Löfvens två skott på flyktingtoppmötet

Statsminister Stefan Löfven drev två svenska krav på EU-toppmötet om flyktingar.
Bägge är fullt respektabla – däremot krockar de med varandra.

”Man har två skott på ett toppmöte”, citerar statssekreterare Hans Dahlgren förre statsministern Göran Persson, i en pedagogisk podd om hur EU-toppmöten fungerar, gjord av Nerikes Allehandas ledarskribent Lars Ströman.

(Perssons lärdomar är dock tio år gamla. Med EU:s nya strömlinjeformade och avkortade toppmöten lär ett litet land inte få tid att skjuta av sin bössa mer än en gång.)

Löfvens första skott vid flyktingtoppmötet i oktober var ett krav att EU permanentar en fördelningsmekanism vid stora flyktingströmmar. Sverige har gjort mer än rimligt, framförde Löfven extremt tydligt.
(Förslag ligger på bordet, under förhandling just nu men välkomnas förstås inte av alla EU-länder.)

Löfvens andra skott var en varning  att samarbete om gränskontroller är bra men gränsövervakning aldrig kan och får bli annat än nationell suveränitet. Varningen kommer sig av EU-kommissionen vill upprätta en europeisk gränskontrollstyrka som kan se till att gränserna skyddas på ett bra sätt (bättre än ihåliga Grekland, får man väl förmoda att det innebär och mer människovärdigt än stängslade Ungern.)

Nationell suveränitet över gränserna är en punkt som Löfven faktiskt tagit upp vid minst två toppmöten  och dessutom låtit justitieminister Morgan Johansson driva på EU-möten på lägre nivå.
Det är lite oklart varför det känns som en så brännande fråga just för den svenska regeringen att driva i dagsläget – lurar någon i vassen som vill ta över Sveriges gränsskydd? – men föralldel, visst känns det logiskt att gränsövervakning förblir nationell suveränitet.

En krock mellan Löfvens bägge krav uppstår emellertid för att, i dessa dagar av stark inströmning av flyktingar, det finns flera EU-regeringar som inte litar på att länderna i första ledet försvarar EU-gränsen ordentligt.
Många människor släpps in och släpps vidare, som vi sett, och de vandrar då norrut.

Men varför skulle länderna söderut skärpa gränskontroller och sedan hålla tillbaka flyktingarna (hos sig) om länderna norrut inte har lust att ställa upp med avlastning och omfördelning av de flyende?

Då får vi ett antal länder som anser att EU måste kunna skicka in gränskontrollstyrkor även mot ett EU-lands vilja…medan andra länderna inte ser något skäl att gå med på det,  om de inte i utbyte får en permanent fördelningsmekanism.

Och så har vi Sverige då, som väl får fundera över var krutet används bäst.

 

Posted in Fritt o rörligt, Sverige och EU | Tagged , , | 1 Comment

Toppmötets Donald Duck

”The exceptionally easy access to Europe is one of the main pull factors for refugees”, påstår Europeiska rådets ordförande inför veckans toppmöte om flyktingströmmen.
Exceptionellt lätt att ta sig till Europa?

Det känns ovanligt att läsa konklusioner FÖRE ett toppmöte. För det är väl EU-regeringarnas samlade åsikt som deras ordförande Donald Tusk framför?
Hans föregångare Herman van Rompuy nöjde sig alltid med att berätta om toppmötets samlade åsikt efter toppmötet.

Men Tusk vill synas och höras överallt, hela tiden,likt en annan berömd Donald.
I sina tweets har han en märklig förmåga att ständigt stå i centrum.
”Jag” har beslutat att kalla till toppmöte, heter det även om det är allmän kunskap  att Merkel&Hollande begärt ett extramöte.
”Jag” bjuder in ECBs ordförande Mario Draghi till euro-toppmötet, läser vi, även om det står i stadgarna att han alltid ska delta.
Efter en lång natts krismöte kallar han in en grupp Bryssel-journalister för att berätta ”anonymt” att det var han personligen som förmådde Merkel och Tispras att stanna kvar och lösa sina mellanhavanden.

