Svensk öppenhet halkar efter EUs

Och så var då ännu ett litet steg taget framåt: EU-kommissionen och parlamentet lanserade igår en bättre version av sitt gemensamma register över lobbyister.

Det är inte bra nog.
Många lobbyister ger felaktiga uppgifter om hur mycket de lägger ner på att lobbya i EU och hur många som sysslar med detta.
Alla advokatbyråer slipper undan att berätta vilka kunder de arbetar för.

EU har blivit ett av världens mest intressanta maktcentra för storbolagen men det överlämnas åt aktivister att jaga reda på hur storbolagen jobbar för att få sin vilja igenom med europeisk lagstiftning.
De gör ett bra jobb men vi vet ju förstås inte hur mycket som inte upptäcks.

Parlamentet  gör sitt bästa också att införa krav på insyn för banker, aktiebolag, i skattefrågor.
Men parlamentarikerna är inte själva snövita, lägger sig ofta platt inför påtryckningar och vänliga gåvor.

EU-kommissionen har tagit det ovanliga och sympatiska steget att bara möta lobbyister som låtit registrera sig.
Dessutom publicerar Juncker-kommissionen alla möten som kommissionärer eller generaldirektörer håller med bolag och förbund.
Nu är dock uppgifter om dessa möten spridda på så många ställen på nätet att de är rätt hopplösa att försöka följa.

Handelskommissionär Cecilia Malmström säger–  med rätta –  att förhandlingarna om ett handelsavtal med USA är de öppnaste handelsförhandlingar någonsin.
De EU-parlamentariker som har rätt att läsa dokumenten måste förstås infinna sig i ett speciellt läsrum i Bryssel.
Absurditeten i detta framgår av att USA s ambassader är hyggliga och öppnar  fler ”läsrum” så att nationella europeiska politiker också ska kunna se vad som händer.

EU-kommissionen som lovat att göra lobbyist-registret obligatoriskt, lovar på nytt men skjuter på detta fram till i höst någon gång.
Små steg mot insyn och öppenhet.
EU-ombudsmannen har en poäng i att den tvingas fram av aktivister.

Men hur trögt och långsamt det än går i Bryssel, så är förstås insynen i lobbyisters jobb med EU-angelägenheter många gånger bättre än i svensk politik.
Vi har ingen som helst lag om lobbyister, inget register, inga krav på synlighet vare sig på politiker eller på lobbyisterna själva.
Inte ens en regel om svängdörrar för politiker, vilket faktiskt EU har för kommissionärer (om än inte tuff nog).

Den berömda svenska öppenheten – inte mycket att skriva hem om.

 

 

This entry was posted in Sverige och EU and tagged , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.