Sant och osant i Romsons värld

Miljöpartisten Åsa Romson har haft lite svårt att förklara varför Sverige med henne som miljöminister röstar för i EU att dieselbilar ska tillåtas släppa ut 110 procent mer partiklar än tidigare.
Hennes första förklaring sa bland annat att Sverige tvärtom drivit på för snabbare och tuffare tester.
Ja, Sverige ska rentav ha skrivit två gånger skrivit till EU-kommissionen och bett dem skynda på med bättre och tuffare tester på dieselbilar, säger hon i ett pressmeddelande från oktober.

”Lögn” skriver EP-ledamoten Jasenko Selimovic på twitter och Expressen har fått fram dokumenten (grattis till det) som visar att Sverige tvärtom har agerat aktivt för raka motsatsen mot vad Romson säger.

Miljöministerns andra förklaring till hur det kunnat bli så, är att hon bara har följt experternas instruktioner.
För hon är ingen expert själv.
Experterna säger istället att regeringskansliet har gett dem instruktioner. Jo, medger Romson men som grund för de instruktionerna låg expertbedömningar från expertmyndigheter som regeringskansliet gett till experterna.

Niklas Svenssons TV-intervju med Romson får allas våra huvuden att snurra.
I all sin förvirring är nog ändå den senare förklaringen sann.
Det går smått kaotiskt till i regeringskansliet numera.
Svenska regeringar har på senare år – utan att meddela allmänheten – valt att tumma på förbudet mot ministerstyre och påbudet om självständiga myndigheter.
Det blev för opraktiskt.
Istället samråder man ”informellt”. När och hur blir lite som man tycker (enligt Statskontoret som utrett det hela ett par gånger nu).

Här är bakgrunden:
I EU finns gott om expertkommittéer. En del överlägger före förslag och politiska beslut. Andra fattar tekniska beslut om tillämpning efter politiska beslut.
En del kommittéer kan få nog så kontroversiella frågor på bordet även om avsikten är att de ska hantera teknik och inte politik.
I deras händer hamnade bland annat ”Dieselgate”.

EU-kommissionen föreslog EU-regeringarna att införa tuffare tester på dieselutsläpp vilket dessa enades om i maj i år.
Före Dieselgate.
Regeringarna överlåter sådant åt experterna = medlemsländernas utsända företrädare.
I den aktuella ”verkställighetskommittén”sitter, utsänd från Sverige, en man från Transportstyrelsen.

Kommitténs nästa beslut,  om hur stora avvikelser som skulle tillåtas från utsläppsgränsen, råkade infalla i oktober.
Efter Dieselgate.
Nu kände vi alla till hur Volkswagen och andra biltillverkare fuskat med tidigare tester. Den politiska åsikten var att testerna måste tuffas upp och skyndas på.
Den tekniska åsikten var att ta det piano. Industrin måste få tid att ställa om. Om de inte klarar nuvarande regler behöver industrin snällare regler. Det fick de.
Så kan det gå.

För Sverige finns, förutom utsläppsgränser, också ett dilemma i själva processen.
Samtliga svenska regeringar sedan vi blev EU-medlemmar 1995, har struntat i att lösa problemet.
Eftersom vi har relativt små departement skickar svenska regeringen våra myndigheters tjänstemän till dessa EU-kommittéer
Men enligt svensk förvaltningstradition ska myndigheterna agera oberoende regeringen. Ministerstyre är fult.

Det där funkar dåligt i EU-sammanhang. Sverige behöver kunna samordna så att ministrar och utsända tjänstemän driver samma linje för att ha någon chans att påverka EU-beslut i svensk riktning.
Fast… formell samordning vore förstås ministerstyre.

Lösning?
Svenska ministrar och myndigheter samordnar informellt.
Nästan alltid muntligt, berättar Statskontoret i en utredning.
Praktiskt, det lämnar inga spår för journalister eller andra nyfikna att upptäcka.

