Sökes: Pigga idéer om skulddilemma

Den nya grekiska regeringen har ingen plan.
Tsipras och  Varoufakis vill tvinga andra att komma upp med en plan.

Det första påståendet är en slutsats av premiärminister Alex Tsipras´ och finansminister Yannis Varoufakis´ fjorton-dagarsturné runt i Europa för att diskutera skuldfrågor.
Inga ekonomiska idéer läckte ut från alla samtal, bara kaxiga besked från grekerna om att de fått nog.
Hade de haft något uppslag så hade vi hört om det.
Men intet.

Det andra påståendet är en slutsats av talet som Tsipras höll i parlamentet igår kväll.
Han meddelade att regeringen vägrar ”business-as-usual” (att i slutet av februari förnya det paket av stödlån som skulle beviljas mot löften att genomföra trojkans reformer).

Finansminister Varoufakis är en matematiker som specialiserat sig på ”game theory”. Kanske har han tipsat premiärministern att det är så man ska tvinga ut de andra på banan.
(Å andra sidan, hur bra är han på ”game theory” som drar upp andra världskriget med tyskarna? Det känns som ett väldigt svagt kort.)

ECB meddelade var de stod i dilemmat före Tsipras.
I förra veckan kom beskedet att man slutar hålla grekiska banker under armarna om februari-dealen inte blir av.
Detta var en tydlig varning till euro-politikerna att ECB den här gången inte tänker plocka upp notan medan politikerna drar saker i långbänk.

Det är inte många som förnekar att Tsipras har starka argument på sin sida.
Grekland har stått under konkursförvaltning sedan 2009 och vad har det lett till?
Alla utländska banker har fått sina pengar tillbaka.
Euroländer som bidragit till Greklands nödlån har fått marknadsränta och tills vidare inte förlorat på att hjälpa grekerna, tvärtom.
I stort sett alla lån som löper ut före 2020 är till ECB och IMF.
Jo, och så förstås har den grekiska tillväxten störtdykt under tvångsförvaltningen, arbetslösheten och fattigdomen slagit nya rekord.

De flesta är eniga om att  Grekland inte kan fortsätta som nu.
Frankrike, Italien och Spanien instämmer särskilt varmt med Tsipras att något måste göras, eftersom den europeiska åtstramningen stryper även deras möjligheter.
Lettland och Irland talar istället tufft, de har själva lidit sig igenom kriser och kommit tillbaka.
Men knepigast är förstås att Tyskland inte tycks ha utrymme på hemmaplan att kunna backa från sin retorik om åtstramningar. Och att avskriva skulderna är inte på tal.

Frågan är hur man löser den ekvationen.
Pigga, konstruktiva förslag inlämnas vänligen till finansministrarnas möte i Bryssel på onsdag med uppföljande EU-toppmöte på torsdag.

This entry was posted in Euron and tagged , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.