VW som räven i hönshuset

Volkswagen-skandalen demonstrerar något av det sämsta med EU- undfallenheten för storbolagens lobbyister.

Biltillverkarna i Europa har till exempel under decennier kämpat hårt mot att införa strängare utsläppsregler.
De arbetar lika hårt för att urvattna testerna som görs på deras bilutsläpp.

Svenska biltillverkare är inte sämre. Volvo har stått på tyska biltillverkares sida för att slippa utsläppskrav. De var på det igen när det handlade om trafiksäkerhet för tunga lastbilar.

Tyska politiker, inklusive klimatvänliga Angela Merkel, har ogenerat använt sitt inflytande för att skydda bilindustrin.

De brukar lyckas. EU-kommissionens förslag till nya utsläppsregler sänks regelmässigt när det når politikerna i ministerrådet, till och med i Europaparlamentet.
Före år 2015 behövde därför en ny europeisk bil inte klara mer än 130 gram CO2 per kilometer.
De flesta bilar har klarat den gränsen länge. Snittet för samtliga bilar år 2014 – stora som små, låg på under 123 gram.

Bilindustrins trovärdighet när de påstått att skärpta utsläpp är tekniskt omöjligt, drabbas tydligen inte det minsta av att de påstått detsamma tidigare och haft fel.
Istället övertygade de EU:s lagstiftare om att diesel är rent.

Det är med en viss trötthet vi nu får veta att Bryssel haft tillgång till tydliga varningar om fusket. Varningarna tog sig in i en brittisk parlamentsrapport, brittiska tester visade problem.
I hur många fler länder märkte man samma sak?
Ingen – i Europa alltså – ingrep.

Vågar man alls hoppas att Volkswagen fräcka bedrägeri gör bilindustrin mindre välkommen i Bryssel nästa gång?
Det dyker i så fall upp några omröstningar om ren luft och om  utsläppskontroller i höst där lagstiftarna får chansen att visa att de kan bättre.

Posted in Fritt o rörligt | Tagged , , | 1 Comment

Men var blev den av nu då, EU-krisen?

Onsdag kväll steg temperaturen timme för timme i de europeiska media som rapporterade från EU:s informella toppmöte.
EU var i kris.
Oenigheten höll på att slita EU itu.
Uppslitande strider väntades.
Bittra ord skulle utväxlas.
Kontroversiella förslag skulle riva upp känslor och djupa sår. Särskilt då hot-spots-idén (att ”EU” eller ”Bryssel” skulle ta över flyktingmottagandet)  vilket sades kränka nationella känsligheter.
Och så förstås tisdagens beslut om obligatorisk flyktingfördelning, som snart skulle angripas i domstol.

Så övertygad var media om att denna dramatik måste äga rum, att några rapporterade rykten om att Angela Merkel hade skällt ut Viktor Orban.

Tyska journalister hade kunnat underrätta övriga att Merkel inte skäller ut folk. ”Jämnmod” är bara förnamnet för hennes temperament.

Ungerska journalister hade kunnat underrätta övriga att Orban framförallt är eldfängd på hemmaplan, eftersom han medvetet vill blåsa upp sig inför hemmapubliken. I Bryssel uppför han sig städat och resonabelt.

En faktakontroll hade kunnat visa att ”hot spots” inte är kontroversiellt i Grekland eller Italien. Tvärtom, bägge länder önskar dem.
Grekland har haft den här hjälpen sedan 2010.
Italien har av och till fått samma hjälp i några år.
Fyra ”hot spots” är igång sedan juli månad och ytterligare ett par startar i dagarna.

(Och…host, host… det är inte ”EU” eller ”Bryssel” som hjälper de lokala med flyktingmottagande i hot spots, det är kollegor från andra EU-länder. Svenska Migrationsverket, till exempel.)

