Vem ska bort?

Europaparlamentet har gjort det till en tradition – och maktuppvisning – att nobba några av de föreslagna EU-kommissionärerna.
Vilka av kandidaterna som borde förbereda sitt framträdande för Europaparlamentet lite extra, är ingen hemlighet.

Spanske Miguel Arias Canete kommer att få förklara vad han menade med sin kommentar i det spanska EU-valet: ”Om man uttnyttjar sin manliga intellektuella överlägsenhet verkar man som en macho som trycker in försvarslösa kvinnor i ett hörn”.

Lika svåra att prata bort blir hans investeringar i oljeindustrin – även om han sålt bort innehavet, bara dagar innan sin utfrågning i Europaparlamentet. Han är trots allt tänkt att få klimat- och energiportföljen.

Ungerske Tibor Navracsics har ännu värre saker att stå till svars för. Som justitieminister i en EU-fientlig Orban-regering bidrog han till att begränsa pressfriheten, stänga ned författningsdomstolen och närmast kuppa igenom andra ingrepp mot medborgerliga rättigheter.

Det var också Navracsics i egen hög person som fick bemöta EU-kommissionen när Bryssel gjorde vad man kunde för att försvara de europeiska värderingarna. Det gjorde han aggressivt och vältaligt.
Navracsics anses märkligt nog för ganska ”moderat” i Ungern vilket väl får skyllas det övriga sällskapet.
Ungraren fick den minst eftertraktade kommissionärsportföljen (utbildning och ungdomsfrågor) men Europaparlamentet lär inte vilja bevilja honom ens denna.

Maltas Karmenu Vella är inte heller särskilt välkommen i Bryssel och Strasbourg,  en yrkespolitiker som samtidigt sitter i många bolagsstyrelser.
Under sina år vid makten har han anklagats – men aldrig fällts – för korruption och för att ha använt våld mot oppositionen. Maltesarna misstror honom särskilt för att han gav sin chaufför alibi när denne stod anklagad för ett politiskt mord.
Vella saknar dessutom meriter på de områden han tilldelats: Fiske och maritima frågor.

Kanske hoppas Juncker att parlamentarikerna ska tvinga Maltas regering att sända någon lite roligare typ för att få behålla den för Malta attraktiva portföljen.

Slovenska Alenka Bratušek lär slutligen få en del frågor på om hon verkligen, som utgående premiärminister, nominerade sig själv till uppdraget som EU-kommissionär. Kanske får hon ändå något erkännande för att hon räddade Sloveniens kraschande banker utan att be om hjälp från euro-kassan även om sektorn fortfarande tycks vara en röra.

This entry was posted in EU:s maktbalans, Europaparlamentet and tagged . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.