Same old, same old

Egentligen blev den nya, moderna EU-budgeten inte så väldigt annorlunda mot den gamla, konservativa.

Jo, jordbruksstöden krymptes verkligen. Med ungefär 11 procent jämfört med förra sjuårsperioden.
Det är en slant, absolut. Men trenden med minskade jordbruksstöd är permanent sedan 1984 när anslagen utgjorde 70 procent av EU:s budget.
I det här steget går jordbruket från 34 procents andel av budgeten till 29 procent.

Jo, regionalstöden krymptes. Med 8,4 procent. Men ”cohesion”-länderna kompenserades rikligt med förtur till infrastrukturbidrag, extra jordbruksanslag, minskade krav på nationell medfinansiering till EU-projekt och diverse andra slanter här och där.
Totalt går regionalstöden från att vara 34 procent av EU:s budget till 32 procent.

Och visst ökade rubriken ”konkurrenskraft”. Med hela 37 procent. Fast större delen av ökningen är hämtade ur cohesion-fonderna där pengarna redan var bundna att användas för tillväxtprojekt.
Trenden att höja EU-anslagen till forskning är inte ny eller särskilt modern, den är sig lik sedan 1980, senaste budgeten avviker inte från tidigare.
Möjligen ökar man forskningsanslagen lite mindre den här gången än sist, när man  tog ut steget lite mer än vanligt och höjde från 5,5 mdr euro per år (2007) till 11 mdr (2013).

Varför blir det envist likadant när EU:s stats- och regeringschefer så intensivt tycks önska sig en radikalt annorlunda budget?
Helt enkelt för att EU:s budget väldigt väl speglar vad EU gör.

Jordbruk är 100 procent EU-politik. 0 procent är nationellt.
Därför är jordbruk en stor budgetpost.

Regionalpolitik är 100 procent EU-politik. 0 procent är nationellt.
Därför är regionalpolitik en stor post.

Forskning är 100 procent nationell politik men EU samordnar mycket europeisk forskning.
Därför är och förblir forskning ynka 3 procent av EU:s budget.

EU:s budget kommer inte förändras i grunden förrän EU får andra arbetsuppgifter.

This entry was posted in Övrigt and tagged . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.