Inte heller hade toppmötet någon anledning att ta upp tisdagens EU-beslut om flyktingfördelning, trots att Slovakiens Robert Fico trotsigt påstod att han tänkte ta saken till EU-domstolen.
En faktakontroll kring det hade visat att EU:s fördrag inte bara gör möjligt att skapa ett gemensamt och solidariskt flyktingmottagande i en situation med stor tillströmning, fördraget säger rentav att man SKALL göra detta. (TFEU art 77, p.1)
Liksom att beslutet ska tas med kvalificerad majoritet.

Ficos stämning kommer högst sannolikt aldrig att se dagens ljus och i varje fall inte komma innanför EU-domstolens väggar.

Dagen efter toppmötet råder i massmedia en viss… smått irriterad? …häpnad över att de deltagande  rapporterar att det gick lugnt till.

Nyhetsmedia har sin logik och sina behov av dramatik. Vi andra får invänta de mer långsamma analytikerna och kommentatorerna för att få en mindre febrig bild av vad som händer.

En bra tumregel man kan hålla sig till så länge är att:
EU är inte i kris för att några medlemsländer är oense.
EU-länder är alltid oense, särskilt i starten av en diskussion när alla vill få med så mycket som möjligt av sin egen position i vad som ska bli ett gemensamt beslut.

Vi kan ändå se att det har skett ett skifte i europeisk flyktingpolitik.

Innan flyktingarna bröt igenom alla skyddsvallar och helt enkelt marscherade dit de ville, så hade EU en gemensam asylpolitik framförallt på pappret.
Varje land fick i stort sett tillämpa de gemensamma principerna lite som det passade. Italiens och Greklands rop om att Dublinförordningen inte fungerade – eftersom principen om första asylland blivit omöjlig för det land som hamnat i fronten –  valde de andra att inte lyssna på.

Efter att vallen brutits igenom i september och flyktingarna på eget initiativ gjort sig till allas gemensamma angelägenhet, kunde EU på mindre än tre veckor banka på plats också en tillämpning av en gemensam politik.
Det är rekordsnabbt men som sagt, på pappret fanns det mesta redan.
(EU-kommissionen var för sin del så säker på hur toppmötet skulle utmynna att man gick igång redan på onsdageftermiddagen med att inleda överträdelseprocedurer mot 25 EU-länder på asylområdet.)

I sakfrågan råder faktiskt en stor enighet mellan alla EU-regeringar på en punkt:  Man vill helst inte ha flyktingar. Det var inte det minsta svårt för EU-ledarna att enas om en lång lista insatser för att försöka minska antalet.

Men de allra flesta EU-länder vill respektera asylrätten för dem som ändå kommit.
Några östeuropeiska länder trodde att de skulle kunna slippa undan, som de ofta kunnat göra tidigare.
Det gick inte den här gången. Förbundskansler Merkel hade inte alls svårt att vinna stöd hos alla övriga EU-regeringar om att det får vara slut med det.

Den som är med i EU, den är med, är budskapet.
Skulle någon ha svårt att förstå vad som gäller så  finns fördragets ord om asylpolitiken (TFEU art 80) ”solidariskt och ansvarigt” medtagna i toppmötets konklusioner.

Och den som inte delar EU:s värderingar ”borde överväga sitt deltagande i den Europeiska Unionen”, som den franske presidenten Hollande uttryckte saken före det informella toppmötet.

Facit så här långt är alltså – flyktingkrisen orsakade inte en EU-kris utan gav mer EU-sammanhållning.
Nu får vi se vad fortsättningen ger. Kommer Ungern att fortsätta att utmana EU genom att ligga på gränsen för vad som är tillåtet eller tippa över?
Kommer den nya flyktingsituationen vålla regeringsombildningar (Polen?) som ger ekon i EU-samarbetet?
Kommer Storbritannien dra några nya slutsatser av utgången så här långt?
Spänningarna finns där, inte tu tal om det.

Posted in EU-rätten, EU:s maktbalans | Tagged , , , | 1 Comment

It´s Mr Cameron should be worried

Walking right over national sensibilities – that´s a huge thing in the EU context.

