Bröd eller skådespel när Åsa Regner hjälper Rumänien

Vi pratade om Rumänien igår på Radio Kalmar, om hur protester mot korruptionen förmått premiärminister Ponta och hans regering att avgå.

Blir det bättre för de rumänska romer som finns i Sverige då?
Egentligen inte, romer är en icke-fråga i rumänsk politik men den dag som Rumänien börjar fungera som ett riktigt land kommer det säkert att spilla över – till det bättre -även för romerna.

Jag upptäcker i sammanhanget att den svenska regeringen rätt nyligen slutit ett avtal med Rumänien om att hjälpa de fattigaste rumänerna (läs romerna).
Det finns inga pengar i avtalet. Sverige ska skicka experter som hjälper rumänerna med
…barn, jämställdhet och välfärdstjänster.

Snällt av Sverige men jämställdhet?
Prio ett för människor som bor i utkylda skjul och har svårt att få ihop mat för dagen?

Röda Korset gick inte via någon regering utan frågade rumänerna/romerna själva vad deras prio ett var – de svarade hantverkare.

Posted in Ministrar o struntprat | Tagged , | Leave a comment

Danmark hänger löst

Stackars danskar. Nu ska de folkomrösta om EU igen vilket betyder att ställas inför frågan som inte har ett svar:
Kan man vara med-i-EU och inte-med-i-EU på samma gång?

Danska politiker hade väl helst sluppit folkomröstning också men det går inte längre. Så här ser det ut nämligen, att vara med och inte vara med:
Danmark har ett undantag från hela det rättsliga samarbetet eftersom man inte vill förlora nationell makt över det området.
Men Danmark vill vara med i EU-samarbetet eftersom Danmark inte vill gå miste om alla fördelar som det innebär nationellt, att ha tillgång till övriga EU-länders polis- och rättsväsende.
Så för att lösa dilemmat har Danmark bett om hängavtal till samarbetets olika delar.
Vilket betyder att danskarna är med men inte får bestämma något.

Detta har funkat hyggligt så länge EU-samarbetet varit mellanstatligt.
Bara hyggligt och inte mer – varje gång EU ändrar något så får danskarna problem för då ska hängavtalen omförhandlas, EU-kommissionen har annat för sig och avtalen måste alltid godkännas av 28 länders nationella parlament vilket är segdraget.

Efter Lissabonfördraget går EU mer och mer över till överstatligt samarbete – aktuellt just nu för Europol – och då kräver dansk grundlag en folkomröstning.
Även när det handlar om hängavtal.

Det gick inte att undvika, folket måste ut till vallokalen fast ingen har någon större lust.

Folkomröstningen äger rum den 3 december. Alla de stora partierna (Venstre, Konservative, S, SF och Radikale venstre) rekommenderar ett ja och säger att annars åker Danmark ur Europol.
Nej-partierna Dansk Folkeparti, Liberal Allianse och Enhedslisten säger att det gör Danmark inte alls, det är bara att skriva ett hängavtal.
Inget ”bara” med det, säger ja-partierna, det tar tid och förmodligen kan vi inte få mer än vad Norge har, ett icke-EU-land.
Snick-snack, säger nej-partierna, ni vill bara skrämmas.

Nej-partierna skräms istället med att ett ”ja” kommer ansluta Danmark till EU:s asylpolitik också.
Det är ett argument som skrämmer i dessa dagar av massflykt från Mellanöstern.
Nej,nej,nej, säger ja-partierna, det finns över huvud taget inte med i frågan.
Kanske inte men snart släpar ni in det också, vi litar inte på er, säger nej-partierna.

Väljarna? De vet förstås inte ut eller in, hur skulle de kunna göra det?
Senaste opinionsundersökningen gav ja-sidan 29 procent och nej-sidan 28 procent medan resten inte vet alls.

Undra på det. Framtiden – vad en ja-röst eller en nej-röst betyder – har inget svar.

EU har börjat omförhandla Dublinförordningen eftersom principen om första asylland fungerar dåligt. Danmarks hängavtal gör att man åker ur Dublinförordningen när den får ny skepnad.

Danmark förlorar därmed sin rätt att sända flyktingar tillbaka till Tyskland, Polen, Sverige eller var de nu kom ifrån.
För att återvinna den rätten eller de annorlunda möjligheter som EU-länder kommer ges i en ny förordning, tvingas Danmark be EU om ett nytt hängavtal.