Läget är alltså ungefär lika snurrigt som Romson får det att framstå – vad gäller vem som har gjort vad och vem som borde ha gjort vad.

Hon har dock fortfarande inte förklarat hur en miljöpartistisk minister kan gå på en linje som en expert har föreslagit efter att ha kollat med biltillverkarna först hur de vill ha det.
Med hans egna ord: ”Vi har en dialog hela tiden med industrin i Sverige om vad den anser och vad man kan uppnå.”

Posted in Miljö, Ministrar o struntprat, Sverige och EU | Tagged , , | 2 Comments

Jagade jägare och jamsande ja-sägare

Svenska Jägarförbundet – sällan lågmält – kastade sig ut i en strid mot EU-kommissionens förslag att skärpa vapenlagarna redan innan förslaget ens lagts fram. Först idag kom texten.
Men man visste redan häromdagen att det skulle drabba jägare och tävlingsskyttar.
Hårt.

Idén att i förslaget om att förbjuda vapenhandel på nätet utom för licensierade handlare och samlare, kallas ”dråpslag mot privathandeln”.
EU-kommissionen lutar sig annars här på erfarenheter av att terrorister har köpt sina vapen på nätet och att legitima vapenhandlare inte har dragit sig för att sälja både till ”vanliga” kriminella och till terrorister.

”Landsbygdens jägare skulle helt plötsligt behöva ta sig till storstan,” fnyser EU-parlamentarikern Lars-Åke Adaktusson.
Omtänksamt av honom, men han vet nog inte hur många vapenbutiker och vapenmässor det finns ute på den svenska landsorten.

Förnya vapenlicensen vart femte  år – idén möts med hån.
”Förnedrande,” kallar EP-ledamöterna Cecilia Wikström och Jasenko Selimovic det.
Den förnedringen skulle alltså bestå i att behöva titta in på polisstation och få en stämpel vart femte år. Om inte polisen väljer att sköta förnyandet över nätet, förstås.

Att införa  hälsokontroll för vapenlicenser anses likaså onödigt och dumt. Annars kunde man ju argumentera att förmågan att  se och höra bra samt att vara mentalt okej, tyvärr inte är permanenta förmågor.

SD-ledamoten Peter Lundgren tänker rösta emot alltihop – fast till och med Jägareförbundet tycker att förslaget är bra på vissa punkter. Hårda tag mot de-aktiverade automatvapen godkänner Jägareförbundet. Sådana kan lätt kan göras brukbara igen och har de facto  använts vid terrordåd i Paris.

Men så var det den verkliga stötestenen för Jägareförbundet. EU-kommissionen föreslår att halvautomatiska vapen inte tillåts för civilt bruk.
Argumentet är dels att halvautomatiska vapen är betydligt farligare än jaktvapen där man måste ladda om innan man kan skjuta igen, dels att det inte är svårt att ställa om halvautomatiska vapen till helautomatiska – och sådana vapen får bara polis eller militär ha i Europa.

De senaste tio åren har svenska jaktvapen utvecklats en hel del. Den gamla älgstudsaren har ersatts av halvautomatiska vapen som gör det lättare även för en halvdålig skytt att fälla en älg.
En femtedel av alla vapen som säljs i Sverige idag är halvautomatiska, enligt  Jägareförbundet.

Om nu jägarna skaffar sig farligare vapen, kanske en skärpning av vapenlagstiftningen vore logisk?
Även internt på Jägareförbundet har man ställt sig den frågan – om hur snart myndigheterna kommer upptäcka och reagera på den svenska vapenutvecklingen.

En svensk vapenutredare  var där redan för några år sedan, talade om förbud mot halvautomatiska vapen. Apropå att Breivik dödade 69 personer med ett halvautomatiskt vapen.
Men han möttes av ett kompakt motstånd och trots stöd från polisen, dog idén.

Intressant nog har de flesta svenska EU-parlamentariker inte brytt sig om att fundera mycket och länge på saken utan snabbt ställt sig på Jägareförbundets sida.
Enkla politiska poänger levereras prompt: ”Terrorister tar inte svensk jägarexamen.”