Formally of course, it was nothing special. It´s all in the treaty, a treaty that every EU member state has agreed too:
The EU shall develop…”a common system of temporary protection for displaced persons in the event of a massive inflow (TFEU Art 78 c).
”The policies of the Union set out in this Chapter and their implementation shall be governed by the principle of solidarity and fair sharing of responsibility, including its financial implications, between the Member States (TFEU Art 80).
Council will decide on this with qualified majority.

That means at least 14 countries out of the 25 voting, representing 65 percent of the population.
The yes vote came from 20 countries representing more than 88 percent of the population.

Still, in reality it was a spectacular brake with EU tradition.
In the EU you normally never use the weight of the majority on recalcitrants.
You argue, you coax, you explain, you give them time, you pay them off, you invent an opt-out or an opt-in…
Truth be told, that oh-so-familiar exercise took place this time too. For about two weeks.
They got nowhere with the Eastern European countries.

So why not go on, like the EU always has done before, give it more time?

One obvious explanation is that the issue at hand – large inflow of refugees – needs urgent action and action at the EU level.
After all, we´ve all seen that what one country does in this context, immidiately has effects on its neighbours.

I  believe another explanation as to why the EU is taking the hard line here, would be the effect of the Greek crisis.
No, let me be more specific: The effect of the Greek politicians´ way of handling the Greek crisis.

For more than five years Greek politicians simply would not believe that the rest of the EU,  the eurozone, were not going to bail them out. Greek politicians of all political colours kept at it, not hearing that the answer was no.
They used up a whole lot of patience on the other side but were not kicked out.

Hungary´s Prime minister Viktor Orban and UK`s Prime minister David Cameon seems to have taken this as a carte blanche to make their own demands on the EU, convinced that the EU in the end always backs down, gives in, pays up.

Maybe not.
Maybe the EU leaders´ patience actually ran out with the Greek fight.

I think the vote on the Council over refugees quotas is a sign that they´re not about to let the slowest in the convoy dictate the speed (and direction) on what they perceive to be vital issues.

It rather looks as though to many member countries, the European Union is a much too precious politicial instrument  to allow going to waste simply because there are some who would prefer not working together.

The vote last night at the Council of Ministers should have Mr Cameron worried.

Posted in Globalt maktskifte, Övrigt | Tagged , , , | Leave a comment

So the world spins too fast for you?

Things have changed.
It doesn´t work anymore to feel sorry about the news on the telly of  people in Syria being bombed out of their homes or tortured by Isis.
It doesn´t work anymore saying we should help them where they are, in the refugee camps set up in the area.

It´s no good having a go at Greece and Italy for not organising reception of refugees in a dignified way.
It doesn´t help accusing the Italians och Greeks for – on the sly – letting refugees slip across the border, moving up north, creating problems for every country further north…
Making us send them back south – as the Dublin convention handily lets us, allowing us to still feel good about ourselves – we´re simply following the rules, right?

None of that does us any good anymore.
Those days are gone.

Here´s what´s new:
They´re here now.
The Syrians have taken their destiny into their own hands, they simply up and left the refugee camps.
They would not be stopped by teargas, barbed wires or long lines of police. They just kept walking.
And so, they are here now.

Gladly letting Italy, Greece and before then Spain, deal with the growing numbers of refugees simly because they geographcally happen to be at the frontline has worked well for the rest of Europe.
Happy days – but they are over.

Angela Merkel didn´t create this situation by saying that they are welcome in Germany.
The Italians or Greeks are not to blame for not stopping them moving north. Nor are the Croatians, Serbs or Hungarians.

What can you do?
Things change.
These are determined people, not willing to accept the role of victim that we had assigned them, not willing to go with status quo.

Because things have changed so profoundly, the EU must change its policies.
This is not about (German) bullying or twisting anybody´s (East European) arm.
Let´s start by admitting that the situation urgently needs a common European solution.
The issue is simply to big to handle for any single member state.
(That´s the very definition of when an area can not be a national competence anymore but must be harmonised.)

Secondly, the Dublin convention and sending everybody back to the country of first admission is – and has long been – a rubbish policy.
That has to go.