Kommer övriga EU-länder ha lust att bevilja Danmark detta, om Danmark inte vill vara med när EU med tvång fördelar flyktingskarorna över Europa?
Juridik å ena sidan, politisk verklighet å andra.

Man uppnår inte den bästa av världar genom att  hänga mellan medlemskap och utanförskap.

Posted in Danmark, EU-rätten | Tagged , | Leave a comment

Dieselutsläpp – okej då men vi satsar på cykling oxå

Dieselgate har skadat EU.
Logiken säger att den borde skada Miljöpartiet också.

Den största skadan av Dieselgate består förstås i det faktum att 400 000 européer dör i förtid varje år på grund av luftföroreningar där dieselbilarnas NOx är en storbov.

Att Dieselgate har skadat den europeiska bilindustrins anseende kan vi lämna därhän, de har trots allt sig själva att skylla.
Men skandalen har också försvagat EU:s trovärdighet i klimatförhandlingarna där EU just nu – inför klimattoppmötet i Paris i december – driver på för att få andra länder och regioner att lova lika stora utsläppsminskningar som Europa gör.
Där ser vi rätt fåniga ut just nu.

Det har till och med försvagat EU:s position i TTIP där förhandlare Cecilia Malmström har i uppdrag att inte ge efter en tum på EU:s hårda miljöregler.
De amerikanska förhandlarna flinar.

Vi har alla lurats att tro att vi – alltså politikerna, industrin – gör något åt luftföroreningarna. Nu vet vi istället att Volkswagen har bluffat rejält om sina utsläpp i många år, liksom Audi, Mitsubishi och flera andra biltillverkare, utan att någon har ingripit.
Vi vet också att EU-kommissionen och flera EU-regeringar har känt till fusket.

Europaparlamentet reagerar på skandalen på ett sätt som är lätt att förstå. När nya luftföroreningsregler passerade EU-lagstiftaren i förra veckan röstade den mangrant igenom strängare krav.
Och de andra i EU:s beslutsprocess?

Ja, EU-kommissionen, som alltså har känt till problemen länge, har  sedan 2010 arbetat med att ta fram tester sådana tester som redan finns i USA – för att kontrollera utsläpp vid vägkörning istället för bara i ett laboratorium
Fem år.
Inga poäng för beslutsamhet här.

I maj 2015 godkände EU-regeringarna att nya modeller av dieselbilar ska testas på väg från januari 2016.
Det var före Dieselgate. Efter Dieselgate?
I veckan som gick beslöt EU-regeringarna (via sitt tekniska utskott) att skjuta det datumet ett halvår framåt, till september 2017 – för helt nya bilmodeller.
Nya bilar får fyra år på sig, de behöver inte testas på väg förrän i september 2019.

Miljökommissionären Elsbieta Bienkowska förklarar sig jättenöjd och lovar att det minsann inte är allt utan EU-kommissionen jobbar hårt med att ta fram andra jättetuffa regler om allt möjligt annat.

Nå, det var testerna. Vilka utsläppskrav ska bilarna testas för?
EU-kommissionen var på sitt generösa humör och föreslog att bilindustrin borde tillåtas att överskrida EU:s gränsvärden med 60 procent i två år framåt.

Sverige och övriga EU-regeringar tyckte inte att det var generöst nog.
De röstade istället igenom att bilindustrin får överskrida EU:s gränsvärden med 110 procent fram till 2020.
Efter 2020 är det okej att överskrida gränsvärdet med 50 procent.

Hollands regering ensamt röstade emot.
Varför gör Sverige så, med en miljöpartist som miljöminister?
Jo, som Åsa Romson kan förklara är reglerna egentligen en skärpning, eftersom dieselbilar idag överskrider med 400 procent.

Transportstyrelsens tjänsteman som representerar den svenska regeringen i utskottet där beslutet tas, har emellertid en mer rättfram förklaring till Sveriges röst:
”Från svenskt håll menar man att… det skulle kunna bli svårt för industrin att uppnå det här kravet”, säger Anders Gunneriusson på Transportstyrelsen, en av Sveriges två representanter i kommittén, till Aftonbladet.

Vår färskaste Europaparlamentariker Jasenko Selimovic (fp) reagerar på hennes originella miljöpolitik. Han anklagar henne för att böja sig för … europeisk bilindustri.

Men vilken industri skyddade regeringen egentligen?
Gunneriusson, förklarar här hjälpsamt att regeringen nått fram till sitt ställningstagande genom att göra som svenska regeringar brukar, man frågade svensk bilindustri om de kände sig redo att följa EU:s utsläppskrav.
Volvo sa nej.

