Men vem kommer på dessa bisarra idéer?

Förslaget att regeringen skulle få makt att stänga Öresundsbron har stoppats – men bara tillfälligt, tycks det.
Det är ett konstigt förslag på så många grunder (vad ska det hjälpa mot?), inte minst avslöjar det ministrarnas djupa okunskap om hur Sverige fungerar idag.

Men låt oss ta den juridiska delen.
Lagrådet invände mot förslaget på flera grunder men var mest vältaligt apropå svensk lagstiftningsprocess.
Att ge regeringen nya maktbefogenheter vore bisarrt, menade juristerna, efter en två dagar lång remissrunda där nästan ingen av de berörda parterna hann tycka till medan några gavs chansen att lämna åsikter i telefon till en anonym statstjänsteman.

Är det så vi lagstiftar i fredstid i Sverige?
Naturligtvis inte, sa lagrådet.
”Man måste respektera lagrådet”, sa principfast moderatledaren Anna Kinberg Batra.

Den principiella hållningen hade varit lättare att beundra om inte Kinberg Batra släppt samma princip för den andra halvan av det kritiserade förslaget.
Del nummer två; att avlasta våra poliser gränskontroll och avvisande av flyktingar, för att istället lägga denna uppgift på transportföretag.
Den saken tycker såväl regeringen som opposition är viktigt nog för att strunta i lagrådet.

Det finns, påpekar lagrådet en annan juridisk princip som Sverige enligt svensk lag och EU-förordning, måste upprätthålla.
Extraordinära gränskontroller får bara införas om de är ”nödvändiga” och ”proportionerliga”.

Är det ”nödvändigt” att regeringen ges makt att stänga Öresundsbron?
Regeringen har inte gett oss mycket att gå på här. Trots envisa frågor från massmedia vill ingen minister berätta för oss vad som krävs för att de skulle få lust att stänga bron. De vill ha den makten utan att egentligen förklara varför.

Inrikesminister Ygeman lät sig till slut undslippa något om att ”… om det kommer många gående över bron.”
För det behöver vi förstås inte ge regeringen nya, extraordinära befogenheter.
Polisen har den makten redan.

Polisen har mer än så, de har rentav plikten att rycka in om ordning och säkerhet skulle hotas.
Det är ett rätt bra system som används i de flesta rättsstater. Polisen är trots allt mer av experter i hot mot ordning och säkerhet än Löfvens ministrar.

Försvaret har likaså den makten. Om nu ryssar skulle vara de som kommer gående över bron, med vapen i hand.
Överbefälhavaren har makt och befogenhet att stänga bron.

Svaret blir då nej, det är inte nödvändigt att ge regeringen denna extra maktbefogenhet.

Vore det då proportionerligt att i något läge stänga bron?
Det beror självklart på situationen.

Men mot en stängning ska först vägas in att:
Över 800 000 bilar kör dag över Öresundsbron med människor som är på väg till sitt arbete, som en del av sitt arbete eller på väg hem. Ännu fler tar tåget över bron (1,1 miljon).

En tredjedel av Sveriges import och export, mätt i värde, passerar genom Skåne varje år.
1 750 000 lastbilar passerar Skåne varje dag.
Sedan 2003 har godstransporterna ökat med 20 procent varav i stort sett hela ökningen skett på Öresundsbron.

Det är inte bara svensk export som berörs, även norsk samt till en del finsk.
Transittransporterna sker främst mellan Sverige/Norge och större delen av den europeiska kontinenten, då i första hand med våra största handelspartners, nämligen Danmark och Tyskland men också med Polen och nordvästra Europa.
Tre av landets tio största hamnar är för övrigt skånska och de hanterar 30 miljoner ton gods per år.

Skåne är helt centralt för våra relationer med omvärlden.
Även för Stockholms relationer med omvärlden.
(Vet inte regeringen det?)

Kan det alltså betraktas som proportionerligt att stänga Öresundsbron för att det är trångt på asylboenden och migrationsverkets tjänstemän jobbar orimliga pass?

Svaret måste bli nej.
Slaget mot svenskt, norskt och danskt näringsliv vore helt orimligt hårt.
Inte förrän ryssarna kommer över bron, börjar den åtgärden att verka rimlig.

Regeringens förslag är varken nödvändigt eller proportionerligt.
Det bryter mot svensk lag och mot EU:s gränsförordning.

Men förutom det är det dessutom en väldigt, väldigt konstig idé.

 

This entry was posted in EU-rätten, Fritt o rörligt, Ministrar o struntprat, Sverige och EU and tagged , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.