Sanningen om Juncker nu fastställd

Svenska massmedias ”berättelse” om EU byggs på ett antal ”sanningar” som snart kommer uppfattas som så självklara att de sedan utgör grunden för alla EU-samtal i Sverige.
Vargen, idrottsmomsen, snuset, EU:s jordbrukspolitik… det finns många att välja mellan.

Den senaste i raden tycks vara bilden av Jean-Claude Juncker, nyvald ordförande för EU-kommissionen.
Han är, enligt denna nya ”sanning” en federalist, en alkoholist och en föredetting.

Så etablerade är nu dessa påståenden att de utgjorde den underliggande grunden för det samtal som Sveriges Radios reportrar förde med de svenska europaparlamentarikerna, efter gårdagens val.

Lars- Åke Adaktusson (kd) som hade röstat för sin partifrände Juncker kunde därför förklara att han inte alls gillade Juncker utan att han behövde frågas ut om vad han såg som fel med Juncker.
Även Christopher Fjellner (m) är ute i pressen och förklarar att han inte gillar Juncker det minsta… som han faktiskt röstade på.

Inget konstigt med det, de behöver inte förklara sitt ogillande. För  i Sverige är numera Jean-Claude Juncker en federalist, alkoholist och föredetting.

Marita Ulvskog (s)  kunde förklara att hon bröt mot det avtal som hennes partigrupp gjort om att stödja Juncker för att istället lägga ned sin röst. Anna Hedh (s) meddelar stolt media på annat håll att hon röstade emot.
Klart de måste markera mot Juncker!, även om deras partigrupp lovat annat i en uppgörelse, de har ju svenska väljare att svara inför…som delges bilden att Juncker är en federalist, en…, ja, ni kan ju litanian vid det här laget.

Det blir – i denna värld – den som röstar FÖR Juncker som kommer avkrävas en förklaring.

TT rapporterar att Juncker visserligen talade länge om aktuell eller framåtsyftande politik (digitala agendan, nya migrationsåtgärder, fri rörlighet) men slår redan i inledningen fast att Juncker bevisat sig sin ”gammaldags-het” genom att nämna Francois Mitterrand och Helmut Kohl som politiska förebilder.

Är Juncker federalist?
Han har aldrig argumenterat för ett Europas Förenta Stater, han har aldrig agerat annat än pragmatiskt i europapolitiken och alltid försvarat Luxemburgs nationella intressen .
Men han är uppenbart – och har alltid agerat som – en pro-europé.

Det är å andra sidan också Helle Thorning-Schmidt som tycks ha Camerons gillande liksom Angela Merkel, Herman van Rompuy och en lång rad andra europeiska politiker som inte får ordet ”federalist”  klistrad i pannan för det.

Är Juncker alkoholist?
Jag har hängt på hans pressmöten många sena nätter utan att någonsin se honom påverkad.
I Bryssel har inget skvaller om hans alkoholvanor cirkulerat eller historier om snubblande, sluddrande eller brist på fokus.

Det gjorde det däremot om hans luxemburgske företrädare som EU-kommissionsordförande. För oss alla i pressen var det allmänt känt att presskonferenser efter lunch med Jacques Santer inte skulle ge annat än varma, breda leenden och allmänt bludder.

Det värsta påståendet om Junckers alkoholvanor i brittiska media tycks vara att han klämmer en flaska vin till middagen – det gör förstås många européer utan att blinka  – och tar en konjak till kaffet.
Om han nu  dricker mer än hans husläkare skulle rekommendera, så har  ännu ingen dykt upp som påstått att det har påverkat hans arbete.

Är Juncker en föredetting, en ”figur från 80-talet”?
Under 1980-talet var han en ung, grön statstjänsteman, under 1990-talet en skicklig politiker med erkänd gåva att få tyska och franska stats- och regeringschefer att dra åt samma håll.
Under 2000-talet satt han centralt placerad som chef för eurogruppen och navigerade euron genom finanskrisen.

I oktober 2013 förlorade hans parti tre mandat av totalt 26, förblev landets största men förlorade regeringsmakten eftersom tre oppositionspartier gick i regeringskoalition.
Juncker var då efter 18 år den som suttit längst som statsminister i Europa.

De tre epiteten- federalist, alkoholist och föredetting – har Juncker fått i en förtalskampnj under denna vår, ledd av David Camerons gäng som gjorde allt för att övertyga omvärlden att inte välja honom som EU-kommissionsordförande.
Innan den kampanjen rullade ut, hade ingen valt någon av dessa tre ord för att beskriva Jean-Claude Juncker.

Nu är de en etablerad sanning i brittisk press och brittisk politik.
Liksom, tydligen, i svensk press och svensk politik.

Om inte svenska media och politiker överraskar och ger oss fler nyanser?

Disclaimer: Själv har jag länge varit svag för Juncker vilket obarmhärtigt avslöjas i tidigare blogginlägg om honom här och här.

This entry was posted in Europaparlamentet and tagged , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.