Merkozy läxar upp omgivningen

”Hur skulle det vara om du höll truten?”, föreslog franske presidenten Nicholas Sarkozy sin brittiske kollega David Cameron (eller på franska: ”Tu as raté une bonne occasion de te taire!”)

Humöret kan brista på den bäste, när man hanterat kris efter kris i månader. Kasta in ett stundande presidentval och en nyanländ bebis, så går det som det går.

Det fick först Italiens Silvio Berlusconi erfara i helgen, ombedd av Merkozy att infinna sig tidigt bara för att bli rejält utskälld och uppläxad. 
Även Angela Merkel – som varken har nyval eller bebis i faggorna – visade humör.

Italiens president som tror sig ha råd med att lägga fram sparpaket bara för att ändra sig, att kritisera sin egen finansminister och tala illa om sina eurokollegor, fick vad han tålde.
Före onsdag ska han komma upp med ett seriöst åtgärdspaket om han inte vill att Merkozy ska släppa marknadskrafterna lösa över honom och hans starkt belånade ekonomi.
(Det gör de i så fall genom att INTE ta utlovade beslut på onsdag, det ska garanterat få fart på alla som glatt spekulerar i kris.) 

Brittiske premiärministern var näst i tur för en uppläxning. Hans starka kritik mot eurozonen och krav på handlingskraftiga beslut har irriterat Merkozy ett tag nu.
Droppen kom när Cameron MOTSATTE sig att euroländerna fattar sina beslut utan att icke-euroländer som Storbritannien deltar.

”Era beslut påverkar oss också,” påpekade Cameron. Helt riktigt. Men då har han bara att gå in i euron så ska han nog få vara med och leka.
Annars är han välkommen att hålla tyst och inte jaga upp marknaderna mer än de redan är uppjagade.

Upplägget som Merkozy vill se blev tydligt i helgen:
– Berlusconi åker hem och sätter ihop ett seriöst åtgärdspaket.
– Bankerna avstår från 50-60 procent av sina krav i Grekland genom att ersätta nuvarande obligationsinnehav med andra, sämre obligationer.
– Bankerna får en rekapitalisering.
– EU:s räddningsfond förstärks med obegripligt antal fler miljarder.
– EU:s fördrag skrivs om för att krympa euroländers statsfinansiella oberoende.

Allt detta bör kunna beslutas på onsdagens toppmöte (om tyska Bundestag är med på noterna).

Det är den sista punkten som är mest intressant, som visar hur EU kan gå ut stärkt ur den här krisen istället för att falla sönder.

Cameron gillar det inte och svenske statsministern Fredrik Reinfeldt är starkt emot.
De har visserligen båda offentligt krävt att euroländerna ska ta i med hårda tag för att lösa problemet. Men de gillar inte den uppenbara lösningen – att de som har gemensam valuta också driver en gemensam ekonomisk och finanspolitik.

Reinfeldt tycks ha den optimistiska tron att om man bara uppmanar euroländerna att sköta sin ekonomi, så behöver man inte lägga det på dem som ett juridiskt bindande åtagande.
(Ja, och det systemet har ju fungerat väldigt bra hittills…)

Nu spelar det förstås mindre roll vad de tycker, liksom alla andra som valt att tillhöra B-laget i EU.
Den som betalar, bestämmer.

Det här inlägget postades i Euron och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>