Om mjölkkossorna försvinner ur reklamen…

Bönder är inte att leka med men trots några senkomna protester från deras sida, verkar den plågsamt långa reformprocessen av EU:s jordbrukspolitik lida mot sitt slut.
Idag avskaffas taken för hur mycket mjölk en mjölkbonde får producera.

Försök hade gjorts längre men  först 1992 med MacSharry-reformen kom arbetet igång med att  införa något slags fri marknad för jordbruksvaror. Det har gått med myrsteg. Men nu är man där.
Ungefär. I stort sett. På känt EU-vis med hundratals undantag.

På vägen hit har vissa länder ogenerat överskridit sina kvoter (Holland, Österrike, Tyskland, Italien) och vissa sedan förhandlat bort sina höga böter för att ha överskridit kvoterna (Italien).
EU är en konsensus-apparat, försöker vara snäll mot medlemsländer. Men rättvist blev det ju inte.

Nu väntar marknadens rättvisa där Frankrike, EU:s näst största producent av mjölk, fruktar konkurrensen eftersom fransmännen, till skillnad från tyskar, irländare och holländare tenderar att vara småbrukare. Hoppet står till Kina. Kinesernas längtan efter mjölk sägs bara växa.

Svenska mjölkbönder med höga produktionskostnader suckar tungt men LRF poppar raskt upp med ett krav att det måste få bli tillåtet igen att hålla djuren inomhus året runt. Det är för dyrt att släppa ut dom.

Det enda retliga är att man i sådana fall inte får göra reklam med betande, lyckliga kossor i sommarhagar.
Om ni ser svensk mjölkreklam gå tillbaka till friska, starka idrottare med mjölköverläpp så vet ni i alla varför.

 

This entry was posted in Konsumentpolitik and tagged . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.