Ja, då så.
Miljöpartister som trott att det skulle ge bättre miljöpolitik att få in partiet i regeringen får trösta sig med Åsa Romsons ord:   
”Regeringen arbetar brett mot luftföroreningar…stärker stöd till elbilar.. kollektivtrafik och cykel är viktigt…”

 

Posted in Klimat och miljö, Ministrar o struntprat, Sverige och EU | Tagged , , | 2 Comments

Betting on Erdogan may turn out to be really, really stupid

Foreign policy is never really feminist or dictated by love of human rights (no, Löfven, that´s just rubbish.)
It is dictated by an unfiltered and mostly shortsighted national interest.
Sometimes the result becomes openly cynical.

In the case of Turkey, foreign policy has led several EU governments to see Sundays´ parliamentary elections as a choice between Erdogan or chaos.
They choose… not chaos.

A parliamentary chaos is believed to result in even bigger volumes of refugees passing through to Europe this winter.
They don´t see this being in their national interest.
Erdogan on the other hand, is believed to at least offer a small hope of the Turkish government puitting a brake on the fleeing masses.

Therefore, in spite of it being election time, he was received with the highest honours by the EU top brass  recently (private dinner and royalties as well).
Chancellor Angela Merkel accorded him a much sought after state visit – something few European heads of governments have been willing to do during these last few years (it´s that embarassing being seen with him).
Also, helpfully the EU Commission kindly withheld this year´s report on the situation in Turkey until after the election.

Erdogan has been on the road of becoming an autocrat for some years and it is getting worse by the day.
The mere fact that he organises repeat elections just because he didnt like the outcome of June´s election sums it up pretty well.

That´s not even mentioning the corruption, the constant denying of press freedom, the right to speak, attacking the Kurds with military support he got for going after Isis…. European heads of states have lots of reasons not to court him.

So why do it?
The political situation in Turkey is complicated. Erdogans´party AKP lost its majority in June, after comfortably ruling the counrty for 13 years.
Unexpected challenger was HDP ((Kurdish/Left) led by charismatic Mr Selahattin Demirtas but their 13 % doesn´t make them into the horse that EU governments care to bet on.
The (sort of Social Democratic) opposition CHP got 25 %, nationalistic MHP 16 %.

Shorthand: The more atractive parties HDP and CHP do not have a majority together,
Nobody wants to see the Grey Wolves, MHP, in power.
Hence the calculation: Erdogan or chaos.

Better a stable Turkish government for now – even led by authocrat Erdogan – that may stick to the agreement made in Brussels and hold back a large number of refugees, maybe even take back the Afghans, Pakistanis and Palestinians many EU countries would prefer not to keep.

Foreign policy dictated by a short term national interest can become cynical, sometimes  shamefully so.

It may also turn out to be stupid.
The choice of Turkish horse to bet on in this race may turn out to be the wrong one.

What if Erdogans´AKP looses even bigger this time around?
The bltatant disrespect for law when closing down to TV channels last week has upset many ”ordinary” Turkish voters, the ones that usually vote Erdogan.

What if the election does end in parliamentary chaos, can the EU governments be certain that the Turkish military does not choose this moment to reappear in Turkish politics?
They are still seen by many as a guarantee for stability, odd as it sounds to European ears.

Or what if Erdogan does win a majority, continues down the road towards authocracy and does not keep the agreement with Brussels at all?
What if he uses the sheer volume of refugees as a bargaining chip to obtain all sorts of desirable things?

Turkey is an enormously important neighbour to the EU, simply beacuase of its strategic place in the middle of streams not only of refugees and ISIS warriors but gas and oil, water supply for the Middle East in the shape of rivers Euphrat and Tigris as well as roads between the East and the West.

It is tragic that the attitude of EU governments towards Turkey is so short sighted. Their handling of Turkey may turn out to not only be cyncial but also very, very stupid.

(Don´t miss the seminar on the Turkish situation by Paul Levin, ”Turkey at the polls again?” Institut for Turkish Studies, Stockholm University)

Posted in Globalt maktskifte, Utrikespolitik | 1 Comment

Want a good laugh? Listen to George Osborne

UK finance minister George Osborne´s posturing on Brexit is becoming funnier by the minute.

This is what he and his officials has been telling journalists lately:
Mr Osborne has made clear to fellow EU finance ministers that he will not be seeking any veto or special City carve-out — a perennial worry in Berlin, Paris and Brussels.”