Kanske inte. Men kan Hells Angels tänkas bli intresserade om det bjuds på allt tuffare vapen med diplomet?

Posted in EU-rätten, Sverige och EU | Tagged , | 3 Comments

Allt är inte dåligt – samlade ljusglimtar

Vi behöver en paus från dåliga nyheter. Har ni lagt märke till att den ekonomiska krisen smygande är på väg att lämna Europa?
Se bara tillväxten: (siffrorna från juli 2010 när det var som värst, fram till nu)

proxy

 

 

 

 

Grekland och Italien kämpar, men annars överstiger EU-ekonomiernas BNP nu vad den var år 2000 – med råge i flera fall. Irland har sannerligen kommit tillbaka från sin kris (den översta blå linjen).
CU_GZaWWwAAHQZE

 

 

 

Italien är åtminstone på väg åt rätt håll (+ 0,2 proc). Annars är det just nu östeuropéerna som brakar på snabbast. Och Spanien (+0,8 proc).

CTsKiF4XAAAP8e8

 

De dåliga statsfinanserna är  också på hyggliga nivåer igen.
I EU 28 har dessa gått från 2009 års snitt på 6,4 procents underskott av BNP till  2,5 procent  2015 (på väg mot 2,0 procent 2016).
17 EU-länder har faktiskt fått lämna skampålen och övervakningen  som kallas ”excessive deficit procedure”. Tre andra väntas skrivas ut före årets slut (Irland, Portugal och Slovenien) och två har aldrig varit där (Estland och Sverige).

Det kanske inte är så mycket att hurra för men EU-ländernas samlade forskningsanslag har ändå ökat. Till drygt 2 procent av BNP (det var trots allt låga 2,76 procent 2004).

Tillväxt och forskning ger fler jobb. Arbetslösheten i EU 28 är nu nere i sitt lägsta (10,7 proc) sedan september 2009, innan krisen bröt ut på allvar.
euro-area-unemployment-rate

Goda nyheter även för unga arbetslösa – nära en halv miljon fler av dem har hittat jobb det senaste året.

Och så en riktigt bra nyhet för att runda av.  CO2-utsläppen går utmärkt att minska – som Norden tidigare har bevisat – utan att därför skjuta ekonomin i sank.
EU totalt har också lyckats bryta vad som sett ut som en tvungen koppling mellan ökade utsläpp och ökad ekonomisk tillväxt.
Sedan 1990 har nämligen tillväxtökningen i EU varit 43 procent samtidigt som CO2-utsläppen minskat  23 procent.

CUGoX_rUsAEkQme

Flyktingkris?
Om vår medmänsklighet överlever, kan vi glädja oss åt EU-kommissionens prognos att den kommer innebära en liten stärkning av våra finanser – mellan 0.2 och 0,5 procent av BNP.

 

Posted in Euron | Tagged | Leave a comment

Snurr på den svenska flyktingkarusellen

”Ett genombrott”, kallar inrikesminister Anders Ygeman löftet från migrationskommissionär Avramopoulos att Sverige ska få skicka iväg flyktingar till andra EU-länder.
EU-kommissionen stöder alltså svensk begäran om att få del av de 120 000 platser som EU-länderna lovat ställa till förfogande för frontländerna Grekland och Italien.
Sverige som hade åtagit sig att ta emot 4 500 av dessa 120 000  föreslås lösas från det löftet.

Nu ska övriga 27 EU-länder säga sitt.
Sedan ska någon öppna sina gränser också.
Mellan omplaceringsbeslutet den 23 september och den 30 november, har summa 159 av dessa utvalda 120 000 tagits emot någonstans.
Vi kanske ska avvakta med att köpa tågbiljetter till de som sover på golvet i Malmö mässhall.