Tusk reser som en skottspole (mest österut) och deklarerar EU:s brinnande intresse för än för det ena landet, än det andra.
Han reser till Bulgarien och hävdar, på eget initiativ, att Bulgarien lever upp till kraven för att bli ett Schengenland.

På senare tid tycker Tusk ofta till om flyktingfrågan. Emellanåt twittrar han om medmänsklighet men det är snarast undantag.
För det mesta går det i stil med…:
”In addition to solidarity, we need responsibility and common sense. Europe without external borders equals Europe without Schengen.”

Och han varnar oss:
”Quite long queue of political machos to replace mainstream leaders if not able to guarantee security & order for their community.”

Tusk lovar i dagarna ut ”eftergifter” från EU till den instabila, odemokratiska ledningen i Turkiet, om de börjar bromsa flyktingarna lite bättre.
I nästa andetag får turkarna veta att det förstås inte blir några eftergifter om de inte sköter sin del av arbetet:
”An agreement with & concessions to Turkey only make sense if it effectively reduces influx of migrants.”

Vi hade redan en ”politisk” EU-kommission.
Med Donald Tusk har vi fått en politisk rådsordförande också.

Posted in EU:s maktbalans | Tagged , | 2 Comments

19 EU-länder vägrar GMO

Ordförande Jean-Claude Juncker säger gärna att hans kommission är politisk, hur det nu ska förstås.
GMO-frågan kanske är ett exempel på hur en politisk kommission agerar.

GMO har varit en följetong i EU sedan ett amerikanskt bolag i mitten av 1990-talet först försökte introducera det i Europa.
EU sa nej.
USA klagade till WTO vars panel dömde att EU saknade vetenskapliga skäl att förbjuda GMO.
Därefter har varje ny ansökan om tillstånd för en GMO-gröda fastnat i EU:s beslutsmaskineri. Medlemsländerna kan inte enas om att säga ja men inte heller enas om att säga nej.
För tillfället odlas en (1) GMO-gröda  i EU.

Juncker-kommissionen högg då den gordiska knuten genom att ge alla medlemsländer rätt att säga nej om de vill.
Deadline för att anmäla önskemål om att INTE odla genmodifierade grödor på sitt territorium var den 3 oktober.
19 EU-länder har anmält sig (Belgien dock bara för Valloniet medan Storbritannien  anmält hela landet utom England som GMO-fritt.)
Inte Sverige, förstås, vi odlar på.

Löser detta då problemet med att EU egentligen har ålagts att ge GMO tillträde? Nej, naturligtvis inte. Det skickar bara problemet – eventuella åtal och bevisbördan – över till medlemsländerna.
EU-kommissionen går skottfri.

Är det att vara en ”politisk kommission”?
Juncker-kommissionen bör i så fall njuta av lugnet så länge det varar. USA lär ta upp GMO-ärendet i TTIP-förhandlingarna… och vem förhandlar där?
Jo, EU-kommissionen förstås.

Posted in Miljö | Tagged | 1 Comment

Datainspektionen hamnar i EU:s sökljus

Det fanns en intressant detalj i EU-domstolens uppmärksammade utslag om att USA inte kan godkännas som mottagare av europeiska personuppgifter.

EU-domstolen säger att nationella datainspektioner är skyldiga att övervaka att medborgarnas rättigheter fredas.
Och att de inte kan gömma sig bakom EU-kommissionens utlåtanden, till exempel om vilket land som ska anses som säkert.
Datainspektionen måste själv försäkra sig om att medborgarnas privatliv skyddas.

Det är ovanligt att EU-domstolen inskränker befogenheter för en EU-institution och förstärker den för en nationell myndighet men det är precis vad man gjort här.

Det innebär  att svenska Datainspektionen oväntat  fått lite mer arbete och en hel del mer ansvar.