Right, because that´s where the power balance is at!, re Brexit:
Mr Osborne makes things clear, does he?, and Berlin/Paris/Brussels sits around full of worries?
It´s not at all what it looks like from the sidelines then; One country asking 27 other countries for special treatment and threatening to shoot itself if it doesn´t get what it wants.

So Mr Osborne is not asking for a veto. He´s not jumping off the bus and demanding to have the final word over where the other 27 go in the future.
That´s big of him,
And so reassuring for the worriers on the continent!

”Many ministers are pleased Britain is not demanding an outright veto and the reaction to the safeguards has been cautiously positive…”, writes the Financial Times today.

Cautiously positive?
This is where it gets hilarious.
The safeguards Mr Osborne is considering asking for ”is a brake mechanism based on the so-called Ioannina compromise”.

(Sorry, slip of the tongue there, of course Mr Osborne is not asking, in London speak that must be is offering.)

Remember the Ionannina compromise?
If so, I know you are already laughing.
If not, well that´s probably because it´s useless and therefore has only been mentioned once since its introduction in January 1995 and was then basically laughed off.

The Ioannina compromise was thought up by the UK, a demand from Prime Minister John Major because the UK did not like  the fact that after the EU enlargement of  January 1995, they would have to find more allies when trying to block a new decision.

This is what the Ioannina compromise says:
”..the Council will do all in its power to reach, within a reasonable time and without prejuidce to obligatory time limits,… a satisfactory solution which could be voted with at least 68 votes.”
Shorthand: If the blocking majority is not big enough, Council must try again before they go ahead voting.

The Ioannina compromise  was mentioned only the once, in October 1995 when voting on extra compensation to farmers for monetary movements.
Not much use though, the Ioannina clause. The then Spanish Presidency concluded that there was a comfortable majority and went ahead with the vote.

They could do that because ”satisfactory solution” and ”reasonable time” is a judgement call. A shaky thing to relie on at best.

Still cautiously positive over in London?
Good for you.
I think you may have allayed the fears of Berlin, Paris and Brussels too.

Posted in Övrigt | Tagged , , , | 1 Comment

Blåser kallt om benen för EP:s populister

Populisterna i Europa som har vunnit många anhängare på att attackera etablerade politikers hederlighet, har motvind i Europaparlamentet i dessa dagar.

Franska FN:s Marine Le Pen  avslöjades (av svenska Anna Maria Corazza Bildt) att ha röstat inte mindre än åtta gånger under onsdagen, fast hon hade lämnat salen.
I Europaparlamentet är det förbjudet att låta andra rösta för en.

Parlamentet utreder nu saken (…men bänkgrannarna kan berätta att det var FN:s Nicolas Bay och holländska Frihetspartiets Marcel de Graaf som röstade i hennes ställe).
”Om det har hänt så får de stå för dem själva”, kommenterar iskallt Le Pen i franska media.

Dansk Folkepartis Morten Messerschmidt kämpar samtidigt med avslöjanden om hur han och kompisarna har använt Europaparlamentets politiska bidrag lite som det passat dem:
Pengar som skulle användas till EU-upplysning har betalat en medarbetarlön.
Anslag till EU-upplysning har också bekostat DF:s valkampanj inför kommunalvalet och inför den kommande EU-folkomröstningen – båda delar mot reglerna.
Och så har DF under 2015 försökt sig på att ingå i tre politiska allianser (vilket renderar generösa EP-bidrag per person) fast man bara tillåts ingå i en.

Morten Messerschmidt kontrar i danska media med:
a) det var ett tekniskt misstag
b) jag var inte ansvarig
c) varför skulle jag redovisa allt och avslöja partitaktik när inte alla partier i EP gör det?
och
d) äsch, vi har hela tiden tänkt att stänga ner den första och startade visserligen den andra i somras och har faktiskt bara sökt till en tredje och förresten har vi just precis bestämt att inte vara med i någon alls.

Messerschmidts inledande kommentar när en av hans egna medlemmar hoppade av partiet över hela historien är värd ett eget citat:
”Hon är en lite förvirrad flicka som kommer från Rebild.” (övers: bonnlandet)

Dansk Folkeparti kallar uppmärksamheten en ”häxjakt” på Morten Messerschmidt och undrar ilsket varför media inte vill diskutera sakpolitik istället.

Posted in Danmark, Europaparlamentet | Tagged , | Leave a comment

EU-förbudet som gäller ibland, lite grann, med måtta

Europaparlamentet måste verkligen gilla roaming – varför skulle man annars rösta om att befria medborgarna från roamingavgifter så ofta?
I går var tredje gången.

