Världen har förlorat ännu en stormakt

”Obviously, the EU is waiting for the US to take a lead here.”
Så löd den krassa beskrivningen av EU:s position om Egypten i förra veckan någon gång, levererad av en politisk kommentator på Sky News.

”Obviously”.
Det är förstås inte alls den ”spin” som EU-politikerna önskar få i massmedia om sitt agerande gentemot Egypten men kommentatorn hade ju alldeles rätt.
EU hade ingen ståndpunkt att komma med utan sneglade nervöst mot Washington innan de officiellt sa någonting som helst.

Så här i efterhand börjar det nog gå upp för EU-politikerna också, vad Göran Rosenberg påpekar i Dagens Nyheter den 16 februari.
Nämligen att, efter att ha sett USA:s försök till insatser i Irak, Afghanistan och Israel-Palestina-konflikten…

”…ingen bryr sig om vad amerikanerna säger eftersom de saknar förmåga att genomdriva vad de säger.
I det perspektivet kan USA:s panikartade tvetalan och tvehågsenhet inför upproret i Egypten komma att ses som det ögonblick då världen upptäckte att kejsaren var naken…”
USA kan inte leverera som stormakt på något plan längre.

Politiskt blev det plågsamt tydligt vid klimattoppmötet i Köpenhamn i december 2009 när varken Kina, Brik* eller EU ville dansa efter Obamas pipa.
Och eftersom ingen ännu tagit upp manteln som världens nya dominerande stormakt, så föll mötet sönder i atomer.

Det syns i Nato där USA inte längre kan få in sina egna vänner som nya medlemmar. Det syns i G8 där världens åtta mäktigaste länder fått finna sig i att omvandlas till G20.

Dollarn har fått en rival om att vara världens reservvaluta av euron (en tredjedel av världens utlandsreserver hålls i euro).

Kina är numera världens näst största ekonomi och känns allt mer som dominerande leverantör av i stort sett allt.

Ohyggligt viktigt är förstås EU:s absoluta dominans på den internationella  varumarknaden som kund.
Med 500 av världens rikaste konsumenter i ryggen – och en vältrimmad byråkrati för att fatta beslut – sätter EU standards för marknaden som slår igenom i hela världen.
När EU beslutar om nya kemikalieregler, förbjuder ftalater i leksaker, vägrar importera GMO-grödor eller kräver energisnåla TV-apparater, så gör producenterna som européerna vill.
Allt annat vore kommersiellt vansinne.

Så var lämnar detta den nya världen, utan den amerikanska dominans vi vant oss vid?
Förvirrade, än så länge.
EU:s utrikesministrar lyssnar oroligt efter ljud från Washington om arabvärlden. Carl Bildt ingår korkade uppgörelser om Ryssland med USA, byggda på amerikanernas dokumenterade okunskap om andra länder.

Så blir då EU den nya dominanta makten?
Kina? Eller en ny, samlad demokratisk arabvärld?
Antagligen inte.
Vi ser snarare ut att få en värld med många, olika maktcentra att förhålla oss till.
Lite mer invecklat men mer spännande.

* Brasilien, Indien, Ryssland, Kina

This entry was posted in Utrikespolitik. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.