Statsminister Fredrik Reinfeldt lyckades skjuta sig i båda fötterna med sitt lilla internationella möte i Harpsund.
Tanken var god. Att visa upp sig på hemmaplan med några av Europas politiska tungviktare kan ju bara ge ett intryck av statsmannaskap.
Eller?
Först lät han sig snärjas i diskussionen om social turism där både Cameron och Rutte glatt deklarerade att nu hade den här kvartetten enats om att detta otyg måste få ett slut.
Djupt pinsamt i svensk politik, förstås, att förknippas med det slags dumma prat.
Sedan ställde han upp på Camerons anti-Junckerkampanj.
Varken Merkel eller Rutte föll i den gropen i Harpsund. (Merekl var öppet för Juncker, Rutte meddelade att han kan mycket väl tänka sig en av Spitzen-kandidaterna.)
Anti-Junckerkampanjen tvingades Reinfeldt igår, i riksdagen, backa ifrån. Nu lovar han att stödja Juncker om en majoritet stöder honom.
Cameron har krävt en omröstning vilket skulle ha riktat otrevligt strålkastarljus på Reinfeldt.
Lite pinsamt i svensk politik men inte mycket.
Värre i europeisk politik.
Att Reinfeldt ställde upp på Camerons huvudlösa kampanj har noterats i huvudstäderna runtom i Europa.
Pudel, hör till de snällare orden.
Att låta sig förknippas med den i alla lägen smått hysteriske Cameron – till och med när han står längst ute på plankan – ger också betyget opålitlig och…lite dum?
Salt i såren är sedan att Reinfeldts avhopp från Cameron-kampanjen naturligtvis också har noterats i London.
Där är det inte pudel som är termen men pultron.
Follow