Det var inte många som deltog i debatten innan omröstning (50 av 751) men de flesta använde talen till att gratulera sig själva och varandra och Europa. De frånvarande grattade lika hjärtligt efteråt på sociala medier.

Få nämnde nätneutraliteten, den andra delen av förordningen som röstades igenom.
Skulle EU ge sig själva nätneutralitet – alltså hindra bl a kommersiella intressen att strypa en del av trafiken för att gynna annan trafik?

Nej, det skulle EU inte.
Eller?

IT-kommissionär Gunther Oettinger hyllar idag EU:s nya nätneutralitet.
Förordningen förbjuder blocking and throttling”, berättar han belåtet i ett pressmeddelande.
Den förbjuder, enligt Oettinger, företagen att prioritera viss trafik, att diskriminera, att skapa snabba filer och låta den som betalar mer i ensamt majestät få njuta av bra flöde.

Förvirrande nog lyder Oettingers fortsättning:
”Det blir mycket strikta villkor för att få  ”block, throttle or take discriminatory actions”…

Så det blir alltså möjligt för bolagen att blockera, strypa och prioritera? Inte alldeles förbjudet ändå att låta den som betalar få företräde på nätet?
Nå, men skulle bolagen göra det för mycket, säger Oettinger, så kan den nationella övervakningsmyndigheten slå till.
Det skulle rentav kunna sluta i sanktioner för bolaget.

Ett lugnande besked…

…om det nu inte var för att det legat på nationella myndigheter att övervaka skattekonkurrensen liksom att kontrollera Volkswagen-bilarnas utsläpp , för att nämna bara några ämnen som också varit på Europaparlamentets dagordning den här veckan.

Nätneutralitet, men med förnuft.

Posted in Inre marknad | Tagged , | Leave a comment

Kritisera är lätt men korrigera svårare

När ”Luxleaks” avslöjades haglade kritiken mot detta låga sätt som vissa stater har att locka multinationella bolag till sig genom skatterabatter.

Luxemburg hörde till de värsta och ansvarig premiärminister (och nybliven kommissionsordförande) Jean-Claude Juncker fick rätteligen ta emot mycket kritik.

Sent ska syndaren vakna.
Men som EU-kommissionsordförande har Juncker gjort sin plikt.

Han har låtit konkurrenskommissionär Margrethe Vestager utreda och straffa.
Fiat får nu betala 20-30 miljoner euro i utebliven skatt till Luxemburg, Starbucks lika mycket till Holland.
EU-kommissionen föreslog sedan att täppa till denna skattesmitarlucka med tuffare EU-regler.

Men medlemsländerna dansar inte av lycka över att få slut på det otyg till illojal skattekonkurrens som tillåter t ex Starbucks att tjäna miljarder i Europa och knappt betala en euro i skatt.
Medlemsländerna urvattnade förslaget.

Igår togs de nya reglerna i parlamentet och rapportör Markus Faber (EPP) är besviken.
”Nationella budgetar kommer fortsatt bli lidande.”

Det nya – tvingande – utbytet av information mellan medlemsländernas skattemyndigheter om vilka skatterabatter man utdelar, börjar gälla först från januari 2017.
Man måste inte rapportera direkt utan kan ligga på sin information i ett halvår.
Alla skatteupplägg som är äldre än fem år gamla kan man fortsatt hålla hemligt.

Istället för att låta EU-kommissionen få del av all info och kontrollera legaliteten i skatteuppläggen utestängs kommissionen maximalt ur informationsflödet.

Vi får väl dra slutsatsen att medlemsländerna gillar sina mysiga uppgörelser med storbolagen.
Och förlita oss på Margrethe Vestager som har en lång lista skurkar under utredning.

 

 

Posted in Inre marknad | Leave a comment

Nej, EU tillsätter inte Portugals regering

Eric Rosén på Politism.se är antagligen rasande på den ekonomiska åtstramningspolitik som eurozonen har bedrivit hårt och obarmhärtigt genom de senaste krisåren i Europa.

Åtstramningen har slagit urskillningslöst mot svagare samhällsgrupper medan de välbeställda -och de finansinstitut som bär stor del av ansvaret för krisen – sluppit undan betydligt bättre.
Åtstramningen borde ha övergetts för länge sedan.
Så långt är vi förmodligen ganska överens.

Men Eric Rosén går längre i sin upprördhet. Han skyller utgången av Portugals regeringsförhandlingar på EU och på eurozonen.
Det är, milt sagt, en överdrift.