Thirdly, compulsory quotas – a stupid idea? Won´t work?
Maybe.
Say that´s why you are against it. Not at all because you are too selfish to want to open your door for  people in distress.
Fine, then you will  compensate those that are opening their doors.

And that must be compulsory.
Because the refugees are a European issue.
The whole idea of a European Union is to pull together.

It may come as a bit of a shock to some countries that (after having accepted the help from the EU for a couple of decades) they are not the poorest anymore, are actually quite well off and that this means it is their turn to give.
Were you only in the EU to gain from it?
Get out, then.
Or grow up and deal with it.

People need rescuing.
We are going to rescue them simply because we can.
Not because Angela Merkel says so.

 

Posted in Fritt o rörligt | Tagged | 2 Comments

I stort och i smått, Birgitta Ohlsson

Den demokratifientliga utvecklingen i Ungern är EU:s fel för EU har  ”bäddat för  Orban” anklagar Birgitta Ohlsson i en debattartikel.
Det argumentet är ungefär lika fånigt som när Viktor Orban skyller flyktingkrisen på Angela Merkel.

Birgitta Ohlsson har hur som helst rätt i att utvecklingen i Ungern utgör ett problem som har fått växa till sig oroväckande länge utan att EU tagit itu med det.
Förståeligt också att det gör Birgitta Ohlsson tvärilsk att det finns EU-fonder avsatta för att hjälpa rumänska romer som landets regering vägrar använda.
Ohlsson har tyvärr också helt rätt i att EU saknar instrument för att göra något åt saken.

Den gången det var tal om att släppa in Öst- och Centraleuropa i EU (i början av 2000-talet) var EU-politikerna medvetna om att deras brist på tradition och erfarenhet av demokrati och mångfald kunde skapa problem. Därför förtydligade man i EU-fördraget vilka värderingar som alla medlemsländerna måste följa.

Möjligen var politikerna ändå naiva som inte tog höjd för en situation där ett land kvalificerat sig för medlemskap men sedan börjar gå bakåt.

För att EU nu ska kunna ingripa måste EU först få mer makt över medlemsländerna än man har idag, rätten att ingripa mot bristande respekt för mänskliga och medborgerliga rättigheter.
Det är alltså mer makt till EU vi talar om.

Vi måste dessutom ha klart för oss att det också skulle betyda att EU ges makt att kritisera och kanske ingripa mot Sverige.
Till exempel hur vi behandlar ensamkommande flyktingbarn – hårt kritiserat av (maktlösa) FN.
Bryssel skulle kanske även vilja ingripa mot att vi inte lever upp till Europakonventionen för skydd av privatlivet.
Eller för att vi är handfallna när det gäller att klara upp hatbrott – en annan FN-kritik.
Liksom att vi straffar medborgare för samma brott två gånger.
Sverige tenderar att strunta i kritiken när den kommer ifrån instanser som inte kan ingripa.

Visst måste EU ha medel att bromsa Viktor Orbans framfart.
Det har Birgitta Ohlsson rätt i.
Liksom svenska myndigheters.

Posted in Sverige och EU | Tagged , , , | 1 Comment

Brexit eller… nej, bara Brexit

Den brittiska regeringen turnerar Europa för att skaffa sig allierade inför Brexit-förhandlingarna med EU.
Men vad vill britterna ha av oss andra?
Det förblir en gåta, skiftar för varje ny presskonferens som premiärminister David Cameron ger.

Finansminister George Osborne är lite mer oförskräckt tydlig. Han vill ha garantier att euroländerna inte kan rösta ner icke-euroländerna när beslut tas om finansfrågor. Här har han Finland och Sverige med sig, säger han.

Nu finns förstås sådana regler redan, en så kallad dubbel majoritet i European Banking Authority.
Det retliga är bara att Storbritannien ändå blivit nedröstad där (sist det begav sig handlade det om bankbonusar, bara eurolandet Irland stödde britterna).
Det beror på att icke-euroländerna tenderar att inte heller alltid tycka som britterna.
Och då duger det ju inte.