Dessutom föreslås Sverige få 154 miljoner euro i EU-bidrag för gränskontroller och flyktingmottagande.
Det kommer säkert bra till pass för på söndagen lovade statsminister Stefan Löfven att ge EU extra 77 miljoner euro.
De pengarna ska gå till Turkiets flyktingmottagande.

Dessutom anslöt sig Stefan Löfven till förbundskansler Angela Merkels  lilla ”koalition av villiga”.
Den består av åtta EU-länder (Belgien, Finland, Grekland, Luxemburg, Nederländerna, Tyskland och Österrike) som är villiga att hjälpa Turkiet ta emot flyktingar som hamnat hos dem.
Det talades om 400 000 personer men inga siffror är beslutade ännu.

Så – flyktingar ut och flyktingar in. Pengar ut och pengar in. Kort sagt, gungor och karuseller för den svenska regeringens del.
Men det måste gunga rätt bra för de människor på flykt som väntar på besked om sitt öde också.

Posted in Fritt o rörligt, Sverige och EU | Tagged , , , | Leave a comment

Turkiet-kramar säger något om Löfvens omdöme

Tre Turkiet-relaterade saker som hände i helgen:
* En känd kurdisk advokat och förespråkare för medborgerliga rättigheter mördades.
* Två ledande journalister greps för spioneri efter att ha publicerad uppgifter att regimen sänt vapen till ISIS-grupper i Syrien.
* Turkiets premiärminister Ahmet Davutoglu togs emot med värme och kärlek av EU-ledare i Bryssel.

Det behöver knappt sägas att EU:s anspråk på att försvara mänskliga och medborgerliga rättigheter aldrig nått en så låg punkt sedan dessa rättigheter blev en del av fördraget och därmed binder såväl länderna som institutionerna.

EU-länderna och EU-institutionerna enades (utan minsta gräl eller oenighet) om att byta sitt åtagande att följa fördraget, mot ett avtal där Turkiet stänger in flyktingar hos sig.
EU-länderna som alltid kämpar hårt mot att behöva betala medlemsavgifter till EU, var för den sakens skull villiga att plocka fram summa 30 miljarder kronor ur sina egna nationella statskassor.
Vad som förtjänar att understrykas,  är att detta är det europeiska landskap som statsminister Stefan Löfven bedömde att han skulle förändra genom att anmäla Sverige som deltagare i den pågående tävlingen:
”Vem Kan Behandla Flyende Människor Sämst”.

Kan Stefan Löfven själv verkligen vara förvånad att hans nya flyktingregler (anpassade till ”EU:s och FN:s minikrav”) inte har förmått andra EU-länder att göra som han uppmanat dem; att ”ta större ansvar”?
I så fall är han inte den skicklige förhandlare hans förespråkare har utmålat honom som.

Synd, för det var väl den enda övertygande ledaregenskap han hade demonstrerat innan socialdemokraterna valde honom till partiledare?

 

 

Posted in Fritt o rörligt, Sverige och EU | Tagged , , , | Leave a comment

Deppa inte, Transport – här finns nya möjligheter

Svenska fackförbund är förmodligen dystra idag när de förlorat ännu en domstolstvist om stridsåtgärder.
Bakgrunden är att Transport och Seco nekade fartyget Sava Star att lämna svensk hamn 2001 och 2003 om man inte först slöt kollektivavtal för polska och ryska sjömän ombord vilka hade ett ryskt avtal.

Och redan där hittar vi tre motiv för Arbetsdomstolen att idag förklara dessa kollektivavtal för ogiltiga:
1) Transport och Seco hade inga medlemmar på båten och därför inte rätt att företräda dem,
2) Svenska fack har inte rätt att tvinga på arbetare sina avtal,
3) Kollektivavtal som är framtvingade är inte rättsligt giltiga.

Jepp, det är åter EU-rätten som här ställer sig i vägen för svenska fackförbund. Fast fackförbunden och den svenska regeringen har hävdat att EU-rätten inte gäller eftersom fartyget gick under Panama-flagg.
Svensk lag ger nämligen förbunden rätt att tvinga utländska fartyg sluta svenska avtal.

