidan svårt att svälja. När Merkel tvingade obligationsinnehavare i Grekland att avstå 75 procent av sitt utlånade kapital, skrämde hon bort investerare från alla perifera länders statslån.
Skadan av den händelsen är inte reparerad än, hävdar ECB bittert, som fick gå in och försöka mildra smällen för Spanien, Italien, Portugal, Irland och Belgien.
Att göra om något i samma stil?  Inte gärna.

Rysslands president Vladimir Putin lät då förstå att han kan tänka sig att låna cyprioterna ett antal miljarder till, för att skydda sina kompisars affärsintressen på ön.
Men vid det här laget är hela historien så solkig att eurozonen och IMF helst inte vill ta i den.

Göra avtal med Putin för att rädda ett euroland? Merkel får rysningar.

Så vad göra?
Trösta sig med att Cypern är så litet att det inte kan skada övriga eurozonen.
Och hoppas att den kommunistiske rysktalande Moskva-utbildade presidenten Christoufias förlorar februari månads presidentval.

This entry was posted in Euron and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.