Nej, helst ska euroländerna också förbjudas att prata utan att icke-euroländerna är med, anser Osborne.
Häromsistens när euroländerna pratade sinsemellan kokade de ihop idén att använda en övergiven EU-fond för att hjälpa Grekland genom en likvid-fattig helg.
Osborne tvingades kämpa för att inte brittiska pengar skulle  utgöra del av garanti för helglånet.

Osborne säger det nu rent ut: Hans mission handlar om att rädda Londons finansiella center, the City, mot diskriminering från euroländernas sida.
Financial Times´ journalister blir bekymrade. ”Inget mindre än ett brittiskt veto kan göra det och ett sådant är nog politiskt omöjligt att erhålla.”
Nähä?

Det liknar alltmer ett seriöst problem med de förhandlingar som David Cameron säger sig så småningom vilja starta med EU men inte tycks komma igång med, att de brittiska förväntningarna blivit mer och mer orealistiska.

Tankesmedjan Open Europe gör hoppfullt ett försök och föreslår:
Man kan väl ge tre icke-euroländer rätten att stoppa alla förslag som eurogruppen önskar ta om risk finns att underminera den inre marknaden.
Skulle euroländerna och icke-euro-trion inte enas inom sex månader, får euroländerna ge sig.
Eventuellt kan en mindre grupp få gå vidare med idén men då under strikta begränsningar (läs: i så fall utan Tyskland eller Frankrike).
Med andra ord, misstänkt nära ett brittiskt veto på eurogruppen.

Hmm.
Varför skulle eurogruppen vilja ge britterna detta?
Eller som ex-MEPen, liberale Andrew Duff, uttrycker det med klassisk brittisk återhållsamhet:
”Slutsatsen är svår att undgå, skapandet av ett speciellt avtal för ett mer distanserat  Storbritannien  är osannolikt att lyckas.

Posted in Euron | Tagged , , , | Leave a comment

Medan Merkel sitter under korkträdet och luktar på blommorna

Det är ett fascinerande skådespel att följa politikers reaktioner på att den hittills smått teoretiska flyktingfrågan nu fått både ansikte, fötter och röster.

Igår var de unga männen i franska Calais ett avskyvärt problem man inte kunde fått fort nog översänt till England.
Idag befinner sig en avdelning av det franska Migrationsverket i tyska Munchen för att övertala 1 000 flyktingar att följa med till Frankrike och få asyl.
(Det går så där men de delar tappert ut sina broschyrer.)

I Storbritannien betraktar man avundsjukt och oroligt hur Angela Merkel tycks ha fått tag på något som såg ut som ett hot men kanske är en möjlighet? Håller vi på att göra bort oss?

I Danmark vet man inte om man ska jubla över att de skrämmande flyktingar som myllrar över gränsen inte vill stanna hos dem eller om man borde bli förolämpad.
De springer, de fäktar med armarna, de tjuter högt för att värja sig mot alla försök att få dem registrerade:
”No Denmark! No Denmark!”
Polisen är ju snäll i Danmark, varför begriper de inte det?!

”De är GLADA att få lämna Danmark. Ja, är det en sak som står klart så är det att de är GLADA att få lämna oss”, rapporterar DR:s reporter på plats bland de märkliga människorna i TV-nyheterna och tar det för säkerhets skull en tredje gång:
”De är GLADA!”

Va? Danska politiker har ju bedyrat i åratal att alla miljoners människor i Mellanöstern bara är ute efter att  komma hit och lyfta bidrag.

I Sverige har Folkpartiet fattat galoppen – saker har förändrat sig över en natt, get with the program – och öppet svängt 180 grader från frivillighet i kommunalt flyktingmottagande till påtvingat – kräver vi det av EU så måste vi kanske i logikens namn kräva det av oss själva.

Stefan Löfven har förstås inte fattat denna galopp heller, även om hans egna medborgare   fyller järnvägsstationerna för att välkomna de flyende.
Han upprepar sina mantra:
Andra i Europa måste också ta sitt ansvar!
Danmark måste följa reglerna!,måste registrera och ta deras asylansökan!