Men EU-domstolen sa i ett förhandsutlåtande förra året att  om (…domstolen finner att…) fartyget på uppdrag av en ägare inom EES-området (norsk ägare, check) transporterar varor mellan EES-länder (Norge och Sverige, check) till en kund i EES-området (svenska kunder, check) så ska EU-rätten gälla.

”Historiskt dumt”, anser fackförbundens jurist som påpekar att sjömännens löner borde ha varit mycket högre ”för norsk arbetskraft i ett norskt rederi”.
Vilket ju var lite dumt sagt av honom eftersom fackens seger i fallet helt hängde på att rederiet skulle ha varit panamanskt…

Men utslaget behöver inte få fackförbunden att deppa.
Rättsläget har ju inte försämrats, det är precis detsamma som när EU-domstolen i Laval-målet sa att fackliga stridsåtgärder inte får användas för att stoppa fri rörlighet för tjänster.

Och lägg märke till att skandinaviska rederiers försök att undkomma skandinaviska arbetsvillkor genom att Panama-flagga har skjutits i sank.
Det är ju bra, väl?
…Om transporten går mellan EU/EES-länder från säljare till kund i EU/EES-land så gäller EU-rätten.
Panama-flaggan är blaha, blaha.

På dom bara!, med legala metoder (skaffa er medlemmar ombord, till att börja med. På frivillig väg.)
Och tipsa sedan Skatteverket: Börja skatta hemma, rederier.

Posted in EU-rätten, Inre marknad | Tagged , , | Leave a comment

Det handlar inte bara om er, Danmark

Om drygt en vecka ska Danmark folkomrösta om landet ska fortsätta att vara med i Europol – plus 22 andra brott-och-straffsamarbeten, som t ex cybercrime, falskmynteri och vårdnadstvister.

Fortfarande tycks folkopinionen vara delad ungefär lika mellan ja och nej.
Fortfarande grälar ja-sidan och nej-sidan om vad ett nej får för konsekvens.

Ett nej, säger Dansk Folkeparti och andra EU-skeptiker, betyder visserligen ett nej till Europol, vilket faktiskt inte ens nejsägarna önskar, men det kan lätt omvandlas till ett ja.
Vi ordnar ett litet specialavtal bara!, det kan ju EU inte neka oss, bara för att vi gått och röstat nej till Europol.

Danmarks 22 år gamla rättsligt/polisiära undantag har fungerat hyggligt tack vare hängavtal till de delar som landet inte velat ansluta sig till (tja, logiken i detta…).
Men Europol är på väg att lämna mellanstatligheten för att bli en egen myndighet, att övergå i överstatlighet.
Var passar ett ”ute-land” in då, på vilka villkor kan man släppas in?

Fram till nu har det varit enkelt för EU-länder att välja bort och sedan välja in sig själv igen i olika delar av EU-samarbetet.
EU-länderna har alltid varit generösa med ”opt-outs” och ”opt-ins” vilka gjort livet lättare för alla.  Det har varit ett smidigt sätt för majoriteten att gå vidare när enskilda länder velat bromsa.

Men samexistensen i EU står för tillfället inför seriösa problem på andra fronter än det skenbart enkla in-och-ut-trubblet med Danmark.
Storbritannien begär just nu att få ”opta ut” på hela samarbetet (de dåliga delarna, de med åtaganden och plikter) och sedan ”opta in” på delar man själv väljer (de goda delarna, de med fördelar och privilegier).

De nyaste medlemsländerna i öst tycks på samma sätt uppfatta EU som en à la carte-meny.
De bestämmer  egenmäktigt att ”opta ut” på beslut som de själva har varit med om att fatta.
De tänker inte ta några flyktingar, trots beslutet i ministerrådet taget med en stark majoritet, byggt på Lissabonfördragets artikel 77.