I Sverige pågår en tvist om svensk datalagrings-lag. Som bekant underkände EU-domstolen EU-direktivet som låg till grund för lagen men regeringen ansåg lustigt nog ändå att den svenska lagen duger bra, med smärre förändringar.
Här väntar vi på ett facit i form av EU-domstolen dit kammarrätten har valt att skicka ett överklagande från Tele 2 för att få besked.

Men FRA-lagen finns det ingen ursäkt längre att avstå från att kika närmare på.
Datainspektionen har inte gjort det sedan 2010.  Och då gjorde man det utifrån svensk lag som ger generöst spelutrymme för militär och säkerhetspolis.
Siun, en ny skräddarsydd myndighet som regelbundet ska övervaka FRA betraktas som ett skämt.

Kan vi räkna med att Datainspektionen nu gör om granskningen – den här gången utifrån vad EU-domstolen uttryckligen sagt i två domar om att privatlivets helgd går före luddiga, icke-specificerade bekymmer om terrorister?

Posted in EU-rätten, Rättigheter | Tagged , , , | Leave a comment

DÖ finns i Europaparlamentet också

Cecilia Wikström (fp) blev grymt besviken på de socialistiska ledamöterna i Europaparlamentet i veckan.

När Libe-utskottet på måndagkvällen skulle rösta om Wikströms förslag att använda ”atombomben” (artikel 7) mot Victor Orbans regering för brott mot mänskliga och medborgerliga rättigheter, så röstade socialisterna emot.
Och eftersom även EPP (där Orbans parti Fidesz ingår) gjorde detsamma så föll förslaget.

Men varför röstade inte socialisterna för att utlösa artikel 7 ?
De har ju varit modiga och bestämt sig för att kasta ut ett motsvarande obehagligt socialistiskt parti, det slovakiska, lett av Robert Fico, mannen som hälsar flyktingströmmen med: ”Slovakien är för slovaker och inte för minoriteter” och erbjuder sig att ta max 100 kristna flyktingar.
Och gruppledare Pittella (s) har ju själv legat på EPP att följa deras exempel genom att utesluta Orban?

För att det finns ett DÖ även i i Europaparlamentet, en icke-angreppspakt.

Bakom denna pakt ligger Europaparlamentets talman Martin Schulz (s) och EU-kommissionens Jean-Claude Juncker (EPP) som ständigt håller varandra bakom ryggen och ser till att respektive grupp röstar så att den andra gruppen inte hamnar i trubbel.

I Orban-frågan handlar det om att ett brännmärkande kan ge EPP trubbel.
Fidesz-gruppen är tolv man stark i parlamentet. Utan detta dussin krymper EPP:s övertag i parlamentet till nära obefintligt.
Om inte EPP själva slänger ut Fidesz kan Viktor Orban förväntas bli förbaskad nog av åtgärden, att han beordrar sina mannar att lämna EPP. De kan användas till att förstärka någon av de extrema högergrupperna i parlamentet vars åsikter både om EU och flyktingpolitik sammanfaller väl med Orbans.

DÖ-avtalet i Europaparlamentet har satt sina spår både här och där utan att leda till öppet uppror som det svenska DÖ gör.
Men den här gången hoppade ändå de svenska socialdemokraterna av.

Posted in Europaparlamentet | Tagged , , | Leave a comment

EU-kommissionen kör på – även utan Safe Harbour

EU-kommissionen blinkar knappt när EU-domstolen komplett underkänner sättet som företag (Facebook, Google med många andra) har överfört personuppgifter om europeiska medborgare till USA.

Kommissionärerna Frans Timmermans och Vera Jourova väljer att låtsas att domen inte är en knäpp alldeles specifikt på deras näsa.
”Det här bekräftar att vi gör rätt som håller på och förhandlar ett nytt ”Safe Harbour”-avtal med USA”, säger de oberört båda två i en presskonferens.
De  låtsas inte om att det är Europaparlamentets krav från maj 2014 att USA-avtalet ska suspenderas, som lett till en omförhandling.