Verkar som  mamma Merkel ensam lyckas behålla fattningen.

Posted in Övrigt | Tagged , , | Leave a comment

Ge mig mer union i EU, säger Juncker

”EU borde göra något” har det ofta låtit under eurokrisen, under Greklandskrisen och flyktingkrisen.
Gärna, ge mig medlen bara, svarade idag EU-kommissionens ordförande i sitt ”state of the union”-tal inför Europaparlamentet. Eller mer ordagrant, ur Junckers mun:
”Vi har för lite Union i Europa.”

”Mer EU” föreslår han därför, inte oväntat, som svar på flyktingströmmen. Hans förslag från i somras att avlasta Italien och Grekland med 40 000 flyktingar att fördela över andra länder, växer till att gälla 140 000 flyktingar och att innefatta även Ungern.
(Och den som inte ställer upp på detta och inte har en mycket bra anledning, ska räkna med att som straff betala 0,002 procent av sin BNP. Förslaget kräver bara kvalificerad majoritet för att gå igenom, kan bli intressant att se hur det avlöper)

Men framförallt kommer Juncker att föreslå  ett permanent fördelningssystem så att vi slipper scenerna med människor som vandrar längs motorvägar eller kryper under stängsel för att få söka asyl.
”Och det ska vara obligatoriskt, alla länder ska ställa upp.”

Dublinförordningen är överspelad och ska fundamentalt ändras (sorry Löfven, den skyddade ju oss annars så bra mot de syrierna som släppts fram till Danmark).

Just det, det lilla gränskontrollsamarbetet Frontex som fått förlita sig mest på frivilliginsatser måste bli ett fullfjädrat gränskontrollsystem.
Och ja, det kommer att kosta pengar.

Apropå Greklandskrisen och minnet av hur man stängde bankerna för att slippa folk som köade för att tömma sina bankkonton: Juncker vill ha ett gemensamt åtagande/fond för att garantera 100 000 EUR av folks sparpengar.
Skulle folk i en framtida kris misstro sitt lands banker igen så vet de att deras pengar garanteras av hela EU, inte bara av deras möjligen bankrutta regering.

Den sista delen ligger redan som idéer i Fem presidenters rapport. Där ligger också en förstärkt övervakning och kontroll av framförallt euroländernas ekonomiska politik – snart även fiskala politik.
Vänta förslag inom kort på att varje land upprättar ett råd som (i samråd med de övriga inom EU)  övervakar att inget sker som kan skada deras lands ”konkurrensförmåga”.
Dit hör beslut om beskattning eller skattelättnader.
Dit hör löneutvecklingen som inte kan tillåtas sticka iväg.

Det är en social fråga också, säger Juncker vars mål är:
Samma lön för samma jobb på samma plats.

Inte minst, inför en kommande kris behövs en krigskassa, en Euro Area Treasury.
Den kan bygga på nödfonden ESM och användas vid någon form av chock.

Med detta glider Juncker förstås osökt in på Storbritannien som ju storknar vid tanken på mer Europa. Han har lovat en ”fair deal” för Storbritannien och det ska de få.
En deal som är ”fair” också för de övriga 27 länderna så klart.
Det betyder för Juncker att inse att inte alla länder vill vara med om allt (Bye, bye, Britain).

Slutsatsen är tydlig men Juncker sammanfattar för säkerhets skull i svart och vitt:
”Vi måste ändra vårt sätt att arbeta.
Vi måste bli snabbare.
Vi måste bli mer europeiska i vår metod.
Inte för att vi vill ha makt på europeisk nivå. Men för att vi akut behöver bättre och snabbare resultat.
Vi behöver mer Europa i vår Union.
Vi behöver mer Union i vår Union.”

 

Posted in EU-rätten, Euron | Tagged , , | Leave a comment

Stalltips: I Europa kommer öst och väst att mötas

Att kalla den uppenbara sprickan mellan Östeuropa och Västeuropa i flyktingfrågan för en ”EU-kris” leder tankarna fel.
Det finns inga krav i EU:s regelverk på EU-länder att ta emot ett visst antal människor eller att dela ansvaret för dem som nu anländer till Europa.
Inget land bryter mot EU-regler bara för att de uppför sig brutalt, egoistiskt eller inhumant.
Det är ingen EU-kris i meningen att det skulle ge EU problem med att fungera.