Därför är det inte som förut, en enkel fråga att besvara för EU-sidan: Ska Danmark (för andra gången) kunna folkomrösta nej till att vara med i Europol  och sedan få ett specialavtal för att vara med i alla fall.
Först måste vi finna svaret på en annan fråga: Om några EU-länder inte vill vara med när kriser drabbar EU, har då övriga EU-länder råd och lust att ta över och bära deras börda?

Flyktingarna från Syrien ställer saken på sin spets.
Danmark, Storbritannien och de flesta östeuropeiska EU-länder vägrar att dela ansvaret.
För återstoden av EU ställer politikerna oss  mellan  valet att kasta tillbaka de flyende människorna i havet… eller att begära att Tyskland tar emot samtliga.
Tror vi att förbundskansler Angela Merkel kan göra det utan att bli avsatt?

Någonstans i en nära framtid finns en brytpunkt för vad EU klarar, av ”opt-outs” och ”opt-ins”.
Och vid den okända punkten ligger svaret på den danska frågan.

 

Posted in Danmark, EU:s maktbalans | Tagged , | Leave a comment

EU mötte Afrika men ingen ljuv musik uppstod

Jaha, så har EU försökt sig på den populära idén ”låt oss hjälpa dem på plats”.
35 afrikanska länder bjöds in till Malta för att uppmanas av européerna att försöka behålla, eller åtminstone ta tillbaka, sina utvandrande medborgare.
Det gick så där.

Eritrea som står för flest utvandrare fick inte vara med för regimen är så brutal. Sudans statsöverhuvud har en internationell arresteringsorder på sig, så tog inte risken. Libyen – främsta avresepunkt – har ingen regering som EU kan tala med och rebellerna där går inte med på EU:s önskan att tala  med Libyens marin istället.

Av de som kom sa Senegals president Macky Sall bittert att: Det var då ett väldigt prat om att sända just afrikaner hem men syrier, de tar ni minsann.
Nigers president Issoufou meddelade att återtagande, det beror allt på om det finns något som  väntar utvandrarna hemma.

Nå, om det nu kanske inte gick så bra politiskt, så möter samarbetet i alla fall inga problem rent organisatoriskt.
EU har ju sedan 2006 ett migrationspolitiskt samarbete med Afrika, så är det Rabat-processen och så är det ju förra årets Khartoum-processen, alla med exakt samma innehåll.
Så den delen är hemma.

Finansiellt, däremot..
EU-ledarna som ofta talar om att ”hjälpa på plats” var obenägna att öppna plånboken för den nya Afrikanska Fond som ska hjälpa på plats.
Juncker hade lyckligtvis skrapat botten på EU-kassan och fått ihop ihop 1,8 miljarder euro.
Övriga 28 EU-länder som ombads att komma upp med samma summa, erbjöd att bidra med totalt 78 miljoner.

Sedan åkte afrikanerna hem och EU-ledarna övergick till att utmejsla migrationsfonden till Turkiet.
På 3 miljarder euro.
Och löfte om visum för turkar till Europa.
Vi hoppas alla att afrikaner inte läser tidningarna.

Posted in Fritt o rörligt, Globalt maktskifte | Tagged , | Leave a comment

Löfven prövar facklig stridstaktik på EU

Regeringen Löfven inför gränskontroller.
För att Migrationsverket har bett om det.
Fast Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson säger att det har han inte gjort (till TT, torsdag morgon).
Eller…
Jo, det har han och det var för att fånga upp ensamkommande flyktingbarn som tycks försvinna ut i det blå… fast tyvärr var siffrorna han lagt ut på antal barn alldeles för höga men det kan bero på att en del barn som står och väntar i kön i Trelleborg på att bli registrerade tröttnar på att vänta och själva beger sig till ett helt annat flyktingmottagande och då blir registrerade två gånger…

Eh, va?
Hur som helst.
Myndigheterna har begärt det.

”Vi ska ha kontroller på tågen från Danmark och vid passagerarfärjorna men inte vid flygplatserna och inte mot Finland eller Norge”, säger Stefan Löfven.
”Fast förresten! Det bestämmer förstås inte jag, det är ju  helt och hållet myndigheterna som avgör var det finns BEHOV”, rättar sig Löfven.