”Den union som tvingat fram en mycket destruktiv krispolitik i en rad eurokrisdrabbade länder hittar nu ännu ett maktuttryck: Den förvägrar folkvalda majoriteter makten i nationella parlament.”

Nej, den Europeiska Unionen förvägrar inte folkvalda majoriteter makten i några parlament.
Det är Portugals folkvalde president som har bestämt sig för att utse partiledaren för största partiet efter valet (högern) att tillsätta en regering.

President Cavaco Silva kanske istället borde ha pekat på det största politiska blocket (vänstern).
Må så vara.
Men det är varken EU eller eurozonen som förvägrat något folk någonting alls.

Den portugisiske presidenten motiverar sitt agerande med att han inte kan acceptera en eurokritisk, anti-åtstramningsregering i sitt fortfarande skuldtyngda land.
…och här är det fortfarande varken EU eller eurozonen som agerar.
Det är fortfarande Portugals folkvalde president.
Han har den lagstadgade rätten att göra ett sådant val och är fri att motivera med precis vad han vill.

Är president Aníbal Cavaco Silva djupt odemokratisk?
Kanske det.
Hans eget försvar är att så har Portugal alltid gjort. Även 2009 när socialisterna var störst men inte hade egen majoritet i parlamentet.
Vad vet jag? Jag är inte expert på portugisisk politisk kultur.

Jag kan bara se att vänsterblocket som vann parlamentarisk majoritet har den parlamentariska makten att rösta ner den nya högerregeringen.
Och planerar tydligen att göra det.

Demokratin hotad i Portugal?
Jag kan inte se hotet.
Men så mycket vet jag att varken EU 28 eller eurozonen på 19 länder kan göra något åt vem som vinner i folkliga val.
I så fall hade de haft mycket att göra runtom i Europa just nu.

Posted in Euron | Tagged , | 1 Comment

(Hyggligt) goda nyheter om flyktingkrisen – hurra?

Tänk, vilken skillnad det kan göra att träffas ansikte mot ansikte.

I veckan flöt hot och ilskna utfall runt, från flera Balkan-regeringar – noga rapporterat av europeiska massmedia – apropå de mängder flyktingar som kommer trampande i regnet på deras landsvägar.

På söndag samlade EU-kommissionens ordförande Juncker regeringar från elva berörda länder längs  västra-Balkan-rutten (så väl upptrampad att den fått ett eget namn), sida vid sida med UNHCR, Frontex och asylbyrån Easo.
Han inledde mötet med: ”Hur kan vi hjälpa?”
(…varpå gästerna ägnade en god stund åt att allmänt skälla och förtala varandra.)

Åtta timmars diskussion slutade sedan i en överenskommelse om ett samarbete i 17 punkter. Bland de viktigare var att Grekland till slut accepterar hjälp med att upprätta 30 000 platser för flyktingar före årets slut och att UNHCR får bidra till ytterligare 20 000 genom att hyra in sig i lokaler och hos familjer.
Länderna längs rutten lovade bistå med mat, vatten och tak över huvudet för flyktingar, vilket EU:s krismekanism civilskydd kan tas i bruk för.
De accepterade också UNHCR:s hjälp med att skapa 50 000 platser längs västra Balkan-rutten.
Inom en vecka kommer de dessutom att få träffa (organiserade av Juncker)  Europeiska investeringsbanken samt andra institut som har fonder att erbjuda för flyktingmottagande.

Frontex och EU:s asyltjänstemän i Easo ska ges plats längs rutten för att hjälpa till att hantera registreringar och asylansökningar.
Mindre dramatiskt men förmodligen lika viktigt – de inblandade länderna skapar en kontaktpunkt för att 24 timmar om dygnet kunna meddela sig med varandra vad som pågår.
Alla godtar att EU-kommissionen på plats får kontrollera att allt går rätt till, i förhållande till flyktingars faktiska rättigheter.

Kort sagt – det finns nu en plan för att tillsammans – EU-länder och icke-EU-länder – använda alla till buds stående resurser för att försöka klara hantera flyktingströmmen på ett mer värdigt sätt.

Detta borde, kan man tycka, leda till jublande rubriker i massmedia.

Men lustigt nog flöt det betydligt mer bläck före mötet när ilskna regeringar uttalade sig om att Europa föll samman och nu minsann skulle nya taggtrådsstängsel upp.

Posted in Fritt o rörligt | Tagged , | Leave a comment