Post-Tahrir square II

I början av februari förklarade Nicholas Sarkozy att ”multikulturalismen” är ett misslyckande.
För den som inte kan genomskåda politiska koder, så fyllde han i detaljer.  Alltså, muslimer utgör ett problem. Böner, är en källa till oro för den franske presidenten.

En knapp vecka innan hade den brittiske premiärministern David Cameron hållit exakt samma tal: Multikulturalismen är ett misslyckande.
Även han gjorde klart att det var muslimer han betraktade som ett problem.

Man skulle ju kunna bli oroad över vart världen är på väg (mer konfrontation, fler konflikter?) men som tur var lever vi i eran post-Tahrir square.
Sarkozy och Cameron demonstrerar bara sin politiska otrygghet.

För någon vecka sedan svarade över 80 procent av tillfrågade fransmän att de anser att Sarkozys politik försvagar Frankrikes roll i världen.
Hans popularitet slår ständigt nya bottenrekord och presidentvalet ligger bara ett år framåt i tiden. Klart han är nervös. Att ta till multikulturalismen som syndabock luktar av desperation.

I en undersökning svarar 63 procent av tillfrågade fransmän att de betraktar revolterna i arabvärlden som en möjlighet, inte ett hot. (87 procent av tillfrågade med gymnasieexamen.) 
Sarkozy är på fel spår.

David Cameron försöker förgäves bli en ny Tony Blair men det vill bara inte lyckas.
Blair startade som en älskad och efterlängtad premiärminister (Oh, how the mighty have fallen.). Cameron däremot blev utbuad och fick använda polis för att slå ned studentdemonstrationer, det första han gjorde.
Det var såååå inte den slags premiärminister han drömt om att få bli.

När nu attacken på multikulturalismen inte vann väljarnas entusiasm, prövade Cameron med ett annat Blair-trick: ”Om vi skulle starta ett krig, ett rättfärdigt krig?” 
Men han får ingen med sig på att gå in i Libyen.

Värre än så. Nu förödmjukas Storbritannien av libyiska frihetskämpar som griper, avväpnar och skickar hem en liten brittisk  stormtrupp som tagit sig in ”för att få kontakt med frihetskämparna”.
– Vi vill inte ha några nya fiender men det här är inte ett lämpligt sätt att ta kontakt, konstaterar vänligt en av libyerna.

Varken Sarkozy eller Cameron tycks uppfatta att Tahrir square har vänt upp och ner på sakers tillstånd.
Muslimer har demonstrerat med all önskvärd tydlighet att de är européers och amerikaners jämlikar. 

Det var igår som muslimer utgjorde ett problem bara genom att existera. Det var igår som väst kunde komma undan med att behandla dem som dumskallar.
Inte längre.

Frankrike, med all sin pompa, ståt och ”gloire”, har skickat sin utrikesminister Alain Juppé för att ta kontakt med det nya Egypten.
Ungdomarna tog emot honom på ett kafé nära Tahrir square. 

Nya tider. Nu får vi diskutera svårigheterna att leva tillsammans, olika kulturer, lugnt och sansat. Inte plocka billiga poäng genom att slå vilt mot en utpekad grupp.
Det ska nog gå.

This entry was posted in Utrikespolitik and tagged , , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.