De samma myndigheter alltså, som har – eller inte har – begärt att få gränskontroller för att få ordning på de ensamkommande barnen som försvinner i stort antal.
Eller i lite mindre antal.

”Vi får ordning och reda!, säger Löfven.
Fast vållar trafikkaos.
Och köer.
Och förbryllar polisen som snabbt måste omdirigera personal och som inget fick veta i förväg utan togs på sängen i går eftermiddag när nyheten läckte ut.

”Ni får fler flyktingar”, retas norska och danska politiker som snabbt räknat ut att när Sverige tvingar alla ankommande att söka asyl eller vända om, så hamnar de flyktingar som är på väg till Norge och Finland också i Sverige.

Men det blir i alla fall ordning och reda.

”Alla andra EU-ledare har frågor”, myser statsminister Stefan Löfven från EU-toppmötet som pågår just nu – igår kväll och idag – på Valletta, Malta.

Är det fler än jag som tror att Stefan Löfvens märkligt tajmade gränskontroller  inte alls syftar till ordning och reda utan är ett utspel riktat mot övriga EU-länder i den glada förhoppning att de ska ta Löfvens tidigare varningar på allvar och inse att de borde ”ta större ansvar”.
Eller som inrikesminister Ygeman uttryckte det igår kväll: ”Tanken är att det ska sammanfalla med att EU-länderna tar större ansvar”.

Är vad vi ser i aktion här Löfven som försöker sig på beprövad facklig stridstaktik med varsel och strejkhot?

Posted in Fritt o rörligt, Sverige och EU | Tagged , , | Leave a comment

Vad tänker du att EU ska kunna göra, Löfven?

Först frågade statsminister Stefan Löfven sina närmaste grannar och vänner, de nordiska länderna, om hjälp med alla flyktingar som kommer till Sverige.
Där fick han nobben.

Då prövade han vännen Storbritannien. Där fick han heller ingenting.

Så nu prövar han EU.
Sverige ansöker till att börja med att få vara del av omfördelningen av flyktingar. Det skulle finnas 54 000 ”lediga” platser eftersom Ungern inte tar emot erbjudandet att få så många förflyttade från Ungern.
(Ungrarna förflyttar som bekant själva.)

Oavsett vad svaret på hans begäran blir, så kommer inget att hända.
Av de 160 000 som EU beslutade den 23 september skulle omfördelas har 116 hittills fått nya hemländer (19 av dem i Sverige).
Igår hade EU-kommissionen fått in löften om  2 314 platser som står redo i femton EU-länder (däribland Sverige).
Alltså, även om Sverige får ja på sin begäran, vart skulle vi förflytta folk?

Utöver de 160 000, så jobbar just nu Grekland med att skapa 50 000 sovplatser för dem som ligger ute på ön Lesbos. Slovenien, Slovakien och Albanien försöker som bäst sätta upp 50 000 övernattningsplatser för folk som trampar runt i regn och lera hos dem.

EU-ledarna prövar att få G20 att hjälpa till, håller möte med Afrikanska Unionen för att få assistans, förhandlar med Turkiet om insatser.

Det högst akut svenska problemet att hitta tak över huvudet för anländande flyktingar kommer inte att lösas EU-vägen.

Och det ska inte uteslutas att eller annat EU-land kommer att påminna sig nu – och påminna Sverige – om att vi inte ville ställa upp med en krona i hjälp under eurokrisens svåra år.
Då var den svenska attityden att den som försatt sig i trubbel får klara sig ur trubblet själv.

Men EU-institutionerna brukar inte hämnas.  Om det är en tröst, chansen är hygglig att de andra länderna istället villigt låter oss plocka pengar ur de EU-fonder som finns för flyktingmottagande.

Posted in Fritt o rörligt, Sverige och EU | Tagged , | Leave a comment