Störst går först i Europaparlamentet

”With the spitzenkandidaten race we have fortified choice, democracy and legitimacy for citizens through a stronger ”, skrev Martin Schulz på twitter nyligen.

Den förstärkningen har Schulz och kompani  redan urholkatmed gårdagens race för att kamma hem utskottsplatser.

Schulz anses till exempel ligga bakom att italienaren Gianni Pitella fick bli socialisternas gruppledare – ett löfte till Italiens premiärminister Matteo Renzi mot att den starka italienska socialist-skocken hjälpte Schulz att återfå talmansposten.

Schulz´ fingeravtryck ser också ut att finnas på nobben för två tyskar från Afd  när de skulle få sina förväntade vice ordförandeposter, anti-euro-Bernd Luber i Ekonomiutskottet och anti-feminism-samt-homosexualitet-Beatrix von Storck i Kvinno-utskottet.
En gentjänst till Merkel – som ser Afd som politisk fiende – som tack för talmansjobbet?

De tre elefanterna  (Schulz´socialistgrupp, de borgerliga EPP och liberalerna) hade tydligt gått ihop för att dela upp platserna i utskotten. Därmed övergav de alltså den sedvanliga fördelningsmetoden i parlamentet vilken till exempel hade gett Farages EU-kritiska grupp en plats som utskottsordförande.

Av ordförandeplatserna tog istället EPP 8, socialisterna 7 och liberalerna 3. ECR, den tredje största gruppen i parlamentet (brittiska tories och polska Lag och Ordning) fick 2.
De Gröna fick en och Vänstern 1.

Petitionskommittén ansågs som given för den EU-kritiska gruppen (= minst viktig eftersom den ”bara” sysslar med medborgarnas självmant inskickade ärenden).
Men istället för att rösta in Farages kandidat, italienska Eleanora Evi från Femstjärnerörelsen, valde man in den liberala svenskan Cecilia Wikström.

Vice ordförandeposten som Farage-gänget också borde kunnat räkna hem – man trodde sig ha fått industriutskottet – gick till danske liberale Morten Helveg Petersen.

EP-veteranen Cecilia Wikström tycker inte att det är odemokratiskt att strunta i sedvanlig fördelning utan låta störst bestämma.
Wikströms förklaring till TT handlar om vilka som har gemensamma värderingar och att  det är inget märkligt att sluta sig samman, ”vi som tror på det här”, och avslutar med att de får skylla sig själva för att de ställde sig med ryggen mot orkestern som spelade Beethovens ”Ode till Glädjen” vid EP-invigningen.

Nå, om någon undrade hur de traditionella partierna ska hantera EU-kritiker och främlingsfientliga partier i Europaparlamentet, så har de fått svaret nu.
Med hårdhandskarna.

This entry was posted in Europaparlamentet and tagged . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.