Även EU bildar ”regering” i dagarna

Två kandidater dansade igenom sina förhör i Europaparlamentet så elegant att utfrågarna applåderade dem efteråt – Margrethe Vestager (konkurrens) och Kristalina Georgieva (budget och personal).
Intelligenta, pålästa, entusiastiska – de hade allt.

Intelligent, påläst och entusiastisk var med råge också Pierre Moscovici (ekonomiska och finansiella frågor) men det hjälpte inte, utskottet sätter ett stort frågetecken vid hans namn.
Hur skulle någon kunna tro på hans löften att regler, regler, regler ska gälla för ALLA länder som seglar snett ekonomiskt, när han de senaste åren har varit en fransk finansminister som nekat att uppfylla EU-kraven för Frankrikes del?

Av samma skäl räckte inte heller ”intellektuell överlägsenhet” (obs, ironi) och pålästa svar för Miguel Arias Canete (klimat och energi). De miljöskador som hans beslut i spanska regeringen har vållat och hans ekonomiska intressen i oljeindustrin gör att han inte övertygar när han bedyrar sin kärlek för klimatkampen.
Det hjälpte inte att Canete svor att familjen sålt bort allt i oljeindustrin när spanjorer på plats kunde berätta att svärson fortfarande leder oljeföretagen.

Portföljen utgjorde också till stor del parlamentets invändningar mot Jonathan Hill (finans- och kapitalmarknaden). Hans humor och belevade sätt kunde inte heller täcka över att hans kunskaper om den pågående EU-debatten om reglerna på området är ytliga. Inte heller ville han berätta om vilka han tidigare jobbat för som konsult på finansmarknaden i City.

Phil Hogan (jordbruk) godkändes däremot förvånansvärt enkelt. Han kunde förstås jordbruk i detalj (bondpojke själv) och utskottet som är fyllt av f d bondpojkar, släppte utan frågor förbi det faktum att han är en dokumenterad översittare som utnyttjat sin position för att skrämma romer, journalister och oppositionspolitiker.

Elsbieta Bienkowskas (inre marknaden, industri) robotliknande framförande och mästrande sätt gör henne till ingens älskling men hon passerade nålsögat ändå.
Problem i sina utskott fick istället Vera Jourova (inrikes, jämställdhet, konsument) och Tibor Navracsics (utbildning, kultur, medborgarskap).

Tibor Navracsics gjorde inte bra ifrån sig och särskilt illa var att han tycktes förneka uppenbara ungerska brott mot EU-reglerna.
Men även här är problemet framförallt hans bakgrund. Som justititeminister har han drivit igenom Orbans begränsningar av medborgerliga och mänskliga rättigheter i Ungern och är därför en svårsmält person för parlamentet, hur mycket han än svär på en hittills väl dold kärlek till EU och Europa.

Parlamentets talman skriver nu till Jean-Claude Juncker och ber om ytterligare och bättre svar från de problematiska kandidaterna. En hel lista frågor bifogas.
Jonathan Hill ombeds rentav inställa sig personligen för en ny grillning.

Jourova hamnade lite oväntat i gruppen ”problematiska”, på ytan för brist på konkreta svar men förmodligen mer för att parlamentet är noga med att det ska vara en ideologiskt rättvis fördelning på problemfigurer.
Canete och Hill tillhör det blå blocket, alltså måste två problemfigurer utspekas från det röda blocket vilka fick bli Moscovici samt Jourova.
Den ekvationen förklarar antagligen också varför Phil Hogan slapp så lindrigt undan (blå blocket).

Juncker och talman Schulz har alldeles säkert en uppgörelse om att parlamentet inte ska krångla alltför mycket med parlamentets godkännande av den nya kommissionen.  Redan innan Juncker la fram sin lista hade han t ex låtit socialisterna kika och flytta bort Carlos Moedas – tidigare anställd hos Goldman Sachs – från portföljen sysselsättning.

Efter 21 av 28 utfrågningar, är det dock inte längre säkert att Martin Schulz kan leverera ett problemfritt godkännande utan att Juncker åtminstone stuvar om en del mellan kandidaterna och deras portföljer.

This entry was posted in Europaparlamentet and tagged , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.