Spelar tankefelet någon roll alls?
Ja, det gör det.
Det tillåter politiker som Margot Wallström och David Cameron att komma undan med idiot-uttalanden som att ”EU måste ta ansvar”.
Nix. i det här läget är det EU-länderna som måste ta ansvar… t ex genom att bestämma sig för att tillåta EU ta ansvar.

Vad EU har på sitt bord just nu, är just en sådan begäran från Tyskland och Frankrike att medlemsländerna ska agera – genom att införa nya EU-regler som fördelar flyktingarna över kontinenten.
Det vore ytterligare ett steg i tajtare integration

Vi har alltså exakt samma situation som under försommarens Greklandskris. Det finns inga EU/euroregler som ålägger andra länder att rädda ett djupt skuldsatt euroland.
Tvärtom, det finns regler som löst antyder att man inte borde göra just det.
Rent formellt stod ett land (Grekland) inför 18 andra länder (eurozonen) och bad dem – helt utanför regelboken – att låna ut pengar.
När euroländerna sa ja till detta (efter ett obehagligt halvår av elaka gräl), innebar det ett nytt steg i närmare europeisk integration.

Den gången, precis som nu med flyktingströmmen, utbyttes för en stund bland politiker och massmedia det vanligaste EU-mantrat ”EU ska sluta lägga sig i så mycket” mot ett annat: ”EU måste göra något”.

Svenska politiker som aldrig tycks kunna hålla rågång mellan principer och praktisk politik utropar glatt att EU borde ge mer pengar till flyktingmottagande – pengar som EU inte haft  i sin budget om just svenska politiker hade fått sin vilja igenom.

Tankeförvirringen är total (och inte bara bland svenska politiker); ena dagen bromsa att EU ges makt och pengar, andra dagen kräva att EU agerar.

Men åter till flyktingarna – tänk om östeuropéerna vägrar gå EU-vägen den här gången? Och om de får stöd av de länder från ”gamla” EU som ligger närmast dem i syn på migration (Storbritannien och Danmark)?

Vi kan direkt stryka brittiskt och danskt inflytande – de har en opt-out från invandring- och asylfrågor så de finns inte med i diskussionerna.
Fyra hökar möttes i Prag i fredags för att samordna sitt motstånd mot det tysk-franska förslaget: Ungern, Tjeckien, Polen och Slovakien (Kvartettens alternativ: ”Hjälp dem på plats”).
Tätt bakom dessa finns de tre baltiska staterna.

Alla i gruppen är djupt ovana vid invandring, har i stort sett inte tagit emot några flyktingar hittills och för inhemskt en öppet rasistisk diskussion där bland det vänligaste som sägs är att muslimer är inte välkomna.

Men Polen kan vi ändå plocka bort från gruppen, helt enkelt för att den polska övergripande målsättningen är att bli ett centralt land i EU. Det kräver goda relationer med i första hand Tyskland.
Polens politiker har därför  tonat ner sin retorik och gått över till att ursäkta sig med en förväntad inströmning av ukrainska flyktingar som man behöver hålla sig redo för.

De tre baltiska länderna är oerhört försiktiga med att göra sig omöjliga i Bryssel. Deras mest akuta verklighet är att de har Putin som närmaste granne och hot. De vill inte ens föreställa sig ett liv utan EU, utan Angela Merkel, bakom ryggen.

Ungern är så långt ute på extremen i snart alla frågor att inte många länder vill befinna sig i sällskap med den; Kompis med Putin, öppet odemokratiskt, gör razzior mot NGOs och har infört presscensur…

Gruppen motståndare mot flyktingfördelning är en svag grupp, för allt sitt buller. EU:s hårda kärna har löst upp den slags motstånd tidigare.
En näraliggande lösning vore att låta vägrarna köpa sig fria med bidrag till mottagande länder.
Ta en titt på hur ekonomin går i de östeuropeiska länder som nämns här ovan. En sammanfattning är: Väldigt bra.

