(Myr)-steg i rätt riktning

När EU för fem år sedan skulle tillsätta ny kommission och fyra topposter, gjorde Margot Wallström ett försök att lansera begreppet 50/50. Alltså, kvinnor utgör halva valkåren och borde kunna besätta hälften av toppjobben.

Kampanjen gick rätt obemärkt förbi utanför kretsen av redan övertygade.
Alla de  febriga spekulationer som  föregick utnämningarna i massmedia och i huvudstäder runtom i Europa, handlade om män och om fördelning mellan nationalitet.
De som talade om 50/50-initiativet den gången, antingen hånade eller flinade.

Resultatet blev sedan en kvinna (Catherine Ashton som EU-utrikesminister) bland de fyra. Efter att Barroso begärt in minst ett kvinnligt namn i den trio kandidater som varje land skulle föreslå till EU-kommissionen, fick vi totalt 9 kvinnliga kommissionärer av totalt 27.

Den här gången låter de lika febriga spekulationerna lite annorlunda. Varken i massmedia eller i huvudstäderna kan någon föreställa sig att tillsätta de fyra jobben utan minst EN kvinna.
TVÅ kvinnor på fyra jobb? Nej, där är vi inte ännu.

Fast… samtidigt har EU-kommissionens nyvalde ordförande Jean-Claude Juncker kämpat med att få medlemsländerna att föreslå fler kvinnonamn som kommissionärer.
För tillfället finns nämligen bara 4 kvinnor klara.  Av totalt 28 länder. När 20 länder redan har nominerat sin kandidat.

Något sådant går inte längre, det ser illa ut.
”En sådan kommission skulle sakna all trovärdighet”, förklarar Juncker själv, och bekräftar därmed att den europeiska politiska debatten vad gäller kvinnorepresentation har flyttats sedan 2009.
Lite grann.

Värre (ur Junckers perspektiv),  folkopinions-känsliga Europaparlamentet skulle kunna få för sig att rata hela den nya kommissionen över könsbalansen.

Spekulationerna handlar därför nu om att Juncker kan ge de mest eftertraktade portföljarna till kvinnor för att förmå de sista länderna att hosta upp andra namn än enbart mäns.
Eller så måste EU-ledarna ge bort både utrikesministerposten till en kvinna (bulgariska Kristalina Georgieva) och rådsordförandejobbet (danska Helle Thorning Schmidt).

Det är lång till 50/50 men frågan om könsbalans finns för första gången med i diskussionerna när de mäktiga själva samtalar sinsemellan.
Ett ynkligt litet steg men i rätt riktning.

This entry was posted in EU:s maktbalans. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.