Domstolen skriver i domen att EU-kommissionen inte har undersökt om USA respekterar villkoren om korrekt hantering för att få ta emot europeiska personuppgifter.
Domstolen säger också att det räcker med att läsa EU-kommissionens två meddelande till medlemsländerna om avtalet, för att konstatera att avtalet faktiskt alldeles uppenbart bryter mot grundläggande europeiska medborgerliga rättigheter.

Det är inga småsaker till rättigheter som vi européer har enligt domstolen, men som vi nekas på grund av Safe Harbour:
Rätten att få tillgång till vilka uppgifter som företagen har på oss,
rätten att ändra felaktiga uppgifter,
rätten att ta bort uppgifter,
rätten att överklaga hantering av våra personuppgifter.

Därför har alltså domstolen suspenderat Safe Harbour-avtalet. Men kommissionärer Timmermans och Jourova är inte bekymrade.
Utbytet av personuppgifter kan fortsätta, säger de. Till exempel inom bolagskoncerner eller baserat på kontrakt mellan företag.

EU-domstolen underströk särskilt i domen att ingen nationell datainspektion får underlåta kontrollera att deras medborgare beviljas alla sina rättigheter.
Det faktum att EU-kommissionen hade utfärdat ett utlåtande som godkänt Safe Harbour, betydde inte att nationella myndigheter slipper plikten att själva försäkra sig om att allt går rätt till.

Kommissionärerna tycks ha noterat detta – även om de inte bryr sig – för nu ska de skicka ut nya förklaringar till nationella datainspektioner på hur uppgiftsutbytet kan fortsätta utan hinder.

I själva verket vållar förstås domen stora problem för all datahantering. Facebook har förstått det, Google har förstått det och de amerikanska förhandlarna har räknat ut det. TTIP-förhandlarna likaså.
Alla haltande avtal som EU-kommissionen kan tänkas vilja ingå med USA kommer att underkännas, såväl i Europaparlamentet som i EU-domstolen.

Historien  kommer inte vara över förrän medlemsländerna skrivit ett nytt EU-fördrag med lite färre medborgerliga rättigheter.

Posted in EU-rätten, Rättigheter | Tagged , , , | 5 Comments

Sjumilakliv för klimatpolitiken

Det blir ingen repris av fiaskot i Köpenhamn 2009 när FN i december samlar världens länder till ett nytt klimattoppmöte.
Det går rätt så bra för klimatförhandlarna just nu.

I Köpenhamn var EU den enda stormakten som var villig att göra bindande åtaganden om utsläppsminskningar.
Inför Paris-mötet har redan 119 länder gjort löften om utsläppsminskningar. Inklusive stor-utsläpparna USA, IndienKina och Ryssland.
Det är inte så svårt att göra det den här gången. Nu sätter var och en vilka mål man själv vill, i vilken form man själv vill.  Frivilligheten är maximal.

Så här långt täcker de utlovade minskningarna 85,3 procent av världens utsläpp.
Det är en bit kvar upp till hundra procent.
Fast det är också väldigt långt ner till de 16 procent som dagens internationella klimatavtal, Kyotoavtalet, täcker.

”Men EU kommer inte att skriva på vilket avtal som helst,” säger (hotar) klimatkommissionär Miguel Canetes vice kabinettschef, Pierre Schellekens.
”Ibland kan inget avtal vara bättre än ett dåligt avtal,” säger Schellekens.

EU:s dilemma som världens erkända ledare på klimatfrågor är (ironiskt nog) att ett avtal som EU har skrivit på, vinner genast trovärdighet.
Och alla räknar kallt med att EU skriver på vad som helst, för EU är ju så angeläget om ett internationellt klimatavtal.

Tills vidare ställer EU krav i förhandlingarna:
Alla som är med, måste ha satt klimatmål.
Avtalet måste ha inbyggt en process med avstämningar och förnyade mål  (vart femte år).
Det måste finnas en metod för att följa om länder uppfyller sina åtaganden.