Men det finns en underliggande logik i det som händer, som gäller Grekland, som gäller flyktingfrågan såväl som Storbritannien.
Den är att EU-länder som ställs inför stora problem alltid vänder sig till övriga EU-länder för stöd. Och de får det.
Unionen är en gemenskap. Det gäller om det finns skrivna regler för det eller ej.

Och därför ställer man upp nu när Tyskland behöver assistans.
(Bara tanken att neka, efter vad Tyskland gjort för Östeuropa?!)
EU kommer att sy ihop ett system för flyktingmottagande och det lär bli lite hipp som happ men det blir ett gemensamt ansvarstagande.

Det kommer förstås att cementera ytterligare idén om att vi – trots allt – lever i en gemenskap i Europa.
Mer integration, alltså.

Och här någonstans börjar utvecklingen möjligen leda till en kris, en kris för de länder i Europa som inte står ut med detta.
Storbritannien?
Ungern?
Tjeckien?
Slovakien?
Var och en får själv väga för och emot, men gratis är EU-medlemskapet inte.

Posted in Sverige och EU | Tagged , , , | 1 Comment

Löfven slår in öppna dörrar i Berlin

I dessa dagar av fasansfulla TV-bilder av plågade flyktingar finns det å ena sidan EU-politiker som vill försvara gränserna med tårgas och stängsel, jaga båtar ”för att komma åt smugglare”, annonserar i arabvärldens press att vårt land är inte trevligt (Danmark, jag skojar inte), på fullt allvar uppmanar de flyende att stanna i Turkiet (Orban, vem annars) eller i sansad och iskall ton meddelar att flyktingkrisen löses inte av att mitt land tar in fler (Cameron, vars land fram till igår i stort sett inte tagit emot en syrier).

Å andra sidan, gudskelov, finns det vanliga människor som bär ut filtar och mat (Grekland, Italien och Turkiet), organiserar läger (Frankrike), tömmer affären för att ge till de övergivna på stationen (Salzburg), samlar pengar för att finansiera båtar som plockar upp båtflyktingar i Medelhavet (Tyskland), fyller fotbollsmatcherna med banderollen ”Flyktingar, ni är välkomna hit”, sätter upp affischer längs vägarna med ”Vi ber om ursäkt för vår premiärminister” (Ungern).

Och så finns det då förbundskansler Merkel som den här gången inte verkar ha kört sin låt-oss-avvakta-lite-längre-politik utan redan under några veckor nu påpekat att flyktingvågen är vårt största akuta problem just nu, gått ut med att alla syrier som kommit via andra EU-länder ändå är välkomna i Tyskland, förberett sitt folk på att minst 800 000 flyktingar väntas i år,
hållit möten och slutit pakt med franske presidenten Hollande om att vrida upp armen på alla EU-regeringar som inte är villiga att ta sin andel av flyende.

Till sist har vi statsminister Stefan Löfven som inte sagt eller gjort något flyktingrelaterat under flera veckor, vars ministrar vägrar ställa upp i debatter om frågan men som idag annonserar att NU TAR HAN TILL STORSLÄGGAN.

Vad det är?
Löfven ska möta Angela Merkel för att de tillsammans ska pressa övriga EU att dela på flyktingarna.
Modigt.

Lurar Löfven någon med detta hårda och meningslösa slag i luften?

Jadå.
Svensk massmedia rapporterar följsamt att mötet sker på Löfvens initiativ.

Nyhetsartiklarna nämner inget om att här har Löfven gjort två flugor på smällen:
Hittat en insats som kan få honom att framstå som ”aktiv i flyktingkatastrofen” samtidigt som SD:s väljare hurrar över att Löfven vill skicka flyktingarna på någon annan.

You go, Löfven!

Posted in Fritt o rörligt, Sverige och EU | Tagged | 3 Comments