Vakna – det går ju bra, det här!

Häromdagen jublade man i EU-parlamentets miljöutskott över att man uppnått resultatet att ”patienten ligger i ambulansen”.
”Patienten” var EU:s utsläppshandel och ”ambulansen” var en omröstning som nekar industrin en mängd gratis utsläppsrätter.

Men ”patient” och ”ambulans”? EU:s utsläppshandel är inte döende – tvärtom, den är en stor framgång.

Sant – marknaden haltar betänkligt därför att det finns så många rätter till salu att priset ligger alldeles för lågt – meningen är ju att den ska ha en avskräckande inverkan på miljöförstörande företag.

Sant också att systemet varit fullt av problem:
* Industrin fick alldeles för mycket gratis under pilotfasen 2005-2007. Man tycks ha fått 4 procent fler utsläppsrätter än det fanns utsläpp…
* En del bolag var sedan fräcka nog att höja sina konsumentpriser för att kompensera för utsläppsrätternas kostnad… som de fått till skänks.
* Andra bolag var snabba att upptäcka mnöjligheter till bedrägeri med utsläppsrätterna, både skattefusk och ren stöld.
*  Möjligheten att slippa köpa utsläppsrätter om man gör utsläppsreduceringar i u-länder istället,  har utnyttjats till en del tvivelaktiga projekt. Dessutom riskerar man att minska pressen på Indien och Kina att göra egna utsläppsminskningar när västvärldens företag gör arbetet åt dem.
* Och visst kan det vara en nackdel för vissa företag att priset på utsläppsrätter varierat en hel del så det blir svårare att planera långsiktigt.

Men:
* EU-ländernas utsläpp av växthusgaser i de sektorer som täcks av utsläppshandeln minskade med över 13 procent mellan 2005 och 2010. EU ligger därmed före, i sitt arbete att enbart med utsläppshandelns hjälp avge 21 procent mindre gaser år 2020.
* Kostnaderna för industrin visade sig bli mycket låga och inte alls påverka den ekonomiska tillväxten negativt. Inte en enda cement- eller papperstillverkare har fullföljt sina hot att flytta ut från Europa.
* Mindre utsläpp i Europa har sannolikt sparat in miljarder euro för hälsovården i minskad allergi och astma.

Eller uttryckt på ett annat sätt:
Utsläppshandeln var absolut en både urvattnad och klantigt hopkommen kompromiss men näringslivet har trots detta tagit den på så mycket allvar att även om dagsnoteringen på en utsläppsrätt varit löjligt liten alldeles för länge, så chansar man inte utan genomför de renoveringar och investeringar som behövs för att dra ned på sina utsläpp.

Succe!
Det är därför Australien och   Schweiz vill ansluta sig till det europeiska systemet (vars sämsta sidor för övrigt förbättrats en del redan).

Nå, alla ser alltså inte succén (se ovan, t ex). Storbritanniens energi- och miljödepartement satte sina utredare på att utvärdera systemet genom att leta efter studier på Internet. De kom fram till att jodå, visst har utsläppen minskat – mycket mer än vad lågkonjunkturen kan förklara – men det finns inga ovedersägliga bevis för att detta är utsläppshandelns förtjänst.

Att de brittiska utsläppen legat i stort sett orörliga mellan 1990 och 2005 för att sedan rasa kraftigt… det kan ju bero på precis vad som helst! (Figur 4, sid 17)

Men döende, eller i behov av ambulans, det är utsläppshandeln inte. Tvärtom, det här går bättre än någon hade vågat hoppas.

This entry was posted in Övrigt and tagged . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.