Vågar EU verkligen vägra skriva under annars?
Svårt att tro.
Nej, det blir ganska säkert inget fiasko i Paris. Det blir rentav väldigt mycket bättre än i Köpenhamn.

Men det kommer tråkigt nog ändå inte räcka för att hålla oss under de kritiska 2 gradernas uppvärmning.

Posted in Miljö | Tagged , , | 1 Comment

Not US, not China – the EU is the world´s largest economy

Must have been busy elsewhere.
Worrying about the crisis that won´t leave us alone.
Been so used to the US being the biggest.

Was for sure more concerned with when exactly China would overtake the US as the world´s largest economy.

So completely missed that meanwhile, the EU in 2014 actually went ahead and became the world´s largest economy.
A European GDP of 18 495 349 Million US dollars.
versus
an American GDP of  17 418 925 Million US dollars.

How about that?
And China a measly GDP of 10 380 380 Million US dollars.

Should we maybe break out the champagne or something?

Posted in Euron, Globalt maktskifte | Tagged , | Leave a comment

Buffertfonder på tapeten i Bryssel

Minns någon diskussionen om buffertfonder?
För femton år sedan eller så, var dessa LO:s krav för att säga ja till att Sverige går med i euron.
Lars Calmfors, ekonomen som väl mer än någon annan blev ”bättre-vänta-och-se”-linjens företrädare i EMU-debatten, gillade också buffertfonder.

Nu har buffertfonder dykt upp i EU:s planer.
Förslaget finns med i ”Five presidents report” , alltså planen för fortsatta euroreformer som EU:s stats- och regeringschefer nickade instämmande till vid juni-toppmötet.
(De fem presidenterna är inte vilka som helst, det är EU-kommissionens Juncker, rådets Tusk, ECB:s Draghi och parlamentets Schulz.)

Ansvarige kommissionär Jyrki Katainen funderar redan på hur konkreta förslag kan se ut (väntas dock inte i brådrasket, andra reformer ligger före i pipeline) men grundidén är helt enkelt att ha en fond tillgänglig för att kunna möta asymmetriska chocker i något land.

Ni som minns den svenska EMU-debatten fick också bekanta er med asymmetriska chocker. Det är alltså sådana som uppstår utan att landet själv klantat till det.
Dålig ekonomisk hantering räknas inte som en asymmetrisk chock.
Fonden ska inte gå till att lösa ut slarvers.

Att ansvaret hamnat hos Katainen borgar möjligen för att det verkligen kommer ett förslag från EU-kommissionen. LO:s buffertfonder inspirerades just av Finland.  Katainen har själv som Finlands statsminister använt sig av dem.

 

Posted in Euron, Sverige och EU | Tagged , , | Leave a comment

Men vad är det med Stefan Löfven och FN?

Nu är statsminister Löfven i farten som vi aldrig sett honom, inte på hemmaplan och verkligen inte i EU-sammanhang.
Men FN – det sätter sprutt på statsministern.

Här sätter han upp nätverk för klimatet på toppnivå.
Här utlovar han fred i världen via ett kvinnligt nätverk som han tänker skapa bestående av svenska kvinnor.
Bara ring!, vi löser konflikterna.

Han lovar ut 17 miljarder kronor till FN.
Han lovar 34 miljoner till anti-ISIS-insatser i Irak.
Så har vi 380 miljoner extra till de fattiga.
Och när vi håller på: 45 miljoner till textilarbetare i Bangladesh.

För övrigt (annonseras självklart i New York och FN-skrapan liksom allt ovanstående) ska hans biståndsminister rädda världshaven.

Däremot inte en svensk krona till Junckers investeringsplan som direkt används för att skapa jobb i Europa.
Där ser vi istället hur Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Italien och Polen med flera skvätter omkring sig miljarder euro.
Nu går även Kina in med pengar.

Fast Stefan Löfven kanske har kommit på ett alldeles eget och mycket listigare sätt att åstadkomma Europas lägsta arbetslöshet?

 

Posted in Sverige och EU | Tagged , , | 2 Comments